måndag, maj 31, 2010

Förälskad

Idag åkte jag och sonen till min syster som har kommit hem från en semestervecka i Turkiet. Hon hade köpt presenter till oss! Sonen fick en fräck t-shirt och jag fick en fräck väska, modell större med glada färger.

Min syster hade köpt ny plånbok till sig så jag fick ärva en av hennes gamla. Det passar mig perfekt. Jag hatar att handla väskor och plånböcker, jag hittar aldrig vad jag vill ha. Syrran däremot, hon handlar ofta nya väskor och plånböcker. (Tur för mig som får ärva hela tiden...)

Hela systers familj har köpt nya väskor i Turkiet. En himla massor! Jag brukar aldrig förälska mig i en väska men min syster hade köpt en väska som jag föll för direkt. Jag fick den också!!!

Tack sötaste lillasyster!

Kolla så snygg den är!


söndag, maj 30, 2010

Mors dag

Idag är det Mors dag! Sonen firade mig genom att hjälpa mig med diverse sysslor idag. Han åkte bland annat med mig till tippen där vi slängde en del av allt bråte som kommer från pappa. Jag knõdde ner så mycket som fick plats i bilen men ändå märks det knappt på högen här utanför...

Sen åkte vi till marknaden på torget för att köpa blommor till gravarna. Det blev två fina rosenplantor till mamma och pappas grav och en likadan till sonens pappas grav. Nu är det fint på gravarna men de har inte hämtat stenen på mamma och pappas grav ännu. Undrar hur lång tid det ska ta? Jag beställde gravering av stenen för läänge sen.

Jag köpte en blomma till mig själv också; Hibiskus. Det är en av mina favoritblommor.

Jag åkte förbi jobbet en sväng för att hämta lite material och har efter det jobbat i flera timmar vid datorn. Kul. Not...

Jag har sparat det tråkigaste till sist; jag har precis betalat räkningarna. Ojojoj, denna gången var elräkningen grym! Undrar hur man kokar soppa på en spik?

lördag, maj 29, 2010

Livets stora frågor

Alla har väl nån sorts erfarenhet av Jehovas Vittnen? Jag har fler. En del lite läskiga och en del skrattretande. Många gånger har jag stött på denna konstiga församlings sätt att värva medlemmar.

Idag när jag satt vid mitt köksfönster ser jag två unga personer komma gåendes i backen. En kille och en tjej som såg välvårdade och trevliga ut. Jag fattade direkt vilka dem var eftersom att tjejen bar på en mapp.
Jodå, de knackade på och jag kunde ha valt att inte öppna dörren men å andra sidan så är det lite kul att samla på sig de där erfarenheterna från dessa konstiga människor.

De här två var varken påtvingande eller tjatiga utan lämnade bara över en brochyr innan de önskade mig en trevlig dag och sa hejdå. Puh!


En av de otrevliga erfarenheter som jag har från Jehovas vittnen hände när jag var ca tolv år. Jag var ensam hemma när de knackade på dörren. Det var en äldre man och en äldre kvinna och trots att jag förklarade att mina föräldrar inte var hemma så fortsatte de tjata om sitt budskap.
De sa bland annat: "Du vet väl det att jorden ska brinna och alla människor ska dö?"

Jag var inte rädd för det han sa, snarare var jag blyg för jag vågade inte göra vad mamma alltid sagt att man bör göra när såna typer knackar på; Smäll igen dörren och lås!

Min pappa öppnade visst dörren för många år sedan när Kalle från Jehovas vittnen knackade på. Kalle var en äldre herre med ett trevligt sätt och för att vara snäll och slippa nåt tjat så köpte pappa en prenumeration (kostade nästan ingenting) av "Vakttornet", deras tidskrift.
Pappa trodde att han blivit av med Kalle men där hade han fel. Kalle återkom år efter år för att påminna pappa om att prenumerationen snart skulle ta slut och varje gång gav pappa den lilla pengen till Kalle. För pappa skulle aldrig kunna säga som det var till den gamle mannen, att vi slängde tidskriften direkt...

Det lustiga var att när vi flyttade så hittade Kalle oss på vår nya adress. En gång till flyttade mamma och pappa och Kalle hittade dem igen.
Ja, alltså, inte för att mamma och pappa flyttade från Kalle på nåt sätt... De bytte bara bostad här i byn.

Titeln på brochyren som jag fick var "Kan man få svar på livets stora frågor?"

En annan stor fråga är ju hur det kunde hända att Sverige inte ska vara med i schlagerfestivalen??? Jag tror givetvis att det är så enkelt som att vi skickade fel låt. Den kanske är lite gullig. Men helt fel. Hade lilla Anna kommit till finalen så hade vi ändå inte haft en chans.

Jag tror att Sverige aldrig mer kommer att ha en chans. Det är ju alla öststater som tagit över hela festivalen. De röstar aldrig på oss i norden.

Tävlingen har blivit för stor med för många deltagande länder. Varför ska ryssar till exempel vara med? Jag tycker att vi ska starta en ny tävling - för de europeiska länderna. Så som det var förr när det var norden, Frankrike, England osv. Vad tycker du?

