onsdag, november 30, 2011

Andningsövning


I denna plastmojäng måste jag blåsa så ofta jag orkar. Lungorna behöver visst det efter nersövningen.

Förut åt jag soppa till lunch. Jag satt tillsammans med en tjej som gjorde samma operation som jag, hon var visst precis efter mig. Man är ju olika men jag verkar piggare än henne. För att inte tala om min rumskamrat som opererades före mig, hon bara sover. Sköterskorna får jaga ut henne i korridoren så hon rör på sig lite.

På tal om det så ska jag nog ge mig ut på en promenad här på avdelningen nu.

Hej så länge!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Vätskelista

Idag måste jag få i mig 1500 ml vätska. Till lunch ska jag visst få nån mixad soppa.

Annars kan jag berätta att jag är nyduschad och har hoppat i mina privata kläder. Genast kände jag mig piggare. Faktum är att jag mår fantastiskt bra o då är det knappt ett dygn sedan jag somnade på operationsbordet. Fast visst är jag öm i magen och det spänner när jag rör mig. Jag hostade nyss...det var inte skönt!

Vi hörs!


Published with Blogger-droid v2.0.1

Sprutor

Herregud, jag fick precis reda på att jag ska få blodförtunnande sprutor varje dag i en vecka. Eller...få och få. Jag ska ta dem själv!!! OMG!


Published with Blogger-droid v2.0.1

Att sova på sjukhus...

...är inte det lättaste ska du veta. Klockan är nu exakt 4.44 och jag är klarvaken. Hela tiden hör jag en massa obekanta ljud som väcker mig, det piper och ringer överallt. Jag hörde nyss en äldre dam fråga efter kaffe men hon blev vänligt men bestämt tillbakavisad till sitt rum. Min rumskamrat ska vi inte prata om. Jag vaknade vid tvåtiden av att hon låg och viskade i sin mobiltelefon. På nåt afrikanskt språk.


Sen är det inte så lätt att sova när man är kopplad till både dropp och kisspåse. Men det ska jag visst bli av med nu på morgonen.

Magen är lite öm och jag känner mig som en uppblåst ballong. Luftballong.

Annars är allt bra. Nu ska jag försöka slumra en stund till.


Published with Blogger-droid v2.0.1

tisdag, november 29, 2011

Jag läser


Published with Blogger-droid v2.0.1

Jag är vaken!


Nu är allt över och det är så skönt! Jag mår bra fast jag är lite yr ännu.

Vi hörs!

Published with Blogger-droid v2.0.1

dropp


Droppet är satt och tabletten har börjat verka. Och jag som inte gillar att vara snurrig.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Inskrivning


Här sitter jag och väntar på att bli inskriven.

Published with Blogger-droid v2.0.1

måndag, november 28, 2011

Dagen före operationen

Jag är hemma idag och tur är väl det. Jag är skitnervös inför operationen i morgon och det märker jag mest för att jag inte får nåt vettigt gjort. Jag är annars en ganska samlad och lugn person och jag kanske verkar vara så idag också men i mitt huvud är det kaos. Det är en del jag måste förbereda inför morgondagen. Jag måste packa lite kläder och toalettartiklar som jag ska ha med mig, jag måste köpa descutan på apoteket (bakteriedödande duschmedel), jag måste tvätta, jag måste handla, jag måste betala räkningarna. Jag måste faktiskt röja lite i mitt sovrum också, annars kan inte min snälla bror bygga klart väggen. Om en stund ska jag hämta sonen på hans praktikplats och åka med honom till hans favoritaffär MediaMarkt.

Jag kan ju bjuda på lite bilder av mina senaste alster från scrapbordet. Det är två kort som jag tänker ge till...nä, det kan jag nog inte avslöja ännu. De läser säkert inte min blogg, men ändå. Inuti varje kort finns en ask som man kan lägga nåt trevligt i , kanske lite hemlagat julgodis? Själva asken har jag inte monterat fast ännu.









söndag, november 27, 2011

Gastric bypass

Ja, så är det. På tisdag ska jag opereras. Gastric bypass. Jag är skitnervös men jag längtar tills allt är över.

