måndag, januari 31, 2011

Musik

Det är aldrig försent att lära sig, visste du det? Jag hoppas i alla fall på det. Idag fick nämligen jag och en kollega en liten gitarrlektion av en annan kollega. Det var väl på tiden! Jag har ju ändå jobbat på förskola i tjugotre år, det borde vara lag på att kunna spela något instrument när man jobbar med barn.

Jag har gjort mina tappra försök förut men...jag gör ett nytt försök. Jag tror naturligtvis inte att jag kan bli någon bra gitarrspelare men det vore kul att kunna några ackord för det blir lite roligare att sjunga då.

Jag vill ändå påstå att jag har en liten gnutta musikalitet i mig så det borde inte vara omöjligt att snappa upp ett och annat ackord. Jag har lite att brås på också. Min kära pappa var ju musikant i hela sitt liv, en förbaskat duktig också! Min mamma var sångerska när hon mötte pappa en gång på sextiotalet. Min bror är en hejare på gitarr, riktigt duktig och min syster sjunger så vackert (inte konstigt att hon så ofta sjunger solo i vår kör). Själv...tycker jag om att sjunga...

Vad inte alla vet är att jag faktiskt spelade fiol när jag var liten. Jo, det är sant! Efter de obligatoriska flöjtåren började jag spela fiol och jag hade självaste Ronnie Hartley som lärare. Han var verksam i måååånga år på Liseberg bland annat.



 Det gick jättebra och jag var faktiskt duktig om jag får säga det själv. Fast Ronny pratade danska och det gick väl sådär med själva språket. Men musiken fattade jag. Då.
Men när jag varje vecka bar hem mitt lilla fiolfodral så var det alltid någon som frågade mig var klockan var. (fiolfodral=liten moraklocka. Typ)



 Så jag la ner det helt enkelt. Det är inte kul att bli retad. Men vad jag ångrar det idag. Visst hade det varit fräckt att kunna spela fiol?!

Kan du spela något instrument?

söndag, januari 30, 2011

Inte min dag idag?

Vissa dagar bara är så där när allt går åt pipsvängen. Som idag. Jag har ju redan berättat om min fläskläpp som jag fick när jag tappade skruvmejseln rakt i ansiktet förut. Sen skulle jag och sonen ta ut allt murbruk som brorsan har huggt ner från väggen. Vår plan var att använda en hink som jag skulle fira ner från fönstret där sonen skulle ösa allt i skottkärran. Ivrig som jag var så tog jag första bästa rep (snarare snöre) och i väntan på att sonen skulle dyka upp tänkte jag fira ner den första hinken själv. Den skulle ju ändå bara landa på trappen. Eller hur?

MEN...snöret var ju på tok för tunnt, hinken på tok för tung, jag hade inga handskar, snöret var för kort...ja, det slutade med att jag bara släppte den sista biten för snöret grävde sig allt djupare in i mina mjuka händer!



Sen kom sonen och då hämtade vi en ny hink, ett riktigt rep och sen gick det som en dans. Förutom att det var så in i norden tungt så nu värker mina stackars axlar ännu värre än förut.



Jaja, sen skulle jag laga middag och idag fick det bli lite Kajsa Warg-stilen så i min gratängfrom har jag pasta, kycklingfilé stekt i små bitar, kryddor, broccoli, creme fraiche och riven ost. Det sista jag skulle göra var att salta lite ovanpå allt och då hände detta:





Ser du att det lyser tre lampor på spisen? Jag VET att det betyder att plattan fortfarande är varm. Jag tänkte bara inte på det. Så kan det gå.

Nu står maten i ugnen och jag sitter här och håller tummarna för att det åtminstone (hur sjutton stavas det?) smakar gott.



Mac och jag

På mitt jobb har det satsats rejält när alla pedagoger fick varsin MacBook att förfoga över. Jag är ju prylgalen och Mac är ju en himla bra maskin men...jag gillar inte ansvaret jag har över den lilla vita datorn. Tanken är att vi ska ta med oss vår Mac hem och sen tillbaka till jobbet fast om något händer hemma så går det på min egen hemförsäkring. Det är det jag inte gillar. Tänk om något händer då?

