söndag, november 28, 2010

I-landsproblem

Hej på er!

Jag har inte haft något bredband hemma i flera långa dagar så nu sitter jag på jobbet på en söndag så jag kan betala räkningar och sköta allt annat som man gör via nätet.

Jag hinner inte uppdatera bloggen mer än så här men så fort bredbandet kommer igång igen där hemma så... vi hörs snart hoppas jag!!!

onsdag, november 24, 2010

Korv med bröd

Hej på er!

Här hinns inte bloggen med riktigt... Idag hämtade jag mina systerbarn på förskola/fritids och var barnvakt ända till efter klockan nio när deras mor kom hem.
Redan i går bestämde barnen att de ville ha korv med bröd till middag så det blev så. Fast min egna lilla ängel gnällde...är han föör bortskämd? Jodå, det händer allt att jag serverar halvfabrikat men just korv med bröd var väldigt länge sedan. I går gjorde jag en kycklingrätt som var kryddad med endast salt, peppar och curry men det blev supergott. Hmm, kanske berodde på grädden?....

NU (sent på kvällen) har jag läst klart litteraturen som ska vara färdigläst tills i morgon. Puh! Jag läste till och med på min rast på jobbet idag. Men nu är det klart så nu går jag och lägger mig.

Godnatt!

tisdag, november 23, 2010

Ingen tjuv här inte!

Däcken är återfunna! Det var visst min bror som hade lånat dem. Synd att han inte meddelade mig bara, så jag hade sluppit obehagskänslan...

Sen kan jag bara tala om att jag redan är trött på snön! Så det så!

måndag, november 22, 2010

Obehagligt värre

I dag när jag gick ut till bilen för att åka till kören var jag tvungen att sopa bort en massa snö som hade lagt sig som ett vitt täcke över min röda bil.

På huven hade någon lämnat en hälsning (till mig?)



Förhoppningsvis var det nån dj---a snorunge som roat sig men ordet i sig är så obehagligt, tycker jag.



Något annat som är obehagligt är att mina vinterdäck är borta. Ja, inte de som sitter på bilen, utan de som låg staplade alldeles nedanför min trappa. De har legat där länge och när jag kom hem från skolan idag var de borta och det var det det första jag la märke till.



Då är ju frågan vem som har snott dem? Har det rent av varit en tjuv på min trappa idag? Fasen vad obehagligt det känns!!! Jag hade en incident här hemma för några år sedan som faktiskt gjorde mig, stora starka kvinnan, mörkrädd. Den gången satt det en aspackad idiot i min bil och jag upptäckte det inte förrän jag var två meter från bilen. SHIT, vad rädd jag blev... Jag sprang i slowmotion (kändes det som) in i huset, drämde igen dörren bakom mig och sprang upp till mamma och pappa och bara skrek:

- Ring polisen!



Efter många om och men kom polisen och närmade sig idioten som hade gått en liten bit från vårt hus. Han blev då så våldsam så att poliserna var tvugna att dra pistolerna och kalla på förstärkning...



Bilen hade han pajat rätt rejält med en skruvmejsel, modell jättestor. Hela bilen stank av öl och jag kunde inte köra den bilen igen. Han var så packad så han fixade inte att tjuvkoppla bilen som tur var för det hade inte varit roligt om han hade kommit ut i trafiken i det tillståndet han befann sig i...



Är det konstigt att jag blev/är rädd? Jag sov inte en enda blund den natten. Undrar om jag kan sova i natt???

Borås by night

Idag har jag haft en mycket givande dag på högskolan i Borås med föreläsning, seminarium och workshop.



Så här ser det ut utanför skolan.





Så här ser det ut åt andra hållet där ett hunddagis var ute och rastade ett helt gäng hundar.





Finn ett fel på denna bild!





Ja, just det! Adventsljusstaken. Ajabaja, inte förrän första advent!




Klockan 17.04 såg det ut så här och då var det dags att åka hem.



