torsdag, juni 30, 2011

Kom an då!

Nu dj---ar! Idag köpte jag det bruna pulvret som jag nu har blandat med vatten i en sprayflaska. Jag har precis varit ute och sprutat lite här och där i trädgården. Det luktar allt annat än rosenvatten kan jag lova! Urk!
Lukten lägger sig snart men rådjuren kan fortfarande känna doften stanken.


Här är den stinkande flaskan!


Om jag har tur så hjälper detta mot ytterligare attacker från rådjuren. Det har hjälpt förut men jag har hört nånstans nångång att de minsann kan lista ut att det är samma medel jag sprutade på förra året. Men det tror jag inte på. Så...låt nu bli mina rosenknoppar!!!


INTE rådjursmat!




Här är en ros som klarat sig från rådjuren.


Pionen sjunger på sista versen men den är fortfarande ack så vacker!
Det var skönt att gå och pula i trädgården så här på kvällskvisten. Temperaturen var alldeles lagom!
Jag ser att regnmoln börjar hopa sig på himlen men det gör ingenting. Då slipper jag vattna!

En arbetsdag kvar denna veckan och jag slutar tidigt. Skönt! Meeeen vad segt det är nu på slutet. Jag jobbar i en vecka till och det känns som en evighet. Det känns som att midsommar var en brytpunkt och kroppen liksom stängde av. Hela kroppen skriker:

S E M E S T E R !!!!


Rolling stones

Nä, jag är inte ett fan av Rolling Stones. Men jag hade ett gäng stenar över i trädgården. Sonens farmor och plastfarfar hjälpte mig att rulla undan dem för ett tag sen. Det var ju väldigt snällt så slapp min onda tennisarmbåge (som pepparpeppar är liiite bätte) få ont.

Nu ligger stenarna där de ligger och då tänkte jag att man kanske kunde göra något av det. Nu ska du inte tro att min trädgård på något sätt skulle kunna vinna några tävlingar i fina trädgårdsmagasin. Nä...jag fixar lite här...och lite där. Jag köpte i alla fall lite stenpartiväxter och simsalabim:


Se så söta de är! Förhoppningsvis växer blommorna till sig och breder ut sig lite.

Äsch, det duger åt mig.

Duktig flicka

Ja, nu har jag varit en duktig flicka. Jag har säkerhetskopierat bilderna på min dator. Nu ligger de i säkert (?) förvar i min externa hårddisk.
När jag kom hem tyckte jag att min dator kändes lite febrig...eller...ja, varm i alla fall. Man vet ju aldrig med de där tekniska små apparaterna. De är ju bara bra så länge de funkar. De kan ju gå sönder precis närsomhelst. Då är de inte lika bra längre...

Fast...duktig flicka? HUR länge sedan var det jag framkallade några bilder då?? Alldeles för länge sedan. Undrar hur många bilder som väntar på att framkallas. Många, många hundra är det.
Men det får bli en annan dag. Man kan ju inte vara duktig hela tiden.

onsdag, juni 29, 2011

Det bor visst en höna i vår brevlåda

Där jag bor står alla brevlådorna på rad, ingen har sin brevlåda utanför huset. I vår brevlåda bor det visst en höna. Idag var i alla fall brevlådan full med ägg. Trasiga ägg. Tack för det!
Ingen annan brevlåda verkar ha en höna som hyresgäst. Bara vår. Hmm...

I vintras fick vi hela brevlådan fylld med snö en gång. Ägg är värre. Men VARFÖR???

Nåt annat skumt; alla blommorna på min systers yttertrappa hade välts omkull idag.
En stund senare märkte vi att mina nyinköpta mårbackapelargoner hade välts ner. Fem stycken som stod i en sån där plastbricka från blomsterhandlaren.
Det har inte blåst idag.

Kan det möjligtvis vara så att våra kära grannar rådjuren har varit framme?? Häromdagen märkte jag att alla knoppar på en annan mårbackapelargon var avbitna. Kanske ett rådjur. Dessutom har jag inte många krusbär kvar på min krusbärsbuske. Mitt fel. Jag skulle ju hägnat in busken. För länge sedan. Det får bli nästa år...