Jag har funderat länge på om jag ska skriva om detta på bloggen och jag har kommit fram till att jag vill berätta. Detta är en del av mitt liv. Min övervikt är en del av mitt liv...nej, den ÄR mitt liv och det är ju det jag skriver om här. Därför är det lika bra att jag delar med mig.

Att vara kraftigt överviktig har påverkat mig i allt jag gör. Jag tänker ständigt och jämt på det och det stör mig i mitt liv jag lever. Jag blir ofta dömd utifrån mitt utseende. Jag kan se i folks blickar att de tänker att jag är mindre klok än andra, att jag är mindre värd än andra. "Hur kan den där fetknoppen veta något"...
Men långt härinne, bakom allt det ni ser, så är jag en hyfsat normal människa. Långt härinne bor det en lagom stor människa. Det är den människan jag vill plocka fram. Den där normalstora människan som också räknas.

Att ta steget till en operation har tagit mig flera år. Flera års funderingar fram och tillbaka blandat med diverse dieter som misslyckats för att jag inte kunnat hålla dem. Det har inte varit ett lätt beslut men till slut tog jag steget och vågade ringa till vårdcentralen. Det kallar jag att ha karaktär. Det är så att jag hatar att ringa vårdcentralen här i byn för då måste man först prata med nån snorkig sköterska som redan i telefon dömer mig och vad jag söker för. Faktum är att jag brukade ha ca fyra halsflusser om året förr, med 41 graders feber i minst fem dagar. Dödssjuk var jag när jag åkte på det. Jag hade det så ofta så jag visste redan när jag vaknade på morgonen att jag skulle ligga dödssjuk om några timmar. Då brukade jag bädda rent i sängen, duscha och diska och ringa vårdcentralen. Sen kom febern. När jag ringde och sa att jag hade haft ont i halsen i några timmar brukade sköterskorna fnysa åt mig för det syns minsann inte på några halsprov så snabbt. Man måste ha haft halsont i minst tre dagar innan det kunde komma på tal. Jag har till och med blivit kallad "lilla gumman" i telefon... men det syntes alltid på mina halsprov att jag hade halsfluss, fast jag bara hade haft ont i några timmar. Fast ofta kunde läkaren se i halsen att det var halsfluss, det behövdes inte alltid ett prov.

Nu kom jag av mig lite. Tillbaka till i somras då jag ringde vårdcentralen angående en eventuell operation. Jag fick prata med en jättetrevlig sköterska som bokade in en tid till en läkare. Puh, första steget var taget.
Jag fick senare träffa, en för mig, ny läkare. Det är väl enda nackdelen med offentliga vårdcentraler när man inte är där för ofta, då har man liksom ingen husläkare. Men i alla fall, jag pratade länge och väl med läkaren. Han frågade ut mig om allt. Han frågade faktiskt till och med om min övervikt är orsaken till att jag är singel. Ja, var mitt snabba svar. För ingen blir ju kär i en tjockis så jag har inte ens försökt. Inte för att jag är nån kärlekslös människa, tvärtom. Folk tror nog om mig att jag är en sån där människa som "väljer att leva som singel" för att det är så himla...bra. Så är inte fallet. Men som sagt...man är ju inget hett byte på någon singelmarknad när man är en tjockis i medelåldern.

Nä, nu kom jag av mig igen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om hela detta ämne tror jag. Läkaren skickade i alla fall en remiss till Sahlgrenska sjukhuset dit jag till slut blev kallad på informationsmöte. Etthundrafemtio tjockisar i en föreläsningssal...hahaha! Efter mötet fick man fylla i en blankett om man fortfarande var intresserad av en operation. Jag fyllde i en blankett. Sen fick jag vänta i några veckor och till slut kom brevet som berättade att jag var beviljad en operation. Jippi!!!

Efter detta har jag varit på Östra sjukhuset på två möten, det första var ett informationsmöte liknande det som var på Sahlgenska och det andra var ett inskrivningsmöte då jag fick träffa läkare, narkosläkare, sjuksköterska och dietist. Den dagen fick jag också reda på att det var tre veckor kvar till min operation. Jippi igen! Jag som trodde att jag skulle få vänta hur länge som helst.