Nu ska jag till kören och öva julsångerna!





söndag, november 21, 2010

Kablar


Idag åkte jag och sonen på en liten utflykt så sonen kunde köpa sin efterlängtade hemmabioreceiver för pengar han fått i present. Det kan vara bra att tänka på - det är inte bara "fel" och "tråkigt" att ge pengar till tonåringar. Man gör ju som man vill men sonen blev glad att han kunde köpa sin apparat som han tittat på ett tag.


Vi körde förbi nåt annat som sonen velat testa länge. Nej, vi har aldrig varit där förut. Vi bor på landet. Nästan.


Väl hemma började sonen skala högtalarkablar och jag satte mig vid datorn för att plugga men det gick inte så bra med installationen av den nya dyra förbannade apparat-&¤#?="½§...piiiip!

Ja, jag var tvungen att censurera mina egna ord för de var inte vackra kan jag tala om. Apparater ska bara funka. Eller hur?


Hmm, han kanske får ordning på det i morgon. Han brukar lösa det där med sladdar och kablar, den lille sonen.

Grekisk buffe

Ja, hur gick det nu då med min buffémat?





Allt smakade gott fast det var så många nya recept. Två gånger höll jag på att ge upp. Vet ni hur svårt det är att arbeta med filodeg? Inte? Då kan jag meddela att det är jättesvårt och pilligt som tusan! Men skam den som ger sig, jag rullade med dubbla lager filodeg för att de stackars fetaostcigarrerna inte skulle spricka och gå sönder helt och hållet. De blev jättegoda men inte särskilt snygga. Jag hade liksom en fantasi om att få till ca 25 likadana smala små skapelser...men:




Lättast var väl den grek-inspirerade salladen...




Allt tog lite längre tid än vad jag hade trott så gästerna fick hjälpa mig att duka lite...


Tårtan var den andra saken som gav mig grått hår. Det var banne mig inte lätt att få till det. Det är en chokladbotten med maräng ovanpå och det kanske är svårt att tro men det understa lagret gick INTE sönder när jag lyfte över den till tårtfatet...





Slutet gott, allting gott. Det blev ett trevligt kalas och sonen var nöjd.
De sista som var kvar var min syster med familj och min bror med familj. Då satte vi på musik och min systers 7-åriga pojk hade en liten dansuppvisning för oss. För några veckor sedan hade jag ingen aning om att han tyckte om att dansa och att han är så duktig på det. Det mest härliga i går var ändå att han helt oblygt satte igång att dansa flera danser inför alla och att han verkade trivas med det. Tänk om det vore så att man fick behålla lite av den känslan när man växer upp så man vågade visa lite mer av sig själv inför andra.





Jag kanske bara pratar för mig själv nu, men jag kan själv minnas när jag hade olika små uppvisningar inför mina föräldrar eller andra vuxna i min närhet. Det bästa var applåderna och känslan av att jag duger kändes så äkta. För jag minns också att ju äldre jag blev desto mindre trodde jag på mig själv och min egen förmåga, även om jag fortfarande fick applåder och uppmuntran. Men när hände det? Eller smög det på mig? För jag kommer från ett kärleksfullt hem där mina föräldrar alltid trodde på oss barn. "Du kan bli vad du vill"-snacket minns jag. Det är väl samhället i sig, kraven ökar med åldern och man blir rädd för att inte räcka till.


Men den där känslan som min systerson verkade ha här i går kväll, den kan man nog plocka fram nån gång när det behövs. Eller? Jag hoppas i alla fall att min systerson fortsätter dansa som han tycker är så roligt och att han fortsätter tro på sig själv!




PS. Det blev mat över i går så vi har ätit av det idag OCH jag ska göra matlådor till jobbet. Mums! Grekisk buffémat i lunchlådan!



fredag, november 19, 2010

FETA

Det är fredagkväll och klockan är halv nio. Sonen och jag har redan haft fredagsmys framför tv:n där vi tittade på film samtidigt som vi åt kamben till middag.