Jag tänker i alla fall inte titta på finalen i kväll! Jag säger som sonen och hans kompisar säger: Varför skulle jag?





torsdag, maj 27, 2010

På måfå

Idag borde jag diska och tvätta och städa. Men jag struntar nog i det. Kanske att jag tar och diskar sen.

Jag tycker att det är så himla svårt att hitta på vad vi ska äta för middag varje dag. Jag försöker variera så gott det går och emellanåt provar jag lite nya recept.

Ibland plockar jag ihop det som finns hemma och komponerar nåt som för det mesta smakar gott. Som en gång när jag gjorde en busenkel pastarätt. Jag minns att sonen rynkade på näsan ända tills han smakade på det och tyckte att det var jättegott. Han frågade hur jag hade gjort och jag svarade väl att jag hade gjort det på måfå.

Påmåfåpastan har därefter blivit en återkommande rätt här hemma. Det är inte alltid som den innehåller samma saker men en sak innehåller den alltid; Creme Fraiche med smak av paprika och chili. Idag blev det Påmåfåpasta och den innehöll:


Gul paprika, gul lök, purjolök, tärnad bacon och paprika-chili-creme fraich.


Jag fräser bara bacon med grönsaker och häller i creme fraich och låter det puttra. Svartpeppar är också gott!

Det ser inte så himla färgrikt och gott ut, men det smakar desto bättre!




onsdag, maj 26, 2010

Min belöning

Så trött jag är idag... I går åkte sonen på sin klassresa till Köpenhamn. Jag körde ju syster yster till flygplatsen i söndags så då växlade jag in lite pengar till danska som jag skickade med sonen i ett kuvert. På kuvertet skrev jag att han inte fick öppna det förrän han visste slutdestinationen.

Men jag har varit med förr så inuti kuvertet la jag pengarna i en lapp och på lappen skrev jag:

"Du skulle ju inte öppna kuvertet förrän du visste vart du skulle!!!"

Ja, han öppnade kuvertet innan han hade lämnat skolans område... :-)

Klockan 03.20 i natt ringde han äntligen och sa att han var hemma igen och då hoppade jag in i bilen och åkte och hämtade honom. Så därför är vi lite trötta idag.

Eftersom att jag hade h e l a dagen för mig själv i går så satt jag framför datorn och jobbade ända till halv tolv på kvällen faktiskt. Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet och eftersom att vi har 21 pigga och glada barn hela dagarna så hinner man aldrig ikapp...

Men innan jag började jobba smög jag in på kiosken för att köpa mig en godispåse. Jaa, jag vet att det bara var tisdag! Men jag visste hur länge jag skulle sitta och jobba så jag köpte mig lite belöning. I förskott...

När jag gick där och plockade i min påse så lyssnade jag på musiken i butikens högtalare och jag kunde bara le. Vilken passande musik! Det gjorde att jag inte alls fick dåligt samvete. Nästan i alla fall.

Här kommer den musik som spelades:

måndag, maj 24, 2010

Tzatziki

Ny vecka, nya möjligheter. Så sägs det. Det låter väl bra.
Denna veckan blir nog något lugnare än förra veckan. Inga kvällsmöten, inga studieresor. Dessutom slutar jag tidigt på fredag!

Idag blev det grekinspirerade färsbiffar med basmatiris till middag. Sonen gjorde tzatziki som smakade ljuvligt:


Tomat, lök, fetaost och oliver med lite olivolja på smakade gott till maten:


I kväll blir det norska Hollywoodfruar på tv. Kan det bli lika kul? Har de nån så skön som Maria Montazami?
Sen får jag väl hjälpa sonen att göra en liten matsäck. I morgon åker han med klassen på hemlig resa. (Jag vet vart han ska...)
Hej svejs!

söndag, maj 23, 2010

Amazing Grace

Jag sitter här vid mitt köksfönster bredvid mina pelargoner och har upptäckt detta:

Jag älskar inte spindlar, men den här lilla rackarn som knappt gick att fånga på bild får nog vara i fred. Det är ju ändå Pingst - hänryckningens tid!

Idag har jag äntligen kommit ikapp lite med tvätten. Det är så skönt att hänga ut tvätt då den förra maskinen redan har torkat!
Jag har kört syster yster med familj till flygplatsen. De ska åka till Turkiet i en vecka. Underbart!!!
Sen gjorde jag smaskig lasagne till middag innan jag åkte ner till prästgården för att lyssna på "min" kör's sommarkonsert. Det var ganska härligt att bara lyssna och njuta. Det var så skönt väder och jag satte mig på min filt framför rhododendronbuskarna med min kamera. Jag filmade lite när hela församlingen sjöng Amazing Grace:

video
Till hösten SKA jag börja sjunga igen!

lördag, maj 22, 2010

Sommarvärme=grillning!

Oj vad varmt det har varit idag! Riktig sommarvärme!!!