Som förberedelse inför operationen så måste jag gå på pulverdiet tre veckor innan operationen. Alltså fick jag starta direkt efter mitt senaste besök på sjukhuset. Man måste det för att levern (och fettet i levern) ska minska i omfång, annars kommer de inte åt. Det är för min egen säkerhet som jag gör detta alltså.
Idag är det den tjugoförsta dagen på pulverdiet och det har varit ganska jobbigt och tråkigt. Fast...med tanke på varför jag gör det så har det ändå varit lätt. En annan fördel är ju att jag redan har tappat tio kilo!

I morgon kväll ska jag duscha med bakteriedödande medel två gånger och på tisdag morgon ska sonens farmor köra mig till sjukhuset. Sen är jag i trygga händer hoppas jag. Jag är nämligen VÄLDIGT rädd för att sövas. Jag har blivit sövd två gånger förut. Första gången var när sonen föddes, jag fick sövas akut efter att han var född och då gick det antagligen för fort för jag upplevde att jag inte fick någon luft. Till slut somnade jag in och allt gick bra. Bara drygt tre månader senare var det dags igen då jag fick operera bort gallblåsan. Gissa om jag var rädd då? Men det gick jättebra den gången och jag hoppas att det gör det denna gången också. Om det värsta skulle hända så vet jag ju ändå inget eftersom att jag redan sover då...

Men jag hoppas på ett bra uppvaknande. När (om) jag vaknar på tisdag efter operationen börjar mitt nya liv.

Frågor på detta??


LGBP

lördag, november 26, 2011

I am souled out!

Om du bara visste hur glad och pigg man blir av gospelmusik! Idag har vi sjungit heeeeela långa dagen tillsammans med två andra gospelkörer och konserten som vi hade nu i kväll var såå kul! Det här håller man sig pigg på länge. Fast...jag är ganska trött i fötterna och ryggen för att inte tala om halsen. Lite hes är jag nu.
Här är en av låtarna som vi sjöng:




Världens bästa målare, sonens plastfarfar alltså, har varit hemma idag och gjort klart i sonens rum. Han har satt upp fondtapeten som vi köpte för länge sedan och det blev så snyggt! Eller hur?


Nu när jag känner mig lite sliten i kroppen men påfylld till bredden i själen kanske jag ska sätta mig vid mitt scrapbord och fortsätta på det jag påbörjade i går:

Eller så kanske jag ska sätta på en film och bädda ner mig lite...tja, vi får se vad det blir.
På återseende!

Bloggar med mobilen


Sonen har fått en ny mobil o då fick jag ärva hans gamla o man kan minsann blogga i den.  Så jag tänkte fira mitt 700:e inlägg med att blogga lite kort från mobilen. Jag är i denna fina kyrka och sjunger tillsammans med två andra körer. Ikväll ska vi ha gospelkonsert tillsammans och det ska bli sååå kul!

Published with Blogger-droid v2.0.1

torsdag, november 24, 2011

Två layouter som det heter i scrapvärlden

Ja, jag har faktiskt fyllt på mitt album med två sidor nu.

Jag gillar verkligen blått och fast jag försöker att använda andra färger så blir det ofta blått när jag scrappar...
här är det kanske mest rött men pappret är ljusblått.
 Bilden tog jag själv på mig och min systerdotter när vi satt i bilen
på färjan över till Visingsö i somras. Vi höll på att busa under hela resan över.
Här försökte jag med andra färger...men det blev blått. Jag började med ett helvitt papper.
Sen kom akrylfärgerna fram och det blev bara blåare och blåare...
Lite blommor och en vattendroppe som rinner från poolen?