Nu sitter sonen i sitt rum och spelar spel och jag har tänkt spendera kvällen i köket. I morgon ska vi ha kalas för sonen och då ska vi servera grekisk buffé. Jag har suttit många gånger vid datorn och letat recept och jag tror att det vi ska bjuda på kommer att bli smaskigt värre. Hoppas jag.

Jag brukar göra så där varje gång jag har kalas. Prova nya recept alltså. Med risk för att låta skrytig (påhittat ord?) så brukar det bli gott.

Det enda jag är lite nervös inför är filodegscigarrerna fyllda med fetaost. Det ska ju vara så rackarns svårt att arbeta med filodeg. Har du gjort något med filodeg nån gång?

Nu är det dags att plocka fram myntan, olivoljan och fetaosten. Jag har köpt 1,800 gram fetaost!!! Och massa goda kalamataoliver.

Ha en trevlig helg!!!

torsdag, november 18, 2010

Drängen

I dag är det sexton år sedan jag genom smärta och med hjälp av ryggbedövning fick uppleva det mest fantastiska i hela världen, att bli mamma! Nio månaders väntan och längtan var äntligen slut och jag fick titta mitt fina barn i ögonen för första gången. Det är stort.



Många gravid kvinnor (och andra icke gravida både kvinnor och män) brukar säga att "det där är en pojkmage" eller "det där ser precis ut som en flickmage". Sorry, men jag köper inte det. Förutom en liten detalj så ser ju faktiskt alla nyfödda barn likadana ut, alltså två ben, två armar, ett huvud och en liten bål däremellan. De flesta är hyfsat lika stora och tunga. Så det där med att läsa av magen...nä jag tror bara inte på det.



I slutet av graviditeten drömde jag mycket konstiga drömmar om mitt lilla barn. Ibland var det en pojke, ibland var det en flicka. Ibland ville jag ha en pojke, ibland ville jag ha en flicka men helt ärligt så spelade det egentligen ingen som helst roll. Barnet jag bar var så oerhört efterlängtat!



Förlossningen var lång, svår och utdragen men jag kände mig ändå lugn. Särskilt när den gamle danske förlossningsläkaren kom in i salen och tog över. Han försökte att plocka ut det lilla barnet med sugklocka men tack vare sonens kalufs så fick klockan inget fäste.



Sen sa den gamle dansken att han skulle prova med tången och det gjorde susen. Ut kom gossebarnet och han lades upp på min ömma mage. Med rumpan först. Då stod det ju klart att det blev just en pojke och som för att påpeka det uppenbara sa den danske:


- Det blev en dräng! (på djupaste danska)


Jag minns precis den känslan när jag konstaterade att det var en pojke som hade vuxit inuti mig. "Det var klart att det var en pojke. Kunde inte ha varit något annat."



Så har alltså den lille drängen fyllt sexton år. Ojoj, vad tiden går fort...

Jag måste bara lägga upp en video med en låt som jag älskar, från ett album som jag minns så väl från min egen barndom:



tisdag, november 16, 2010

I rondellernas förlovade land

Jag läste på aftonbladets nätupplaga att Polisen hade rondellrazzia där de bötfällde alla som lät bli att blinka i rondeller. De publicerade också bilder som förklarar reglerna samt ett stycke ur "Trafikordningen 3 kap. 65§".

Vad jag skrattade:





Hur skulle det se ut om någon faktiskt sträckte ut sin arm för att peka åt vilket håll man ska svänga?!?! Hahaha! Men det blev ännu roligare när jag läste nästa stycke:



Hahaha, som att någon skulle uppfatta den höjda armen!?!


Något som jag lärde mig i bilskolan var att köra tydligt men det är det inte många som gör...