Nä, man kanske skulle skaffa sig ett gevär? Då kan jag stå i sovrumsfönstret och pricka de bruna blomstertjuvarna innan de hinner äta upp knopparna. Jag kanske rent av kan skjuta den där hönan också. Kokt höns, är det gott?

I landet lagom

Ja, vi bor väl ändå i landet lagom? Jag tycker inte att 32 grader i skuggan är lagom. Det är för varmt. "Man ska inte klaga, tänk på vintern...", hör man när man klagar.
JO, jag klagar när jag inte trivs. Jag trivs inte när det är 32 grader varmt. Det är inte kul att jobba när det är så in i norden varmt. Jag kan ju inte tänka klart när det är så varmt...
Jag trivs inte heller när det är -20 som det är i detta land på vinterhalvåret.

Varför kan det inte vara LAGOM??

söndag, juni 26, 2011

Karaktär

Karaktär. Vad är det? Ha du det? Är du det?  Enligt Wikipedia kännetecknar karaktär en persons läggning eller moral, bland annat. Personer med stark eller egen personlighet kan minsann vara en karaktär, enligt Wiktionary. Ibland är det i negativa meningar man pratar om karaktärer. De personerna kan vara lite udda, inte lik alla andra. Men det brukar vara i positiv mening man pratar om någon som en karaktär. En sån person som inte gör som alla andra, fast på ett positivt sätt. På ett banbrytande sätt. En sån person som man gärna härmar och följer. Du vet, den där käcka och utåtriktade personen. Som alla gillar.

Men ingen gillar väl en karaktärslös typ. Eller hur? En sån där omoralisk person som gör allt fel. Som inte gör som alla andra, fast på ett negativt sätt.

Herregud, vad babblar Camillos om nu då? Har hon fått solsting? Nä, men jag har funderat lite. Eller mycket faktiskt. När man sitter tillsammans med ett gäng karaktärer så framstår man helt plötsligt som en karaktärslös typ.  För karaktärerna vet minsann hur man håller sin kropp i trim. De vet hur man ska äta rätt. Alltid. De vet hur mycket man ska träna. De vet att det bara gäller att ha karaktär. För det har tydligen de där karaktärerna.
De vet också hur lätt det är att sluta röka. Tvärt. Det är bara till att sluta. Man bara bestämmer sig. Det gäller bara att ha karaktär. För det har tydligen de där karaktärerna.
Inte för att de där karaktärerna någonsin har haft viktproblem eller rökt en enda cigarett i sitt hela liv. Ånej, de har ju karaktär. Ändå vet dem tydligen precis hur man ska göra. Skitbra. Grattis till dem! Jag menar det, det är ju jättebra att de har sån karaktär de där karaktärerna.

När man är den enda karaktärslösa människan i ett sammanhang så är man inte ens med i diskussionen. Det är liksom ingen idé. Vem lyssnar på en karaktärslös typ?

Men det är kul att höra deras resonemang. Man bara slutar. Man bara bestämmer sig. Man bara har karaktär. Så det så.

lördag, juni 25, 2011

Sill och nubbe

Ja, sill och nubbe är väl midsommar? Och jordgubbar. Och dans kring midsommarstången. Och regnkläder.

Vi har firat en traditionell midsommar ute vid kusten i närheten av Lysekil. Det har varit hur trevligt som helst med en massa trevliga människor, både vuxna och barn.


Lillkusinens midsommarkrans.

Midsommarstången ska resas! Högtidligt värre.
 Ordföranden i stugområdets förening uppmanade alla starka män och kvinnor att hjälpa till med resningen av midsommarstången. Hur många kvinnor gick fram, tror du? *Hmpf*

Sen var det dags att dansa kring den ståtliga stången. Hur många män gick fram då, tror du? *Hmpf* igen.


Gummistövlar, gummistövlar...

Vi fick några stänk från ovan men inte värre än att vi kunde genomföra både dans, lekar och lotterier. Precis som det brukar vara. Lite regn men skönt väder ändå. Och lite knott.

Midsommar får mig att tänka lite extra på min kära pappa. Han var en dragspelande musikant och det fanns alltid jobb åt honom på midsommar. Det ska ju vara dragspel när man dansar "små grodorna".
Vi fick nöja oss med Bosse Larsson. På CD. Inte riktigt samma känsla...