Som i natt, jag hade efter många om och men gått till sängs och skulle precis släcka lampan när hjärtat började dunka och tankarna for runt som en virvelvind i huvudet.

VAR ÄR MIN MAC???

Visst tog jag hem den i fredags? Visst? Men var är den då? Eller glömde jag den? Var la jag den? Ställde jag ifrån mig den utanför miljöhuset när jag skulle slänga soporna. Stod den kvar där? Fast hur länge skulle den stå kvar innan den fick ben? Eller har den åkt ner i soptunnorna? Åhnej, det här har jag INTE råd med!!!

Jag funderade faktiskt starkt på att åka till jobbet klockan tre i natt för det var omöjligt att sova när jag bara låg där under täcket och försökte komma på var f-n jag la datorn. Men jag åkte inte mitt i natten. Hade någon sett mig gå in på jobbet mitt i natten skulle säkert nån som bor i den fina villorna runt omkring ringa polisen.

Jag åkte till jobbet förut, larmade av och gick bort till min avdelning och där...


låg den så fint i en av barnens vagnar alldeles innanför dörren. PUST!!!

Från och med nu vill jag aldrig mer ta hem datorn. Fast det gjorde jag ju inte ens tydligen. Nä, den får stanna där den hör hemma. På jobbet. Jag har en egen dator hemma. Så det så!

köket

Varje ledig stund (nåja, nästan) grejar vi på övervåningen så att brorsan kan fortsätta jobba med det som en dag ska bli kök. Idag lyckades jag skaffa mig en fläskläpp när jag skulle skruva bort en skruv som satt jättehögt upp på väggen och skruvmejseln liksom bara gled ur näven. %#?"#! vad ont det gjorde. Läppen sprack också. Fast jag är ändå glad att läppen tog smällen och inte en tand. Det hade inte varit så snyggt med en glugg i tandraden...

Det ser ju fortfarande ut som hej-kom-och-hjälp-mig men jag ser allt som hänt och med min vilda fantasi kan jag nästan se framför mig hur fint det kommer att bli.



Trappan...oj, vad mycket jobb...


I går var vi på Rusta och köpte en fototapet som sonen ska ha som fondvägg i sitt nya rum. Fräck va?






torsdag, januari 27, 2011

Hundskit

Idag ska jag gå och sjunga, äntligen drar kören igång igen! Men jag har så förbaskat ont i mina axlar så jag håller på att gå åt...det beror ju på all snöskottning i kombination med allt skolarbete när jag jobbade med examinationsuppgiften och att jag har burit ett helt gäng gipsskivor m.m m.m. Men det går ju inte över!!!

Jaja...jag satt i alla fall i bilen och fnissade förut när jag skulle åka från jobbet. På gångbanan bredvid parkeringen  joggade en man förbi och det var väl inget konstigt med det. Men mannen hade med sig hunden på sin joggingtur och precis när jag satte mig i bilen var hunden tvungen att uträtta något behov på den isiga gångbanan vilket ledde till att den joggande mannen var tvungen att stanna. Inget konstigt med det heller. Men medan hunden gjorde det hunden gjorde så joggade mannen på stället, precis som att han skulle tappa tempot i den lilla pausen som blev. Det såg för roligt ut. Herregud, varför ta med sig hunden på joggingturen?

tisdag, januari 25, 2011

Två änglar

Idag går mina tankar till två änglar. Två änglar som har betytt mycket i mitt och sonens liv. Den ena är sonens pappa som denna dag för femton år sedan lämnade vår jord så hastigt. Han rycktes ifrån oss och vår lilla familj blev aldrig densamma. Många gånger har jag tänkt att det är så orättvist! Det var väl inte så vi hade planerat livet, att vår lille fina gosse skulle få leva sitt liv utan sin pappa! Vi har väl klarat oss bra under dessa femton år och den lille gossen har vuxit upp till en fin kille, på alla sätt.

Det har inte varit lätt att vara ensam förälder fast ändå inte svårt. Vi har väl helt enkelt anpassat oss efter vår situation.
Vi har haft vår familj runt omkring oss och även sonens pappas familj vilket har varit skönt. Det har varit skönt att ha kunnat dela all glädje och lycka med min familj och sonens alla farföräldrar och farbröder. Men helt ärligt så har det ändå varit väldigt ensamt att vara den enda som burit ansvar, oro och bekymmer. Inte för att jag har haft mer oro och bekymmer än andra, bara sånt som alla föräldrar måste hantera. Men ensamt.