Min kära pappa var en fantastiskt bra bilförare. Dels beror det nog på alla tusentals mil han körde både bil och orkesterbuss när han reste land och rike runt med olika orkestrar men också dels för att han var så lugn som person. För det mesta... För var det något som retade min kära pappa så var det tokstollar i trafiken. Jag vet inte om han var ensam om det uttryck han vid sådana tillfällen använde ganska högljutt och ilsket. Även om den idiotiska bilisten i den andra bilen inte hörde honom brukade pappa säga ungefär;


- Vad sysslar du med din borrsväng???

Har du hört det uttrycket förut?

Ja, hur var det nu med rondellerna? Vet du hur man ska uppföra sig?



Man ska alltså blinka när man ska UT ur rondellen. Så nu vet du det. :-)

söndag, november 14, 2010

Jag bor i cyberrymden

Detta är visst en väldans internationell blogg. Det finns en funktion i bloggen som visar lite statistik och när jag kikar där brukar det vara flest läsare i Sverige, några i USA och konstigt nog har både Ryssland, Ukraina och Portugal varit representerade. De har antagligen hittat hit för att de har googlat nån bild så det är nog inte så konstigt. Jag har själv hamnat på bloggar från olika länder där språket är för mig helt obekant.



Men idag har jag visst haft 15 besökare från Ecuador! Säkert för att jag häromdagen skrev om mitt fadderbarn som jag tyvärr inte har kvar längre då han har flyttat utanför PLAN's område.







Lite konstigt är det. Jag menar, mina läsare består väl mest av bekanta eller bekantas bekanta kanske. Undrar om läsarna från Ecuador lät Google översätta texten eller om de bara klickade sig vidare ut i cyberrymden. Men visst är det lite fräckt?

Någon kommentar på det mina kära bloggläsare?

Taket del två

I dag vaknade jag av att takläggarna hade börjat jobba på taket så det var bara till att kliva upp. Det är bara det att idag håller de till precis ovanför mitt kök där jag försökte få mig en liten lugn och skön stund med mitt nybryggda kaffe. Det låter nästan som att de befinner sig i mitt kök:

video

Idag är första Fars dag som jag firar utan min pappa...eller ja, fira vet jag inte...

Vi ska åka ner till graven och tända ett ljus sedan och eftersom att sonens pappas grav är nästan bredvid mina föräldrars grav så tänder vi ett ljus där samtidigt.

Resten av dagen ska ägnas åt att läsa de två böckerna som ska vara färdiglästa tills i morgon. Den ena är dock väldigt svår att ta sig igenom eftersom att den är så...trist helt enkelt.

Om jag nu bara kan få lite läsro i allt detta oväsen.

torsdag, november 11, 2010

Mozart

Fåglarna verkar vara hungriga för det är snart dags att hänga ut nya talgbollar.
Här är en liten...tja, fågel helt enkelt...som mumsar i sig det feta nyttiga inuti det gröna nätet. Jag satt vid mitt köksbord och filmade och var tvungen att zooma en hel del, därför blev det lite darrigt.
video
Är det någon som är bättre på fågelarter än vad jag är? Jag känner bara till en enda och det är Wolfgang Amadeus Mozart. Mås-art. Fattar ni? Ja, jag vet...torr humor!
Fast Mozart var nog ingen torr kille med tanke på den vackra musik han skapade en gång för länge sedan. När jag och min syster var på en långweekendtrip i Wien för några år sedan var vi i en lägenhet som nu är museum som han hade bott i. Det var väl lite fräckt? Vi var faktiskt även i en lägenhet/museum som Beethoven hade bott i.
Ja, jag lyssnar på klassisk musik. Gärna i mina hörlurar när jag ska somna. Gärna Mozart. Jag tror att jag har fastnat för just Mozart på grund av filmen Amadeus som jag har sett ett otal gånger. Jag älskar den! Här kommer ett klipp från filmen:



Chopin lyssnar jag gärna på också. Då brukar jag tänka på min morbror som brukade sitta vid sin stora svarta flygel och spela när det var släktkalas när jag var liten. Han måste ha spelat just Chopin eftersom att jag alltid kommer att tänka på morbror när jag hör Chopin. Ibland spelade min morbror och min pappa fyrhändiga stycken och min mamma och hennes syster sjöng ofta. Tja det blev allt som oftast musik när vi träffade hemma hos moster och morbror då vi alla tyckte om att spela och sjunga tillsammans. Mysigt!