Som sagt, sill och nubbe!
Cool duk, va? Det är 40 år gamla gardiner från Marimekko.


Kvällen fortsatte på den inglasade altanen där inga knott kunde komma åt oss. God mat, gott att dricka, bastubad med björkpiskor, bad i den vedeldade tunnan och gitarrspel med allsång från grannarnas bröllopsfest. En mycket trevlig midsommarafton!

Efter en natt med god sömn i den ena gäststugan vaknade vi upp till ett strålande soligt och varmt väder så vi tog en tur med båten. Härligt!

video

Hoppas att du också har haft en bra midsommar!

onsdag, juni 22, 2011

Ett med naturen hemma hos mig

Som många vet så har jag sällan långt till en kamera. Idag fångade jag två rådjur i min kamera. Igen. Även om jag svär långa ramsor när de små nätta djuren äter upp mina rosenknoppar så känns det bättre att filma dem än att plocka fram en Runar i sovrumsfönstret. Man skulle kunna plocka fram en Runar nån annan gång kanske. Utan gevär...

Jag lånade Arne Weise lite, som berättarröst. Jag ska nog ringa honom. Det verkar bli många liknande jobb här hemma. *fniss*

Så här såg det i alla fall ut framför mitt köksfönster tidigare idag:


video

måndag, juni 20, 2011

Jag blir knäpp!!!

Jag blir knäpp. Knäppare än jag redan är alltså. Jag blir knäpp på den förbaskade hostan. Nu har jag hostat fem nätter i rad och det känns verkligen i kroppen nu. Dels har jag träningsvärk, dels är jag såå trött. Jag är inte människa just nu. En zombie kan man kanske kalla mig.
Idag var jag på ett mycket intressant möte med alla andra IKT-ansvariga på förskolorna i kommunen. Men jag hostade så mycket så jag var tvungen att gå ut en stund. Jag stod i korridoren i kommunhuset och hostade klart. Inte konstigt att tjänstemännen glodde.
Så idag när jag var jag hos min syster med en liten namnsdagspresent passade jag på att ta hem min hostmedicin som har stått hos henne länge. Så länge att bäst-före-datum är passerat. Men det skiter jag i. Finns det minsta chans att den hjälper så tar jag den. Jag måste få sova!
Jag skiter till och med i att det är en stark hostmedicin. Jag måste få sova!

Jag är lite töntig när det gäller medicin. Jag vill gärna slippa min hosta men jag vill inte bli omtöckad. Jag vill inte bli beroende. Nä, jag vet att man inte blir det av en dos till natten. En sak är säker i alla fall. Jag skulle inte kunna bli knarkare. Jag är för feg. Eller...jag vill som sagt inte bli omtöcknad. Oj, vad redigt det lät. Jodå, jag dricker ett glas vin eller två eller mer på fest och då blir man minsann också lite omtöcknad. Men det är en annan sak, tycker jag. I alla fall när man festar så sällan som jag gör. Äsch, jag kan ju ta jobb som redighetsminister. Eller hur? Jag kanske skulle bli rik på kuppen. Jag har hört att ministrar tjänar bra med pengar...
När min kära son föddes ville jag inte använda lustgasen. Jag provade men jag blev ju alldeles yr i huvudet och det ville jag inte bli. Snacka om omtöcknad! Jag ville vara skärpt i huvudet. Jag använde masken ändå. Utan gas. Jag skrek i masken.

Nä, nu lät det där ännu redigare. Jag var inte helt utan smärtlindring. Nädå, jag körde med ryggbedövning!

I morgon ska vi åka och köpa köket på IKEA!!! Jippi! *hosthost*

söndag, juni 19, 2011

Tältkort

I fredags när vi träffades hemma hos en kollega passade vi på att tacka av en annan kollega som ska sluta på jobbet. Jag gjorde kortet till henne. Kortet har tre sidor och man kan öppna det för att läsa en liten hälsning:



Kortet är enkelt att göra, särkilt efter man har tittat på denna video:

Gips, mer gips och ännu mer gips! Och lite mojito.