Wordfeud

Jag spelar Wordfeud som så många andra. Ibland mot folk jag känner och ibland mot okända. Det bästa är att spela mot såna man känner för de ger sällan upp om jag skulle leda stort. Det händer ju att jag leder stort. Som i går kväll. Klockan var alldeles för mycket och jag var bara vaken för att jag satt och väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar så jag kunde hänga mina jeans på elementet. Men min kära kollega var också vaken tydligen. Vi spelade en stund mot varandra och rätt som det var fick jag in en fullträff. LOJA. 234 poäng. Häpp! Det är mitt personliga rekord. Än så länge... *fniss*


Spelar du också Wordfeud?

onsdag, november 23, 2011

Billy och Farbror Galt

I går kväll åkte jag och min syster alldeles själva till IKEA. Vi tog deras stora bil som är så härlig att köra. Ja, jag kör för min syster har inget körkort. Än. Som vanligt slank det det ett och annat paket med värmeljus i min blåa kasse men även lite grejer som jag ska ha vid mitt scrapbord. Men framförallt så köpte jag ett platt låååångt paket.

En smal Billy med glasdörr! Jag har upptäckt att jag inte har någonstans att ställa mina fintallrikar och mina finglas i min nya del av huset så det fick bli en smal Billy. Ja, jag vet att bilden blev lite konstig men jag fick klippa ut allt det stökiga runt omkring Billy. Det får ni inte se.

Jag och min syster var inne på Coop och handlade lite och då hittade jag en sån där tiokronorsmarknad. Det brukar mest bara vara skit där men jag kollar alltid. Ibland kan man fynda. Precis som i går. Som vanligt när jag rör mig utanför jobbet så har jag mina sökarglasögon på. I somras sökte jag efter saker till min saga om den lilla lilla gumman men nu söker jag efter saker till en annan favoritsaga, sagan om vanten.
Tänk att han fanns där, mitt bland all skit i tiokronorslådorna! Farbror Galt, med betar och allt. Perfekt!


Har du hört sagan om vanten? Jag berättar ofta den på jobbet och barnen brukar fångas av den. Här kommer ett avsnitt från barnprogrammet Felix och Fenix där Robert Gustavsson berättar sagan om vanten. Klicka dig framåt, tre minuter in i programmet berättar han sagan om vanten. Sen kommer bockarna Bruse, också en klassiker!



Tack för idag!

söndag, november 20, 2011

Jag är så sugen...

Jag sitter och velar. Jag är så sugen på att titta på "Så mycket bättre" på datorn. För det första sändes det när vi hade kalas och för det andra spelar det ingen som helst roll när det sändes för just nu har vi ingen tv hemma. Alltså, tv:n står ju där den står men våra snickare som håller på att lägga om panelen på huset var tvungna att kapa antennsladden häromdagen. Alltså har vi ingen signal fram till tv:n...

Men jag är också riktigt sugen på att scrappa. Fast då måste jag röja på scrapbordet först. Hmm.

Jag kan ju kombinera. Jag kan ju sätta på programmet i datorn, röja på bordet och sen sitta och scrappa med datorn bredvid mig.

Japp, så får det bli! Vi hörs!

Chokladmoussetårtan!

Idag har jag att göra som vanligt men det blir nog mest till att plocka undan efter kalaset. Bord och stolar ska flyttas och all disk ska diskas klart. Åhh, vad jag älskar min nya diskmaskin!!

Kalaset i går var så trevligt och mysigt och sonen är jättenöjd. Trots att vi var så många så kändes det inte trångt. Det är så mysigt att kunna samlas allihop även om man kanske inte hinner prata lika mycket med var och en. Maten var kanongod och tårtan...den var visst helt underbart god! Tårtorna menar jag. Jag bakade naturligtvis två stycken.



Sonen fick en del pengar i present så han är ganska sugen på att handla lite idag. Det var visst några hörlurar headset heter det ju, i alla fall...det ska han köpa idag.
Roligaste presenten var nog dessa vantar som plastfarmor köpte som funkar att använda på peksskärmsmobiler:


Snart kommer farmor och plastfarfar på efterbesök för att hämta det de glömde här i går. Sen sticker vi till närmsta köpcenter, sonen och jag.

Ha det gõtt i solen! Här skiner i alla fall solen...

fredag, november 18, 2011

Bästa dagen i mitt liv

Ja, denna dag måste jag nog kalla den bästa i mitt liv. Det var denna dagen för sjutton år sedan som min älskade son föddes. Som ett ljus i novembermörkret.