Nu finns bara moster kvar i livet men det är säkert så att pappa och morbror sitter på ett fluffigt moln och spelar på en vit änglaflygel och helt säkert står mamma bredvid och sjunger för full hals.

Åhh, vad jag saknar dem!!!! Jag saknar att kunna berätta om allt för mamma och pappa som jag brukade göra. Även om jag är mer än vuxen så brukade både mamma och pappa vara stolta över mig om det så gällde skolan, jobbet eller något annat. Jag saknar att dricka kaffe med pappa som vi gjorde nästan varje dag vid sjutiden alla år efter att mamma hade gått bort. Innan det så brukade jag gå trappan upp och dricka kaffe med de båda. Fasen vad jag jag saknar dem!!!!

Ojdå, detta inlägg gick från fåglar till mås-arter till klassisk musik till den stora saknaden. Så kan det bli ibland här i livet...

Nu måste jag börja plugga lite, jag har två böcker att läsa innan måndag. Så, läsglasögonen på!

onsdag, november 10, 2010

Det kom ett brev...



...från vårt fadderbarn idag. Han heter Bourama, är sju år och bor i Mali i västafrika.




Det var inget personligt brev utan snarare en rapport från en PLAN-arbetare på plats. Det rapporterades att Bourama har god hälsa men att han inte går i skolan på grund av ekonomi.

Faktum är att Bourama är vårt andra fadderbarn. Vi hade en pojke som heter Jonathan som bor i Ecuador i flera år och vi skickade brev, bilder och teckningar till varandra med jämna mellanrum. En dag fick jag ett brev från PLAN att Jonathan och hans familj hade flyttat till ett område där PLAN inte är verksam så helt plötsligt var vi inte hans fadderfamilj längre. Snopet. Men i samma brev fick vi information om att Bourama är vårt nya fadderbarn och det var liksom bara att tacka och ta emot. Det är klart att vi ändå vill hjälpa fattiga barn i världen så det var bara att acceptera.

Tyvärr har det inte blivit så att jag har skickat ett enda brev till Bourama. Jag har inte fått något personligt från honom heller men det ligger nog hos mig som sponsor att ta kontakt först.


Så när jag fick brevet idag så satte jag mig direkt och skickade ett brev till honom. Ett e-mail faktiskt. Hoppas han har en dator och bredband.

Nä, det var ett dåligt skämt. Fy-fy camillos! Mailet går till PLAN i Stockholm som skriver ut det och skickar det ner till Mali. Man kunde även bifoga bilder som de skriver ut så även om jag inte älskar att fotograferas fick jag rota fram några bilder på mig och sonen som jag bifogade.


Här är Bourama och hans lillasyster!

Det kan ta upp till sex månader innan man kan förvänta sig ett svar beroende på att fadderbarnen ofta bor långt från civilisationen även om PLAN faktiskt själva kör ut breven nu för tiden. Men jag hoppas att jag får ett svar från Bourama. Då lovar jag att skriva ett lite längre brev, handskrivet. Då ska jag också skicka med lite fler bilder (det gick bara att bifoga två i mailet).

Vilken färg?

I går var jag på utbildning med facket hela dagen. På förmiddagen hade vi en föreläsare som pratade om rekrytering och det kanske inte låter så himla intressant men det var det. Särskilt när han pratade om profilanalyser man kan göra för att förstå vilket typ av beteende man själv har. Om man vet det så kan man kanske bättre förstå hur andra är och acceptera det. Det låter kanske lite trist men jag kände direkt att jag skulle vilja ta med mig detta till min arbetsplats, inte för att vi har svårt att förstå varandra men ändå.