Den andra ängeln är min fina pappa som skulle ha fyllt år idag. Ja precis, sonens pappa dog på min pappas födelsedag...
Jag är så glad att jag stod på mig förra året och hjälpte pappa med att göra en god smörgåstårta och dukade fint i mitt kök så att vi kunde fira hans födelsedag. Pappa tyckte inte att det var något att fira men det tyckte jag. Jag är så glad över de minnen jag har från hans sista födelsedag som faktiskt var ett par veckor innan han lämnade vår jord så hastigt. Jag har några fina kort från kalaset när pappa står där i mitt kök och korkar upp en flaska vin.


Så idag tänder jag två ljus!

lördag, januari 22, 2011

Vi är på gång!

Efter många om och men har det äntligen startat, byggandet av mitt nya kök. När jag kom hem från jobbet i går låg det en hög med gamla lister och annat bråte ute i trädgården så jag gick direkt upp på andra våningen för att se vad som hänt. Min bror hade varit här under dagen och han hade använt kofoten flitigt. Han hade, efter konsultation med min syster, rivit ner lite mer vägg än vad vi hade pratat om förut.

När jag kom upp för trappan möttes jag av ett öppet rum och min första känsla var lite som matadorerna på julafton när de ser Ferdinand löpa amok, så ska det vara! Att vi inte tänkt på det innan! Alltså, just nu får man ha mycket fantasi för att föreställa sig hur fint det kommer att bli. Men det är så öppet och luftigt!



Mitt på golvet står pappas gamla kylskåp.



Förr var det alltså en vägg mellan köksfönstret och balkongdörren men nu kommer balkongen mer tillhöra köket när det blir så här öppet. Till höger om balkongdörren är trappan och där alla kartonger står (min systers) kommer min kyl och frys att stå.

Som sagt, du får använda din mest kreativa fantasi för att förstå hur fint det kommer att bli... Jag får väl helt enkelt lägga upp fler bilder när arbetet fortsätter.

Nu ska vi på kalas hos sonens kusin som fyller fyra år. Ha en trevlig helg!!

söndag, januari 16, 2011

170 meter ner, hur varmt är det där?

Okej, det har hänt ännu fler positiva saker i veckan. Visserligen går det väääldigt långsamt med snickrandet inomhus men lite material är inköpt (allt står i mitt vardagsrum...), taket är så gott som klart, vattenreningsverket är installerat och nu har de börjat borra efter bervärme i trädgården.
De kom med sin lastbil med släp i onsdags när det hade kommit nysnö på natten och eftersom att plogbilen inte hade sandat när han skottade så kom inte lastbilen upp för backen hur mycket de än försökte. Dessutom var en del av häcken i vägen så de kunde inte komma fram till rätt plats. Fast medan jag ringde vägföreningen så hann de två borrkillarna skotta hela vår uppfart. Puh!

Jaja, de fick komma tillbaka dagen efter och då hade min systers man sågat ner häcken så att de kom fram.
Detta var alltså samma dag som jag hade haft examinationen på högskolan och när jag kom hem var det så här vackert vid brevlådorna:

Det var inte lika vackert i vår trädgård....:

video

Nu har vi ett hål i trädgården som är ca 170 meter djupt! I slutet av veckan kommer firman som ska installera värmepumpen och varmvattenberedaren.

Det känns skönt att det går framåt nånstans!

Mattelåda och språklåda

Efter mitt heldeppiga förra inlägg måste jag nog göra ett lite trevligare inlägg. Det jobbiga som har hänt är fortfarande lika jobbigt och jag vill fortfarande inte skriva här vad som har hänt men det har ju faktiskt hänt bra saker denna veckan också.
Som till exempel att vi hade examination i vår kurs i Borås i torsdags då vi äntligen fick visa upp våra matte- och språklådor. Jag satt ända in i det sista och skrev mina momentplaneringar till varje låda, ända till...över midnatt faktiskt.

