lördag, april 14, 2012

Den kärleken, den kärleken!

Ja du Nimsan, idag har jag fulgråtit. Framför datorn.

Det började med att jag skulle bära ner några lådor som ska ställas undan. En låda är med saker från pappa och när jag lyfte lite på grejerna så hittade jag två videoband. Det ena är när pappa spelade i Bingolotto med Kållepojkarna och Kjell Kraghe. Det andra bandet var från mammas och pappas bröllop. Deras andra bröllop 1988. Det första bröllopet mellan mamma och pappa var 1964. Ja, de var faktiskt skilda i några år. Men det slutade ju bra så det är faktiskt en fin historia.

Men jag minns bråken mellan mamma och pappa. Jag minns när mamma kastade tallrikar i köket och jag minns hennes tårar. Själva skilsmässan minns jag inte som en jobbig tid. Det kanske beror på att vi var ganska vana vid att pappa var borta i längre perioder då han var ute och turnerade i hela detta avlånga land. Faktum är att pappa flyttade till en annan kvinna en kort period. Hon bodde i Gnesta så det var inte precis nära... Vi tre syskon var där och hälsade på (en gång vad jag minns) och det var lite skumt med tanke på att den andra kvinnan hade två barn också. Pappa har berättat att det var precis så han kände efter ett litet tag. "Vad håller jag på med? Inte ska jag sitta här så långt från mina egna barn!"
Så pappa flyttade tillbaka till vår lilla by, i en lägenhet inte alls långt från oss. Han hade det ganska spartanskt minns jag. Vi barn sov på madrasser när vi sov där.
Sen bytte pappa lägenhet så han bodde vägg i vägg med oss. Jag hade födelsedagsdisco i pappas lägenhet.
Sen flyttade han in till oss.
Ja, så blev det ytterligare ett bröllop där alla mammas och pappas fem barn fick vara med. Mina två äldre systrar fick pappa i sitt första äktenskap och jag älskar dem lika mycket som mina andra syskon!

När mamma och pappa gifte om sig var jag knappt nitton år, jag hade våfflat hår och vita pumps till min (gräsliga) aprikosfärgade klänning. Den var inte gräslig då såklart.
Förut när jag förde över filmen till min dator vällde känslorna över mig. Först småfnissade jag mest. Särskilt när prästen läste en dikt...jag såg allt att pappa hade svårt att hålla sig för skratt också. Vilken dikt... Sen skrattade jag gott när olika personer framförde tal och visor och äkta hårtofsar till mamma och pappa. Jag myste när jag såg min mammas kära storebror. Han gick bort året efter bröllopet...

När mamma och pappa lockades fram till pianot efter bröllopstårtan kom det. Allt på en gång. Fulgråten bara kom. Mamma drog med sig sin syster och de båda sjöng en sång till pappas pianospel och de njöt, särskilt mamma som var en sann entertainer.
Sen kom ett klipp när min pappa och min mosters man spelade fyrhändigt och då blev jag alldeles varm i hjärtat. Det är så här jag minns min barndom. Jag minns ingen trist skilsmässa. Jag minns kvällarna hemma hos moster och morbror då vi sjöng och spelade tillsammans. Det var tider det!
Detta har jag bloggat om förut, HÄR!

En sak slog mig. Jag är nog det svarta fåret i vår familj. Jag är den enda som inte har gift mig.


Men vaddå, om prinsen rider in här på gårdsplan med sin vita häst så...  :))

Kram!
Photobucket

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fin kärlekshistoria och så fint att deras kärlek var så stark att den till slut besegrade allt annat.
Tack för att du delade med dig av detta fina.
Och du, när du träffar kärleken i ditt liv så kommer du säkert också att gifta dig. :-)

Anonym sa...

Jag igen ... måste bara säga att jag gillar din nya design - mycket och "kärleksugglan" är så fin, så fin.
Helena Milton

Ellabellas vardag sa...

Åh vad fint berättat. Det minns inte jag riktigt. Jag minns erat kök och huset i backen . . . :) Men inte att de skilde sig. Fast jag var ju så liten. Vad roligt att du/ ni har kvar de banden att titta på. Vilka minnen! Förstår att det är blandade känslor. KRAM

Binnielicious sa...

Jag är glad för alla våran skull, för all kärlek och alla de fina minnena vi fått utav de två. <3

camillos sa...

Helena; tack! Visst är ugglan söt, jag kunde inte motstå den!

Ellabella; När vi bodde i huset i backen var de tillsammans igen sedan flera år. Kram tillbaks!

Binnielicious; Puss! <3

vally sa...

Oj här kom alltihop. Jag visste nog en hel del. Jag är ju granne med huset i backen.
Det var ett liv och ett kiv på både stora och små på den tiden.
Nädå det var ingen fara.
Linda och Klas for väl runt lite.
Vid ett tillfälle stöp Klas i backen med sin cykel. Linda var åsyna vittne. Hon kom och ringde på dörren och meddelade att Klas blödde på ögat.
Jag blev helt hysterisk och rusade ner för gatan och skrek åt den arma Anne-Marie Revelj, om hon hade ring ambulans. Det hade hon.
Ambulansen kom och det blev övernattning på sjukhus.
Det var ingen fara.

camillos sa...

Vally; det minns jag inte, det som hände Klas. Stackarn. Men det var ett bra ställe att bo på!

Nim sa...

Vad då inte gift dig!?
Vem vet vad som händer imon, på Ica? Han kanske står där, med sin vita häst eller volvo. Om han står där, tycker jag absolut att du skall göra som dom andra i din familj, säg ja. Om inte bara för att det är jätteroligt att gifta sig. Se på dina föräldrar, som till o med gjorde det 2 ggr.

vally sa...

Ja och det är lika trevligt efter 38 år. Klart det var annat liv när alla ungar växte upp.
Nu märker man inte av en enda unge. Finns lite småglin, men de är inte färdiga för utsläpp ännu.
Sitter och räknar efter. Säkert fanns det ett tjugotal "gatubarn" häromkring, när ni växte upp.

camillos sa...

Nim; Ica? Hahaha!

Vally; Har ni bott där såå länge? Ja, på den tiden när jag bodde där kryllade de av barn.