Enkelt förklarat så finns det fyra olika beteenden. Den röda verkställaren som snabbt vill nå resultat och som är målinriktad, den gula inspiratören som vill ha många bollar i luften och är impulsiv, den gröna stödjaren som lyssnar på alla andra och är lojal och eftertänksam samt den blåa iakttagaren som är logisk och analytisk och som vill tänka efter både en och två gånger innan beslut tas.



Det fanns en man i lokalen i går som helt klart var gul då han flertalet gånger påpekade att det minsann inte går att jobba med de gröna och blåa för då "händer det ju aldrig något".

Åhh, han verkade ju inte fatta vad det hela handlade om...



Hela eftermiddagen handlade om LAS, lagen om anställningsskydd. Det var inte lika intressant och fängslande. Viktigt men ...



Idag ska jag i alla fall till jobbet! Ha det gött!

måndag, november 08, 2010

Idag firar jag!

Detta är mitt 400:e inlägg och det är väl värt att firas?

Precis som NewYorkmamman så älskar jag kommentarer och därför tycker jag att vi gör som hon gjorde när hon firade ett år på sin blogg nyss. Så snälla DU, kan du inte lämna ett litet avtryck där du berättar lite om vem du är? En kort kommentar eller längre berättelse spelar ingen roll. Jag skulle bli så glad!


Jag är för övrigt glad just idag. Lite trött just nu, men glad. Idag var första dagen i Borås och huvudet är fullproppat med all information om kursen jag ska läsa. Det verkar vara ett jättetrevligt gäng tjejer och det har varit en trevlig dag.





Högskolan bjöd på tårta idag för att fira mitt 400:e inlägg...nä...för att fira att de efter en undersökning ligger på topp bland 25 olika lärosäten. Jag åt dock ingen tårta...




Jag ser i alla fall fram emot kursen även om det kommer att innebära en hel del pluggande.



Annars är jag lite glad för att det var så vackert på himlen när jag åkte hem från Borås:




Tja, annars är jag glad för att jag ska gå till kören idag! Vi brukar öva på torsdagar annars men i november kör vi på måndagar.

Just det! Jag är glad för att middagen blev så himla god! Jag orkade inte åka till affären så jag körde lite Kajsa Warg-stuk idag. Det blev gourmetmörad fläskytterfilé som jag strimlade och stekte i smör, sen kom det lite lök och körsbärstomater i pannan innan jag hällde på creme fraiche och lite kryddor. Det sista jag gjorde var att lägga i strimlad babyspenat. Sonen åt bandpasta till. Låter kanske inte så gott men det var det.





Nu är det snart dags att åka till kören.
Glöm nu inte att lämna en liten kommentar snälla DU! :)

söndag, november 07, 2010

Jag packar

I morgon börjar min kurs på Borås högskola så jag håller på att packa skolväskan just nu.





Väskan har jag fått av Kommunal, himla käckt!



En penna från Kommunal blir nog också bra.




Jag håller på att ladda min iPod också, för jag har nämligen ingen fungerande sterero i min bil och eftersom att jag ska åka själv ända till Borås så måste jag ha lite musik att lyssna på.




Jag hoppas att det blir en givande kurs för det kommer att bli en hel del pluggande framöver. Kursen pågår under tio veckor men det är en hel hög med böcker jag ska läsa...
Förra året när jag läste i Borås gick min kollega samma kurs och det var väldigt trevligt med sällskapet.
Det är väl bäst att jag sover lite nu så att jag orkar med morgondagen. Godnatt!

Maten är serverad!

Så, nu har småfåglarna äntligen fått mat. Nu saknas bara själva fåglarna.


lördag, november 06, 2010

Tänd ett ljus...

Idag var vi ute och åkte hela storfamiljen, jag och sonen och min syster med familj. Första stoppet var IKEA och tänk vad konstigt...jag köpte flera olika ljuskoppar och ett gäng blockljus. Och servetter. Och en matta faktiskt. Jag har inte haft mattor på flera år men nu när jag inte har nån katt som kan tänka sig att använda mattor som toalett så ska jag banne mig ha en matta i vardagsrummet!