Det var jättekul att få se allas lådor och att få höra hur alla har tänkt. Jag fick massor av inspiration så att jag kan fortsätta utveckla mina egna lådor. Jag hade såklart med mig min  kamera och tog bilder av alla fina lådor och nu kan jag väl bjuda på bilder från mina lådor. Jag har nämligen suttit jättemycket vid datorn och försökt leta efter inspiration till mina lådor och det har inte varit så lätt. Om någon kan inspireras av mina lådor så är väl det jättebra!

Jag har alltid drömt om att få göra en alldeles egen Lattjolajbanlåda, ungerfär som Brasse i "Fem myror". Nu har jag gjort min språklåda till en variant av den. Fast utan djurlätena...



Ja, det gick åt mycket klister!



Insidan klädde jag med rött sammetstyg och glitter. Vad finns i den lilla röda påsen?



Jo sagan om det ulliga fåret, en saga jag hittade på nätet och som jag anpassade lite efter vilka djur jag hittade och efter åldern på min barngrupp.



I kuvertet låg detta Lottospel med bilder av olika saker man stöter på i vardagen, vilket kan utöka ordförrådet hos barnen.



Mattelådan består som du kan se av tre lådor. Jag hittade dem på Gekås och när jag fick syn på dem och alla siffror så bestämde jag mig snabbt för att använda mig av dem. Jag har dessutom med alla tre lådor för på det sättet kan man öva stor-liten-mittemellan och prepositoner bara genom att leka med själva lådorna. Jag har tre olika innehåll i mina mattelådor, det ena är fem bollar i olika storlekar.



Det andra är sången/ramsan "Fem fina fåglar". Fast barnen tyckte att min uggla såg ut som en mus...




För att ytterligare öva på femkamraterna gjorde jag denna lilla byrå av fem tändsticksaskar (mellanstora askar). Lådorna har olika färg inuti varje låda och varje låda är numrerad. Jag har plockat fram lite olika varianter av material som man kan använda sig av inuti lådorna.

Min systerdotter som är drygt fyra och ett halvt år testade byrån med röda hjärtan i lådorna, jag hade lagt ett hjärta i låda nummer ett, två hjärtan i låda nummer två osv. Hon hade riktigt roligt och jag märkte snabbt hur jag kunde utmana henne. Då kände jag nog att den lilla byrån blev helt rätt. Jag tog till exempel fram ett hjärta från låda nummer ett och sa till henne att jag egentligen behövde fyra hjärtan, hur många fler behövde jag då? Hon öppnade snabbt den tredje lådan där det låg tre hjärtan och då hade jag fyra hjärtan i min hand.

Man kan använda byrån på många olika sätt, man kan till exempel plocka ut alla lådorna och rada upp på bordet. Något som också är viktigt, det märkte jag framför allt när jag provade byrån på tvååringarna på jobbet, är att låta barnen leta lite fritt med materialet först. De är ju nyfikna de små liven!

Som sagt, nu ska jag fortsätta göra lådor/väskor och en massa nya innehåll. Tack för inspirationen alla goa tjejer i klassen!

fredag, januari 14, 2011

Tro, hopp och kärlek???

Förr visste inte hur kränkt och förnedrad jag kunde bli. Men nu vet jag.
Nu vet jag hur lätt någon kan rycka bort mattan under mina fötter och lämna mig där på marken, sårad, besviken och arg. Att räkna upp alla känslor tar för mycket utrymme och det spelar ingen roll. Orden räcker inte till.

Ändå är det som om orden vill ur mig, fast jag vet inte hur jag ska placera dem rätt för att förklara.
Tro, hopp och kärlek, vad betyder det? Egentligen betyder det allt för mig. Häromdagen, då när mattan rycktes bort, var det de tre orden som kom fram i mitt huvud. Men jag har tappat bort innebörden av dem orden som att de inget betyder längre. Nej jag har inte tappat bort innebörden, den har berövats mig och det gör ont. Och det gör mig så förbannat arg! Och ledsen.

Jag kan inte berätta här på bloggen vad som har hänt, vad som fick mig att hamna där på marken med alla mina känslor. Det är bara så jobbigt just nu...



Tro? Nä, inte på lögnerna.
Hopp? Vet inte om det finns nåt hopp...
Kärlek? Så mycket jag gav...men vad gav det mig?