Idag är det lilla ljuset i stan och blir firad med några kompisar på restaurang. Själv är jag hemma och grejar (som vanligt) inför kalaset i morgon. På sonens begäran ska vi bjuda på pastasallad med krämig pestosås. Jag har precis stekt åtta paket bacon...gissa om jag doftar gris just nu!
Snart ska jag steka kycklingen som ska i pastasalladen. Resten gör jag i morgon. Det ska bli rätt skönt att bjuda på kall mat för vi blir många i morgon. Tjugonio personer närmare bestämt. Och då är det bara de närmaste som kommer, mina syskon med familjer, sonens farföräldrar och sonens farbröder med familjer. Undrar om jag har stolar så det räcker? Eller...det vet jag nog att jag inte har. Tur att jag bor i samma hus som min syster, vi ska bära upp hennes köksbord och stolar. Jag har fått låna ett bord och stolar av sonens plastfarfar. Sen får jag väl skrapa fram alla pallar och småbarnsstolar som finns i huset.

Sonens ena kusin är glutenintolerant så jag har köpt glutenfri pasta till honom men med tårtan blir det värre. Jag ska (på sonens begäran såklart) bjuda på chokladmoussetårta och då tänkte jag så käckt att kusinen skulle få en egen liten form med bara mousse och lite bär för tårtbotten kan han inte äta. Men...det gick inte! Jag har köpt Marabous choklad och jag såg nyss att den kan innehålla spår av vete. Det trodde jag aldrig. Men jag har ringt kusinens pappa och han tipsade om chokladpudding. Det blir toppenbra, det kan ju alla barnen äta! Det finns säkert en och annan vuxen i sällskapet som också blir sugen...



Nä hörni, här kan jag inte sitta. Jag måste fortsätta greja. Nu är kaffet slut och alltså också min lilla paus.

Hoppas att du får en trevlig helg!!

onsdag, november 16, 2011

Hur många småskålar kan man ha?

Nu har jag grejat och grejat i flera dagar, det tar visst aldrig slut. Så mycket att packa upp, så mycket att sortera. Idag packade jag upp tre kassar får Gekås, Ullared. Som jag handlade i somras...kändes nästan som att jag varit där precis nu. Fast jag slapp resan dit. Gissa vad det låg i en av se gula kassarna? SMÅSKÅLAR!!! Som att jag behövde fler småskålar. Hahaha!

För övrigt kan jag berätta att jag idag har fått min toastol inkopplad. Mycket praktiskt nu när jag sover i soffan på andra våningen. Vet du hur svårt det är att springa ner för en trappa och genom ett rum som är belamrat med grejer för att till slut komma fram till toaletten när man dessutom är nyvaken och stel i sin gamla kropp? Haha, nu slipper jag det i alla fall!

Sonen sover för tredje natten i rad på en madrass på golvet här hos mig i vardagsrummet för världens bästa målare, sonens plastfarfar alltså, håller på att spackla och måla i sonens nya rum. Det kommer att bli så fint!

I morgon blir det inte så mycket grejat för då är det dags att gå till kören! Vi håller på att öva inför två olika tillfällen nu. Dels för vår julkonsert, dels för nästa lördag då vi ska ha en heldag tillsammans med två andra gospelkörer som avslutas med en konsert på kvällen. Kul!


Nä, nu är det dags att blunda en stund innan det är dags att jobba. Ekorrhjulet snurrar...

måndag, november 14, 2011

Jag leker lite

Jag sitter och leker lite. Jag borde egentligen greja (vad annars?) men...
På mitt jobb har vi fått beviljat ett projekt som vi sökt och det innebär att vi kommer att arbeta med iPads i vårt arbete med barnen. Vi har därför fått fyra (!) iPads till vår lilla avdelning. Projektet kanske jag kan berätta mer om en annan gång. Men nu sitter jag alltså här i min fåtölj och leker i stället för att greja. Idag köpte jag en rolig app som barnen på jobbet kommer att ha mycket roligt med. Det är ett ritprogram som är busenkelt att jobba med och med ett enkelt pek på skärmen så har man sparat sitt alster!