Sen tog vi en tur till Elgiganten där vi beställde kyl, frys och diskmaskin. Jag som hatar att diska längtar särskilt efter diskmaskinen!

Efter lite spring i lite andra butiker handlade vi på Willys innan vi åkte hem och åt taco's inne hos mig. Så nu ska jag bara slappa lite framför tv:n. Så det så! Jag tänder väl lite ljus också...

tonårsspråk

I går tog jag bussen in till stan för att möta sonen, hans farmor och plastfarfar. Jag åker väldigt sällan buss men det är lika roligt varje gång. Man får höra så mycket som man hade missat annars. Privata samtal om allt möjligt. Sånt som egentligen är helt ointressant men jag satt och smålog för mig själv på bussen igår.

Dels var det en liten familj bestående av pappa, mamma och son. De satt och pratade om nåt besök på banken och mamman undrade om inte pappan kunde följa med. Pappan kunde inte det men han sa till mamman:


- Du klarar det själv. Du klarar att ställa frågorna själv.


Vaddå idiotförklara henne offentligt. Klart hon klarar det.

Ett annat samtal jag hörde ägde rum några rader bakom mig. Det var en tonårstjej som satt och pratade med en kompis i telefonen. Alltså, tonårstjejer pratar ett annat språk.


-Vet du vad hon sa? Hon typ sa vad jag hade gjort på festen och typ jä--a h--a. Ja sa typ dra åt hel---e jä--a bitch. Ahh, sen typ träffa jag hon och hon typ förlåt älskling jag mena inte det gullet. Men ja ba dra du åt hel---e igen då typ. Alltså ord sårar typ.


Hahaha...


Väl inne i stan åkte vi till sonens farbrors restaurang som ligger ganska centralt där vi åt och drack gott. Jag och sonen fick skjuts hem men först åkte vi till ett nyrenoverat område i stan där sonens farbror har öppnat ännu en restaurang. Trots att de bara har haft öppet i några dagar och inte har annonserat ännu så var det fullsatt. Inredningen är annorlunda, väldigt fräck och rå. Trä, betong och skarpa färger gjorde lokalen ganska häftig måste jag säga.



Titta här vem som alltid är gäst på den nya restaurangen:



Alla butiker på gatan hade öppet på kvällen och vi smet in i alla för att ta del av öppningserbjudanden. Gratis är gott vet du!

Idag ska vi åka med min syster med familj till IKEA. Kanske ska kolla lite på kök då.


Takläggarna håller på för fullt fast det är lördag så det är en hel del oväsen här hemma just nu.


Ha det gott alla!

fredag, november 05, 2010

Taket del ett

Idag har jag tagit ledig från jobbet. Mest för att sonen har höstlov. Men nu visar det sig att sonen ska in till stan med sin plastfarfar och spela biljard så jag får några timmar för mig själv. Men det gör ingenting, jag behöver lite egentid också, det gör väl alla ibland?

Sonens farmor och plastfarfar har alltid tagit en dag på loven för att göra något med sonen. Mina semesterdagar har ju knappast räckt till.


Det är skönt att de alltid har funnits till för sonen och mig!


I kväll när de har spelat klart så ska vi träffas alla fyra för att gå på sonens farbrors restaurang.


För en stund sedan kom de som ska lägga om vårt tak hit. De har precis börjat riva vårt gamla plåttak och när det är klart ska det ligga svart tegel i stället.

Idag fyller min storebror år. Ja, så vet ni det!
Ha en trevlig helg alla kära bloggläsare!

onsdag, november 03, 2010

Stör ej!

I kväll ska sonen hem till en kompis och "lana", alltså spela tv-spel hela natten. Så jag är ensam hemma och kan lyssna på vilken musik jag vill, hur högt jag vill. Det får jag annars också men det är inte populärt ska du veta. Särskilt inte när jag lyssnar på gospelmusik. Ännu värre är det när jag sjunger med, vilket jag mer än gärna gör...