Fortsättning följer...

torsdag, januari 13, 2011

En pust är vad jag orkar med idag

Jag ville bara berätta att jag är grinig. Och jag har ont. Det är mycket nu. Egentligen både bra saker och saker som är helt för djävligt illa. Jag återkommer när jag är trevligare än så här. Pust...

måndag, januari 10, 2011

Vad hände egentligen 1954?

I lördags kom världens goaste N hit från Stockholm och stannade i två nätter som hon sov på min soffa. N är som vår moster, fast egentligen är vi inte släkt, men våra familjer har alltid varit så nära varandra även om avståndet har varit långt. N's alla barn kallar vi våra Stockholmskusiner.
N har känt min mamma sedan mamma var liten och det är alltid roligt att höra lite mer från hur det gick till på den tiden när mamma höll på att bli relegerad från den fina flickskolan hon gick i som tonåring. Men med N's hjälp och en hel sommars studier tillsammans fick mamma stanna kvar i skolan. Då hade hon dessutom hunnit höja alla sina betyg till de allra bästa.

Fast jag får ändå inte till hela historien om hur mamma hade det som barn. Jag vet att mormor och morfar var fattiga, så fattiga så att barnen vissa jular fick vara glada om de fick en apelsin i julklapp. Därför har jag så svårt att förstå hur mamma kunde få gå i den där fina flickskolan.

N hade med sig en underbar tavla till oss som föreställer min mamma som barn.


Det var då jag frågade N om hon vet vad som hände det året som tavlan var målad, 1954. Det var nämligen samma år som mamma, som då var tio år gammal fick spela in en stenkaka på en grammofonstudio tillsammans med min mormor som spelade piano.

Stenkakan har jag ju känt till i flera år och när jag plockade fram den i våras efter att pappa gått bort började jag fundera på det där årtalet, 1954. Hur hade mormor råd att låta mamma sjunga in en skiva när de var så fattiga?
Hur hade mormor råd att beställa en tavla som är målad efter ett fotografi av mamma? Undrar om min morbror har en liknande tavla som föreställer honom? Min morbror var inte så gammal 1954 så frågan är om han minns eller vet något.

Jag får helt enkelt fråga min moster som är elva år äldre än mamma, hon var alltså 21 år gammal då och jag vet inte om hon fortfarande bodde hemma eller om hon hade flyttat hemifrån. N visste inte riktigt hur det låg till för 1954 hade hon inte lärt känna min mamma ännu, men hon hade nån tanke om att det kan ha rört sig om nåt litet arv.

Måste fråga moster.

torsdag, januari 06, 2011

Bröllop och trav

Oj vilken dag jag har haft. Jag har ju varit ledig ända sen dagen innan julafton så jag är inte riktigt van vid att passa tider och så. Jag fick till och med sätta klockan idag för att jag skulle hinna till kyrkan där vi sjöng tillsammans med barnkören och dansade ut julen i församlingshemmet efteråt.
Det är så mysigt att sjunga tillsammans med barnkören, man blir så glad!

Efter fikat i församlingshemmet hann jag vara hemma en liten stund innan vi möttes igen i församlingens andra kyrka där vi skulle sjunga på ett bröllop. Vi var där klockan 14 för att öva Beatles "All you need is love". Bröllopet skulle börja klockan 15 men brudparet var försenade så det började inte förrän kvart i fyra.. Vi stod på läktaren och gömde oss för det var en överraskning att vi skulle sjunga. Brudparet var så vackra och bröllop är ju så vackert!! Vår sånginsats tog väl en minut eller två och sen smet vi innan församlingen sjöng den sista psalmen.

Snabbt hem och käkade med sonen och min syster med familj innan jag åkte ut i snöovädret för att bege mig till Åby travbana där jag träffade två tjejer, S och A. Vi satte oss i den lite billigare cafédelen för att heja på hästarna som vi satsat våra pengar på. Jag gick inte med plus men det gick ändå bra för mig. I ett lopp satsade jag 40:- på nummer tre som sedan visade sig heta Morfars Boy och gissa om jag blev glad när han vann överlägset. Jag vann hela 129:-.

video

Nu tänkte jag faktiskt slöa lite i soffan innan det är dags att sova. Godnatt på er!

onsdag, januari 05, 2011

Nytt år - nya möjligheter?!