Det är söndag mitt på dagen och jag sitter och dricker dagens andra kopp kaffe och tittar ut genom mitt skitiga köksfönster. Regnet hänger i luften. Ingen tvätt ute idag alltså. Mina böcker har kommit. Ja, jag är ju faktiskt ledig så jag ska nog lägga mig och läsa en stund. Bara vara.

I går var det värre. Vi slet som djur. Sonens farmor och plastfarfar var här i flera timmar och hjälpte oss att röja. Känns som att vi inte gör annat nuförtiden. Röjer och röjer. Herregud hur mycket kan det finnas att röja? Vi koncentrerade oss i alla fall på gips i går. Det ska nämligen sorteras för sig när man åker till återvinningsstationen. Det kan man inte slänga i en blandcontainer. Plastfarfar har samlat på sig tomma målarburkar och innan vi började ställde vi upp dem på marken nedanför balkongen. Snart ska balkongen rivas och byggas upp på nytt så den skulle rensas.


Sen började vi kasta ner gips och lite annat bråte som låg däruppe. Ser du på bilden att det fattas gräs? Där har det legat en hög med gips. Vet du hur smuligt gips blir när det går sönder? Ojojoj! Tänk positivt, vi behöver inte klippa just precis där...

Alla gipsfyllda målarburkar bars sedan bort till släpet som nu är fullt. Vi är säkert välkända på återvinningsstationen nu. Nästa gång kanske de bjuder oss på fika. De är ju ändå så vana att se oss där. Typ varje vecka. Minst.

Pionerna är i alla fall fina. Även om gräsmattan strax bortanför är förstörd av gips. En stjälk hade gått av så den tog jag in och satte i en vas. Det doftar så gott inne nu!

På kvällen kom S och hennes två yngsta barn hit så vi dukade fram lördagsgodis och tittade på film och satt och snackade.

Nu ska jag nog puffa till ett gäng kuddar och plocka fram läsglasögon och min nya bok. Fast jag lär somna så trött som jag är. De senaste fyra nätterna har jag hostat som en tokstolle så jag har inte fått mycket sömn. Det känns.
I fredags hade jag två sömnlösa nätter bakom mig så jag trodde inte jag skulle orka med med kvällen men det gick bra. Vi hade personalfest hemma hos en kollega och det var hur trevligt som helst. God mat, gott vin, roliga lekar och miljön - ett sånt fantastiskt härligt hus!!!
Välkomstdrinken var mojito:

torsdag, juni 16, 2011

Den som väntar på nåt gott...

Jag har visst inte bloggat på flera dagar så det får bli ett långt inlägg idag. I alla fall med många bilder och en liten filmsnutt.

Jag gick bort till min systers altan förut för att ta en fika. Kameran hade jag med mig såklart. Se på allt det vackra jag såg på väg till andra sidan huset:


Den som väntar på nåt gott...
De doftar ljuvligt!!!

Vilken färg!

Jag har väl berättat om hur löjligt rädd jag är för att som zurrar?
Men vem bryr sig när man vill ha en fin bild?



Vi har vita smultron på tomten. Jättegoda. Vi har jättemycket röda smultron också.


När vi satt och drack vårt goda kaffe märkte vi att min systers båda katter hade hittat nåt som var väldigt intressant. Det visade sig att det låg ett litet rådjurskid i gräset. Alldeles stilla låg han. 


video

Normalt sett gillar jag inte rådjur alls. De äter ju för tusan upp alla mina fina blommor. Och krusbären. Jag har många gånger önskat att jag också hade en Runar i sovrumsfönstret med laddat gevär i näven.

Men en sån liten stackare... det är ju nåt alldeles visst med ungar. Både djurs ungar och människors bäbisar.
Hoppas att rådjursmamman hittar sitt lilla kid!

söndag, juni 12, 2011

Äntligen!!!

Äntligen. Äntligen. Äntligen!

Nu står min nya kyl och min nya frys på plats i det nya köket. Nu står det inte två enorma kartonger i mitt vardagsrum längre. Helt plötsligt känns det som...att man skulle kunna dansa tango i mitt vardagsrum. Om man nu kan dansa tango.

Det är bara en liten bit golv kvar att lägga där det ska bli matplats. Sen är golvet klart i köket. Återstår bara vardagsrummet...

Men det går framåt!!!

Det var inte lätt för sonen och svågern att bära upp kartongerna!
Puh! Äntligen uppe!
Nu står de på plats!