Men framför allt så ska jag ha en riktig tjejkväll alldeles för mig själv. Jag kanske rent av tar mig ett glas rött, det är ju ändå lill-lördag. Idag kom nämligen filmen "Sex and the city 2" i min brevlåda på blu-ray!!!




Det passar ju väldigt bra att se den helt ostört utan sonens kommentarer.


Så i kväll hänger jag ut skylten på dörren;

tisdag, november 02, 2010

Det finns fler rätt än mitt rätt

Så, nu har jag lite mer tid för bloggen. Det blir mycket ibland.
Som i söndags då vi var i kyrkan hela dagen för att repa innan konsterten på kvällen. Det var en fantastisk dag och konserten var så stämningsfull och fin! En toppendag alltså!
Fast efter att ha stått upp i nästan sju timmar i sträck var jag såå trött i ryggen så jag hade svårt att somna. Eller också berodde det på att jag var så pigg och glad. Fast egentligen var jag helt slut. Ja, du fattar kanske. Trött fast pigg...

Här kommer ett litet klipp från konserten:


video

I går hade vi studiedag och vi ägnade förmiddagen åt en föreläsning. Gissa hur skönt det kändes i min trötta rygg?
Det var i alla fall en bra föreläsning om olika kulturer av en kvinna som jag har fått höra förut fast den gången handlade det om fantasti och kreativitet utifrån Lev Vygotskij's bok.
Att det handlade om olika kulturer betyder inte att det handlade så mycket om folk från olika delar av världen utan snarare om olika kulturer som man kan stöta på varje dag. Alla kommer från sin familj där man har en viss kultur. Hur kan man möta andra människor som tänker på ett annat sätt än mitt eget? Hon menar att mitt uppdrag som pedagog är att först förstå andra, att visa empati för deras situation. Sen kan andra börja förstå mig. Så sant. För det är ju så att det finns fler rätt än mitt rätt. Det finns fler normer än min norm.

Det tråkiga är att vår verksamhetschef, som för övrigt ger mig kalla kårar som ni vet som har läst min blogg förut, inte verkar tänka så. Hon inledde nämligen dagen med att prata om ett visst politiskt parti och hur vi kan hjälpa de stackars ungdomarna som har valt att rösta på dem och att de nog har ett dåligt hemförhållande.

Men vänta nu. Vad är det som säger att vi som satt framför henne inte sympatiserar med just det politiska partiet? Och om vi nu gör det, skulle det bero på att vi har det taskigt i vårt hem?

"Det finns fler rätt än mitt rätt"

Jag sympatiserar absolut inte med det där partiet men jag hävdar fortfarande att de som gör det har sin rätt att tycka som de vill. Jag håller inte med dem men jag kan ändå ha medkänsla för dem som människor.

Det är ju precis som religioner. Jag har till exempel haft flera muslimska familjer på förskolor jag har jobbat. Jag håller inte med dem i deras trosuppfattning men jag visar dem medkänsla för den de är. Jag visar lika mycket empati för dem.

Alla människors lika värde! Vi har till och med en slags slogan här i kommunen som lyder så här:

"Alla är unika - därför behandlas alla olika"

Det betyder att vi inte kan behandla alla likadant, inte kan förvänta oss samma från alla, inte kan "dra alla över en kam".

Det borde ALLA anställda i kommunen stå för! Ska menar jag. SKA!

måndag, november 01, 2010

Todeloo!

Jag är här!!! Egentligen är det alldeles för sent att blogga nu, jag borde ha sovit en bra stund redan men jag ville bara meddela att att jag har haft två låååånga dagar.

Söndagen var bara ren glädje hela dagen då vi i kören hade en fantastiskt fin musikstund i kyrkan och idag har det varit föreläsning och reflektion på jobbet ända tills...sent. Återkommer om det.

Hoppas du orkar stå ut tills nästa rafflande inlägg kommer!!!
NU måste jag sova. Godnatt!