Här tänkte jag visa mitt första alster men det gick visst inte att lägga upp bilder från iPaden...ska kolla detta. Klart det går men inte idag!

Just det, greja var det! Jag måste verkligen skynda mig för på fredag fyller min lille son sjutton år och på lördag tänkte jag ha kalas. Så...hejdå på en stund!

lördag, november 12, 2011

Tal till brudparet

Idag har jag suttit vid datorn och klipp ihop det jag filmade på min brors bröllop förra lördagen och många gånger satt jag och fnissade. Jag fnissade till exempel när brudparet skulle gå upp och bugga. Min bror kan inte bugga. Men han släppte loss och det blev hur bra som helst. Just då hade festen besök av Bjarne Lundqvist från Flamingokvintetten och han sjöng "Vad har du under blusen Rut" när brorsan försökte bugga.
Det roliga var att jag var ute i rökrutan när han dök upp och jag visste inte vem han var. Jag minns att jag tänkte att jag inte hade sett honom tidigare under kvällen, konstigt att dyka upp så här sent...

Jag fnissade också när brudparet gick fram till mikrofonen och framförde en sång som de själva skrivit texten till. Melodin var "Brev från kolonien". När de framförde sin låt slog det mig att vi kunde använda samma melodi och skriva en egen liten sång till brudparet. Så jag och min lillasyster satte oss på en bänk ute i kylan och knåpade ihop en text och sen framförde vi sången till brudparet. Vi brukar alltid göra små sånger till varandra när vi fyller jämt i familjen. Sången fick bli istället för ett tal för jag är tyvärr ingen talare.

Jag kom att tänka på mamma och pappa när jag tittade på filmen. Såklart. Om de hade varit med så hade säkert mamma hållit ett fint tal. Hon var en bra talare. Hon hade säkert gråtit en glädjetår också. Men pappa...nja, jag vet inte det. Tänk när min syster gifte sig för några år sedan... Då fanns inte mamma i livet så tyvärr fick min syster inget tal från henne. Men jag pratade med pappa om att han skulle hålla tal. Brudens far "måste" väl ändå göra det? Nu var det så att min syster gifte sig i hemlighet för några. Vi som var med bjöds på kaffe och tårta i all enkelhet i församlingshemmet efteråt och jag såg på pappa att han inte var jättesugen på att hålla tal och det gjorde han inte heller.

Men han skulle få sin chans lite senare den sommaren när min syster bjöd på stor bröllopsfest där alla deras släktingar och vänner var bjudna. Jag pratade med pappa igen och han skulle nog försöka framföra ett litet tal eftersom att det blev en så stor fest med bordsplaceringar och allt. Jag satt med videokameran i beredskap (som vanligt) och rätt som det var så reste pappa på sig och klingade i sitt glas. Jag startade kameran. Det blev tyst i salongen och pappa började prata. Men det blev inget tal denna gång heller. Det blev en rolig historia. En vits. Ett skämt. Hahaha! Typiskt pappa, han var en hejare på att berätta roliga historier. Men han var inte någon talare. Han var mer en berättare.
Men det gör ingenting att det blev en rolig historia istället för ett tal. Det är ändå ett fint minne!
Dessutom gjorde pappa så mycket annat på bröllopet. Han skrev en bröllopsmarch som han spelade när brudparet gick fram till altaret. På den stora bröllopsfesten hade han också med sig sitt dragspel så det var givetvis han som spelade när bruden skulle dansa brudvalsen som dagen till ära blev "drömmen om Elin". Min syster heter Elin i andranamn.

Tja, det var allt för idag. Ha en fortsatt trevlig helg!

torsdag, november 10, 2011

Liebster blog

Jag har tyvärr inte varit så duktig på att uppdatera min blogg det senaste för jag har så mycket omkring mig och tyvärr har jag inte hunnit läsa några bloggar heller. Men idag började jag läsa andras bloggar och kommentarer på min egen blogg och då blev jag så glad, jag har fått två awards!