Lagom tills att kylen och frysen var på plats kom min bror på besök med sina fina folkabuss:



Nu ska jag fortsätta röja i mitt sovrum. Ingen rast, ingen ro. De som ska byta våra fönster ska komma nu i veckan och då måste de kunna komma fram till alla fönster såklart. Så det är bara till att fortsätta röja.

I morgon ska sonen börja sitt sommarjobb. Han har sökt några olika sommarjobb men inte haft nån tur men hans farbror som äger två restauranger har gett honom jobb på den ena. Det var ju väldigt snällt och sonen är ju glad att kunna tjäna lite pengar. Underbart!

fredag, juni 10, 2011

Vad är det med folk idag??

Idag har sonen haft skolavslutning och väl hemma firade vi detta med en rinnig jordgubbstårta. God men rinnig. Det berodde på att sonen propsade på att ha med sin favoritchoklad i tårtan, Kinder Maxi. För att få med den gjorde jag en chokladmoussefyllning i det översta lagret på tårtan. Så fort grädden och de färska jordgubbarna var på plats uppe på tårtan började det översta lagret glida lite. Men det gjorde inget. Min syster satte på kaffe och sen åt vi av den goda tårtan ute på hennes soliga altan.



Så långt var allt bara trevligt och bra.
Sen åkte jag och sonen på en liten shoppingtur. Vi var bara på jakt efter ett par shorts till sonen och han hittade precis vad han ville ha i den första affären vi gick till. Puh, det gick ju bra alltså.

På väg hem åkte vi till McDonald's och det var där allt började. Vi ställde oss i drive-thru-kön och när vi kom fram till den röda lådan där man via högtalare och mikrofon beställer sin mat satt jag mest och småskrattade bakom min ratt. Precis bakom den röda lådan stod en arbetsbil som hade kopplat en lång slang in i huset. Den väsnades så mycket så jag inte hörde tjejen i högtalaren så bra. När jag kom fram till hennes lucka i väggen på andra sidan huset frågade jag om hon hade uppfattat min beställning.

- Nja, det brusade väldigt, svarade tjejen i luckan.


Hon hade visst ingen koll på vad som hände på hennes egen arbetsplats...
Nåväl, i den andra luckan fick vi vår mat men jag var tvungen att påminna killen i den luckan om glassen som sonen hade beställt.
Det kanske var där det började. Vi åkte med vår mat i en papperspåse och parkerade vid bensinstationen som ligger bredvid.  Vi packade upp vår mat och jag reagerade direkt när jag lyfte upp kartongerna som innehöll våra kycklingburgare. De vägde nästan ingenting. Var det så konstigt? Nä, inte alls. De hade ju glömt att lägga i själva kycklingen!!!



Ja, vad är det med folk? Vad är det för typ som glömmer att lägga i kycklingen i en kycklingburgare?

Så jag körde direkt tillbaka till McDonald's, parkerade bilen, tog min papperspåse i handen och knödde mig före i kön för att klaga på våra burgare. Det gick ganska fort att få två nya och tjejen bakom disken bad så hemskt mycket om ursäkt. Okejdå. Då åt vi vår mat i bilen på parkeringen. Där sa sonen att han tyckte att jag var väldigt lik Häxan Surtant. Till sättet alltså. Rart.


När jag skulle köra därifrån mötte jag nästa...typ.

Det är ganska trångt på parkeringen och när jag var på väg ut såg jag en fräck nercabbad bil komma in på parkeringen. Men den fräcka killen bakom ratten med sina tuffa solglasögon på näsan tog inte ut svängen så mycket så jag stannade till för att han skulle kunna köra förbi. Våra backspeglar var farligt nära varandra. Då stannade han också vilket gjorde att vi satt bakom våra rattar med knappt en meters avstånd varpå killen sa med en kaxig röst:

- Kör då! Kör då!

Då kände jag att...mig bråkar du inte med. Inte idag. Inte när jag precis blivit lurad på mina kycklingburgare. Inte när jag är Häxan Surtant.

Jag stirrade på honom i några sekunder. Med en häxas sura blick.

- Tror du att du är tuff eller? svarade jag.