Jag satt häromdagen och skrev lite om året som gått, liksom för att summera det, men det var inget roligt att läsa kan jag lova. Förra året var mest skit faktiskt som började med att pappa så hastigt lämnade jordelivet. Sen var det en hel del bekymmer kring huset jag bor i, både ekonomiska och praktiska.
Visst hände det en hel del positivt också som att min syster och hennes man köpte halva huset och flyttade in men...

Jag får väl säga som "alla andra" att vi går mot ljusare tider och att det nya året innebär nya möjligheter.

 *tänk positivt Camillos*

Hämnden

I går var jag på bio med sonens farmor och plastfarfar. Vi såg Susanne Biers film "Hämnden". Den var faktiskt skitbra. Att jag skriver faktiskt beror på att jag alltid har haft svårt för danska språket på tv och film men Micke Persbrandts vackra blå ögon gjorde att jag kunde bortse från språket i filmen.



Skämt åsido, det var en riktigt bra film och jag la märke till att kvinnan som satt bredvid mig satt och höll för ögonen flera gånger för det var en hel del läskiga scener.

Haha, jag fotade en upplyst bänk ute på gatan medan jag gick mot biografen:


De röda granarna på Kungsportsplatsen var rätt fräcka fast det kanske inte syns så bra på det avståndet:


Efter bion var vi och åt god mat på sonens farbrors restaurang. Mums!

måndag, januari 03, 2011

Mattelåda

Idag har jag jobbat med min mattelåda som ska vara klar nästa vecka. Det har blivit en hel del klippande och klistrande med den och det passar ju mig bra. I dag var jag också glad för att jag är en liten ekorre som alltid har små prylar på lager, annars hade jag inte kunnat göra min lilla mattelåda.

Nu har jag alltså kommit knappt halvvägs med min examinationsuppgift så jag ska nog hinna bli klar i tid. Jag måste bara klura lite till på själva lådan då jag tänker mig en variant av Brasses lattjolajbanväska. Ja, det kommer nog att bli bra och när det är klart ska jag lägga upp lite bilder så ni får se.

Idag när jag satt och klistrade kom min lilla systerdottrer på besök och hon undrade såklart vad jag pysslade med så hon fick prova materialet lite. Hon verkade tycka att det var kul så det känns bra.

Men nu tänker jag ta mig en välförtjänt paus framför tv:n.

Lite bilder bara

Jag har faktiskt ägnat mig åt min examinationsuppgift idag och kommit en liten bit på vägen så därför har jag inte hunnit med att blogga... Och eftersom att jag inte har gjort nåt spännande idag (som att jag nånsin gör det...) så kan jag väl bjuda på lite bilder från vår trerättersmiddag som vi njöt av på nyårsafton.
Men först en bild på den vackra solnedgången jag njöt av från mitt fönster på nyårsafton:


Klassisk räkcoctail, oxfilé provencale och chokladmousse. Mycket gott, förutom att jag inte riktigt vet vad som hände med chokladmoussen...den blev grynig. Jag brukar inte misslyckas med chokladmousse men jag gissar att det måste ha kommit kondens i chokladen när jag smälte den...









Vi drack ingen champagne vid tolvslaget utan Pommac.
Vi var ju tre barn (inkl. sonen som givetvis inte får smaka på starkt), en gravid och tre andra vuxna som ... tja, inte är så noga med procenten.

lördag, januari 01, 2011

Gott Nytt År!

Jag firade nyårsafton med sonen, min syster med familj och min brorsdotter här hemma med god mat, raketer och sällskapsspel.
Grannarna brukar slå på stort vad det gäller raketer och det hade de gjort i år också så det stod vi ute och tittade på strax efter tolvslaget. Jag köpte lite raketer och smällare, mer anpassat efter min plånbok. Här smäller sonen av den lilla "tårtan":

video

Idag är väl den dagen på året då varenda människa ger sig ut på promenad, stärkta av en tanke att detta år banne mig ska bli ett år då de ska röra på sig mer. Det är ju strålande solsken och plusgrader, så varför inte? Det är lika kul att se varenda år, dessa par som kommer gåendes längs med byns promenadstråk med sina bestämda steg.

Har du gett några nyårslöften?

Gott Nytt År!!!