Jag tror att det är samma award som cirkulerar och den ena fick jag av Förändrad - Förvandlad - Förädlad med motivering som följer: för hennes blogg som har ett djup som jag tycker om och så skriver hon så engagerat om sitt stora intresse; scrapbooking.

Tack så mycket!! *niger*

Den andra awarden fick jag av Morran med motiveringen: För kreativiteten och att jag får tips och idéer rent pedagogiskt och får titta på filmsnuttar på rådjur i buskarna.

Tack så mycket! *niger igen*

Med den här awarden följer också vissa regler precis som det brukar göra med sådana här utmärkelser.


1.Klistra in awarden på din egen blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut några personer (helst fem) som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken vidare till sina andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!



Jag har valt att ge den här fina awarden till:

Mockapocka, för hon skriver så härligt och roligt!
Newyorkmamman, för hon bjuder på sig själv och lägger upp så roliga bilder!
Nims lite av varje,(har du bytt namn på din blogg?) för alla roliga citat från döttrarna!

Det bidde bara tre...men alla tre bloggarna är väl värt ett besök!

Nu hinner jag inte skriva mer för jag ska till kören men jag hoppas vi "ses" snart igen!


Tack för mina awards!

söndag, november 06, 2011

Min största hemlighet

Jag har anat ganska länge. Jag har trott ganska länge. Jag har vetat i 26 dagar. Den största hemlighet jag har vetat om någonsin. En trevlig hemlighet förvisso men den allra jobbigaste hemligheten för jag blev ombedd att inte berätta för NÅGON. Inte ens min syster som jag umgås så mycket med.

Det hela började när min bror skickade en inbjudan till en stor fest där vi skulle fira hans födelsedag. Inget konstigt med det kanske...men min bror älskar inte kalas och han fyllde bara halvjämt kan man säga. Det var då jag började ana och tro. Min syster anade också. Vi två pratade ofta om det och vi kom nog fram till att vi mer än anade, vi visste.

När jag såg på facebook att brorsan lyssnade på bröllopsmarchen i Spotify fick jag det bekräftat. Han skulle gifta sig! Jag kommenterade hans musikval och det tog inte många sekunder förrän han ringde mig. Hans hemlighet var avslöjad! Men jag fick INTE berätta för någon...

Så...i tjugosex dagar har jag våndats, livrädd för att försäga mig eller på något sätt avslöja vad jag visste.
Faktum är att jag har haft så ont i huvudet denna tiden av all stress. Jag vet inte om det är migrän men jag gissar på det då jag har haft så ont i huvudet så att jag mått illa. Det har kanske inte bara berott på bröllopet för det är mycket annat i mina tankar just nu när vi håller på och jobbar med renoveringen av huset och all upp- och nerpackning. Det är mycket nu...

Lite praktiskt för brorsan var det nog. Att jag visste alltså. Han ville ha vår pappas vigselring på sitt finger och ringen låg gömd här hemma hos mig. Han ville också ha med pappas musik under vigseln så jag brände en cd från pappas soloskiva men sen kom jag på att pappa faktiskt har skrivit en bröllopsmarsh. Han skrev den till min syster när hon gifte sig och pappa spelade den på sitt dragspel när min syster och hennes man gick in i kyrkan. Problemet var att pappa inte skrivit ner marchen på notpapper och jag hade den bara på videofilm men jag har nu tagit loss ljudet och gjort det till en ljudfil som jag brände på en cd till brorsan.

Så pappas march spelades på brorsans bröllop som utgångsmarch. Han ville ha med nån av mammas dikter också med helt ärligt...i all röra här hemma så har jag ingen aning om var de finns just nu. Men jag är övertygad om att både mamma och pappa satt i sin himmel, hand i hand, och log kärleksfullt mot vår bror och hans vackra fru. Jag undrar om man kan gråta lyckotårar i himlen?

Här har jag klippt ihop några bilder från gårdagen tillsammans med bröllopsmarchen som pappa spelar:



video

Detta blev ett långt inlägg men jag ska försöka avsluta nu. Snart. Men för att sammanfatta gårdagen så var det så fint och vackert och kärleksfullt. Perfekt! Jag hoppas att brudparet känner det samma. De var så fina, så fina!