Han glodde tillbaka, fegt gömd bakom sina solglasögon. Men jag tänkte inte ge mig. Nähädu. (fasen att jag hade mina solglasögon uppe på huvudet och inte på näsan...) Men jag fortsatte spänna ögonen in i hans glasögon när hans nervösa lilla flickvän sa åt honom att sluta. Då sa han:

- Jag ska parkera här bakom. Han menade bakom min bil. Hade jag varit Häxan Surtant på riktigt hade jag aldrig flyttat mig. Men efter en sista arg blick på den stöddige lille pojken mumlade jag nåt i stil med "kör då, kör då" (härmade honom såklart). Sen åkte jag. Jag kom knappt fram för så trångt var det. Men till slut kunde jag lämna McDonald's parkeringsplats och åkte iväg.

Sen tog det kanske tre sekunder innan nästa typ dök upp. Han kom från vänster och höll på att köra in i sidan på min bil. Men vid det laget var jag så förbannd så jag gav honom inte en chans att komma fram. JAG kom från höger. Högerregeln? Köra tydligt? Visa hänsyn? 
Åhh, vilka typer man ska stöta på när man lämnar kommunens trygga gräns. Det är nog bäst att stanna här på hemmaplan. Det känns tryggare.

Nu är jag hemma och hoppas att inga fler typer ska ställa till det idag.

torsdag, juni 09, 2011

Är de mätta nu?

Ja nu kan man kanske hoppas att häggspinnmalarna är mätta och att de har vuxit klart. Då börjar de spinna en kokong runt sig och under högsommaren kläcks nya små fjärilar. Visst ser det ut om att de har börjat spinna in sig nu?


I morgon är det skolavslutning för sonen. Första året på gymnasiet avklarat.
Då blir det jordgubbstårta här hemma, precis som vanligt. Rutinerad som jag är så har jag alla ingredienser hemma. Värre var det för några år sedan då jag skulle köpa grädde, tårtbotten och marsankräm kvällen före skolavslutningen. Det fanns inte en enda färdig tårtbotten i hela den stora butiken. Inte en droppe grädde fanns det. Nä, inte ens Marsan fanns det.
Jag hade kunnat baka en tårtbotten förvisso, men det fanns inte tid till det, då är de där färdiga tårtbottnarna himla bra att ta till.

Bakom charkdisken fanns ett butiksbiträde.

-Finns det inga tårtbottnar, frågade jag.
- Näää...det är ju skoloavslutning i morgon, svarade hon.

Ja just det.
Jag gick direkt hem och skickade ett långt och ilsket mail till butiken i fråga. Jag menar, är man byns enda livsmedelsbutik helt utan konkurrens får man väl för tusan se till att bunkra upp inför diverse högtider?? Jag passade på att tipsa dem om midsommar som var på tur så att de inte skulle glömma att beställa sill, gräddfil och gräslök.
Jag passade också på att framföra lite andra klagomål som jag hade angående en del av butikens personal. Då hade de ganska många unga snorkiga tjejer anställda. Du vet, så där tuffa och tykna som en del unga tjejer kan vara. Fast jag tycker inte att det passar sig att ha den attityden mot kunder. Eller hur?
Jag är inte helt galen och elak så jag passade också på att tala om att de flesta anställda i butiken var hur trevliga som helst, särskilt de äldre damerna och de unga killarna som alltid var supertrevliga.

Jag fick senare höra via en kollega vars dotter jobbade i den butiken då att mitt mail hängde uppe på anslagstavlan i personalrummet och att de anställda blev uppmanade att läsa det. *fniss*

Hur som helst, nu har jag ordnat allt jag behöver inför morgondagen. Men det blir bara vi och min syster med familj som ska fika och fira skolavslutning i år. Min bror är bortrest, sonens farmor och plastfarfar brukar komma med de är upptagna på annat håll.
Vid såna tillfällen saknar jag mina föräldrar sååå mycket. Sonen fick alltid blommor och paket på skolavslutningen av dem. De såg alltid till att det blev festligt värre.
Men vi myser till det så gott vi kan. Det blir mycket tårta till oss som är här i alla fall.

onsdag, juni 08, 2011

Idag ska jag fira!

Vad ska jag fira då?
Jo, dels att detta är mitt 600:e inlägg i bloggen.

Dels att det är Morgan Allings födelsedag idag. Jag känner inte Morgan Alling men han är så...så...jäkla rolig! Dagen till ära har jag beställt hem hans bok från Adlibris; "Kriget är slut". Så...grattis Morgan!

När jag beställde Morgans bok passade jag på att klicka hem två andra böcker; "Midvinterblod" av Mons Kallentoft och "Blodläge" av Johan Theorin.
Just nu läser jag Johan Theorins bok "Skumtimmen" och tidigare har jag läst hans "Nattfåk". Mycket bra böcker, såna där som man inte kan lägga ifrån sig.

Att jag beställde "Midvinterblod" beror på att jag fyndade på Maxi där jag köpte hans bok "Sommardöden" för tio kronor. Alltså har jag ingen aning om hur de böckerna är ännu.

På Maxi slank det ner en liten kokbok för en tia också...
Men HUR ska jag hinna läsa alla dessa bra böcker? Jag behöver nog semester. Nu.

tisdag, juni 07, 2011

Mitt bord...

Morran ställde en fråga i sin blogg och den ville jag ju svara på. Här är svaret:


  • En duk som inte ligger där den ska, nämligen i mitten,
  • två fjärrkontroller,
  • en telefon,
  • ett oöppnat paket med tandtråd,
  • en hårsnodd,
  • ett cocacolaglas (sonen dräller glas omkring sig i stället för LEGO...)
  • en blu-ray-film,
  • två tomma ljuskoppar från IKEA
  • några halvbrunna ljus.

Och en fläck ser jag nu. Det var faktiskt helt mörkt i vardagsrummet nu, det var blixten som gjorde allt synligt. Fast...fläckar är inte så ovanligt på mitt vita skitbord från IKEA. Det är kanske därför duken ligger lite off. Jag och sonen äter faktiskt ofta framför tv:n. Därav fläcken gissar jag.

Du då? Vad har DU på ditt vardagsrumsbord?

Klicka här så kan du se Morrans bord.

SVT

I kväll har jag haft grymt roligt. Riktigt skitkul faktiskt! Det var länge sedan jag skrattade så mycket.
Det verkar som att man inte får berätta om det ännu men jag säga att jag befann mig i SVT's lokaler med fantastisk utsikt över hamnen i det vackra Göteborg. Det var en himla massa kameror inblandade. Och en himla massa strålkastare. Och ett himla gôtt gäng människor. Särskilt en av de personerna som var så rolig, bara bäst!!!

Nä, jag var inte i nåt strålkastarljus. Jag satt i publiken. Jag berättar mer i september. Hihihi...

Åsså kom åskan!

Inatt kom åskvädret som vi väntat på hela dagen. Jag var fortfarande vaken när det brakade loss och nyfiken som jag är satte jag mig vid mitt fönster i vardagsrummet för att titta på showen. Jag öppnade fönstret och greppade min kamera och jag lyckades knäppa några bilder precis när blixten slog ner.




Fräckt va?

Åskan är något som jag har stor respekt för men facineras av lika mycket. Jag bara MÅSTE stå vid fönstret och titta. När jag var barn var det annorlunda. Min kära mamma var livrädd för åskan och hon kunde minsann väcka sina sovande barn för att vi skulle samlas i mitten av huset där hon trodde att det var säkrast att befinna sig. Vi fick absolut inte gå fram till nåt fönster! Fast det var ganska mysigt att sitta i trappan med våra nattlinnen, pyjamas och kuddar. Mamma hojtade till i rena förskräckelsen så fort den kom en blixt eller en knall men där emellan sjöng vi ibland. Musik kan vara bra till mycket.

Jag tänker alltid på mamma när det åskar. Fast jag står framme vid fönstret.

måndag, juni 06, 2011

Bara ett till...

Ett till. Blogginlägg alltså. Jag konstaterade just att jag redan skrivit tre idag. Nåt rekord är det nog för min del. Men bara ett till. Ett kort.

Det slog mig precis att kören ska ha sommaruppehåll nu. Vi ska inte träffas och sjunga förrän långt in i augusti.

Fast vi ska faktiskt träffas i morgon redan. Sjunga ska vi men i ett helt annat sammanhang. Det ska bli hur kul som helst men jag vet inte om jag får berätta vad det är nu. Jag säger bara SVT. Hihihi...

Mördare

Jag bara MÅSTE visa vad jag har gjort. Alldeles nyss. Jag satt vid mitt köksbord och småpratade med min svåger och min son som precis avslutat dagens golvläggning. Fönstret var öppet eftersom att det är så förbaskat kvavt. Då kom en jättestor geting in. Jättejättestor! Har jag sagt hur rädd jag är för getinger? Livrädd kan jag berätta. Det spelar ingen roll hur mycket folk säger att man ska stå till. Jag springer!

Min svåger var snabb och greppade mitt elektriska getingdödarracket och dödade den. Mördade den. Då var jag ganska modig och vågade ta fram min kamera som sällan är långt från mig. Jag knäppte denna bild...


...tror du inte att den började vifta med vingarna då???


Jag vände snabbt på racket och tryckte på knappen så det blixtrade. Länge och väl. Sen åkte den ut ur fönstret.

Nu känns det bättre.

Snurrigt värre

Förra veckan berättade jag om vår sommarkonsert då vi hade lite extra förstärkning i kören av en förvirrad (och jag vågar nog påstå påverkad) kvinna som trodde sig tillhöra kören, vilket hon INTE gör.

Tror du inte på f-n att tanten kom idag igen! Hela kören stod och väntade på att få göra entré på scenen och hela kören spanade efter tanten som dök upp precis innan vi skulle gå upp. Jag såg minst tre personer skaka på huvudet åt henne och peka med hela armen mot stolarna bland publiken. En av dem var vår kyrkoherde. Han hade visst fått i uppdrag att hålla utkik när vi sjöng och ingripa om nåt hände. Tanten satte sig på en stol bland publiken och kören kunde göra entré.

En bit in i vårt uppträdande gick tanten med bestämda steg mot scenen där hon försökte knô sig in precis bakom mig. Flera försökte stoppa henne men då röt hon:

- Jag får visst vara här!!

Kyrkoherden syntes inte till men en diakon kom snabbt fram och fick ner den förvirrade tanten som ändå ganska glatt satte sig på sin stol igen. Puh!

Vad är det som kan göra en människa så förvirrad att man faktiskt är helt totalt övertygad om att man är medlem i en kör som man aldrig varit medlem i???? Finns det inga spärrar i en sån människa? Vad kan hon hitta på nästa gång? Jag hoppas innerligt att hon får hjälp snart för hennes beteende är ... mycket konstigt.

Nåväl, solen sken på oss när vi sjöng och det var skönt att få komma hem och byta kläder. Sonens farmor och plastfarfar kom på besök och vi åt hämtpizza tillsammans innan de åkte hemåt.

Just nu håller min svåger och min son på att lägga golv däruppe. Åh, vad jag tjatar om detta men det är så skönt att se att det går framåt! Förhoppningsvis kan vi bära upp de enorma kartongerna innehållande kyl, frys och diskmaskin som står i mitt vardagsrum och tar plats...

Lite bilder kanske?

Här ska det monteras kök snart!

Jag är så nöjd med tegelväggen!


Golvet börjar närma sig trappan!


Grattis Sverige!

Jag tycker att man ska fira sveriges nationaldag. Stort!



Jag tycker att vi kan vara glada och stolta över detta vackra land som vi bor i. Sverige är fantastiskt!

Att vara patriotisk är inte samma sak som att vara rasistisk på något sätt. Ändå är det som att man ska skämmas lite när man hissat flaggan just denna dag. Får man ens sjunga "du gamla du fria" nuförtiden? Jag menar, man får ju inte sjunga "du blomstertid som kommer" på många skolor vid avslutningen. Det är ju ändå en gammal tradition som vi har att sjunga blomstertiden. Ska vi skämmas över våra traditioner? Nä! Vi ska givetvis vara stolta över de traditioner vi har och fortsätta med dem.


Vår församling slår på stort varje nationaldag och firar med musik, fika, gemenskap och glädje alldeles vid sjön nedanför den fina kyrkan. OCH vi sjunger nationalsången. Vår kör brukar medverka och det ska vi göra idag också. Trevligt!
Hoppas DU får en underbar nationaldag!!!