Min syster och bror med familjer kom hit idag och vi jobbade alla som djur med att tömma pappas lägenhet. I trädgården ligger just nu en jättehög med gamla möbler och skåp. Nu återstår bara att åka till tippen med allt bråte. Nja, lite saker är det allt kvar att tömma först...

Vi avslutade i alla fall dagen med grill i trädgården, bredvid högen med gamla trasiga möbler och skåp. Mycket trevligt!


fredag, maj 21, 2010

H E L G !

För ett tag sen fick jag en ny kaffeburk av systra mi. Inuti låg det två mindre burkar. Det är två burkar som används ofta nuförtiden. Ja, min kaffeburk används flitigt och det har jag alltid gjort. Måste ha mycket kaffe!! Men sonen har tagit den lilla burken till sitt nya favoritte som han dricker flera gånger om dagen.

Min porslinblomma har slagit ut. Det enda "tråkiga" är att blommorna doftar så himla starkt:


Nu ska det bli skönt med helg efter en sån intensiv vecka som jag haft. I morgon är det lördag och det ska bli underbart med sovmorgon!!!
Trevlig Helg!!!

onsdag, maj 19, 2010

Gospel

Jag kikade in på Pernilla Wahlgrens blogg och blev så glad att jag satt och grät. Hon hade lagt upp två videoklipp som var så häftiga. Tycker jag i alla fall.
När jag satt där och tittade/lyssnade rann tårarna nerför kinden och det berodde nog inte så mycket på själva budskapet utan på musiken. NU vill jag börja sjunga igen! NU måste jag börja sjunga igen! Här kommer ett av klippen från Pernillas blogg:

Vår lilla gospelkör har flera gånger deltagit i Stockholm Gospelkörfestival och det är nåt av det häftigaste jag har upplevt. Sist vi var med, för snart två år sedan var vi nära 1700 deltagare. DET är mäktigt! Här kommer ett klipp från en av våra övningar med den fantastiske Norris Garner som vår ledare på scenen. Han kan konsten att trollbinda alla kördeltagare, fast det är så många som ska lyda hans ibland röriga instruktioner.


Här kommer till slut ett litet klipp som nån har filmat när vi sjöng på Sergels torg med våra blå tröjor. Jag vet att jag har sett många fler klipp på Youtube från detta tillfälle men nu kan jag inte hitta dem... Men underbart är kort?

Gissa vad

Idag var vi från jobbet på en studieresa på en förskola i Linköping. En trevlig dag på en inspirerande förskola, men mycket av tiden gick åt till att åka bussen.

Men efter lunchen hann vi med en snabbis på en outletbutik med glas och porslin.
Jag hittade serveringsfat i den servis som jag har men det kostade 400:- så jag blev lite snål och köpte det inte. Det var ju dumt. Det fatet kostar troligtvis jättemycket mer i vanliga butiker...Men nu är det för sent.

Det enda jag köpte var dessa tre små saker:



En liten iskubsjordgubbe. Tänk vad gulligt det kan bli i sommardrinken. Eller saften!


Ett minirivjärn. Inte för att jag behöver den men jag kunde inte låta bli.



Är det någon som kan gissa vad detta är???




tisdag, maj 18, 2010

Män med röda näsor

Stressa, stressa!!! Hämtade sonen direkt efter skolan och drog till Blomsterlandet för att köpa något till sonens farmor som fyller år idag. Jag gick länge och väl mellan de olika gångarna för att hitta den perfekta blomman och till slut valde jag en underbar Hortensia med många knoppar. När jag gick där mellan gångarna kunde jag inte undgå att möta en del människor om och om igen eftersom att de liksom jag verkade leta efter de perfekta blommorna och tog god tid på sig att välja.
Jag la märke till att det var många par i sextioårsåldern som gick omkring därinne. Tanterna körde alltid vagnen. Gubbarna såg ut att vara gubbar som har svalt ett och annat glas med starkt i sitt liv. Ni vet, de där med väldigt röda näsor...

I kön hamnade jag mellan två såna par. Paret före mig hade valt en pelargon utan streckkod och tjejen i kassan gav sig inte förrän hon fick reda på det exakta priset så jag stod och pratade med paret bakom mig en stund. Den gubben gick, trots att han kanske bara var i sextioårsåldern, med rullator. Vi stod och diskuterade min stora Hortensia och de tipsade mig om hur jag skulle plantera den för att den skulle bli ännu finare.

Till slut fick kassörska reda på att pelargonen kostade 39.90 så kassakön kunde rulla på lite igen. Då åkte jag och sonen en sväng till Allum för att köpa ett gulligt halsband till farmor och sen åkte vi till kalaset.
Vi bjöds på grillat och vi hade en trevlig stund.

När vi stod på parkeringen för att åka hem kom det en äldre herre gåendes rakt emot oss, med långsamma steg. Han såg inte helt fräsch ut så vi tittade undrandes på varandra och hoppades att han skulle vika av snart.

Jag ska helt ärligt erkänna att jag är lite rädd för gamla skabbiga alkisar. I alla fall om de nödvändigtvis måste fram och prata med mig.

Men han gick rakt emot oss och när han kom fram sa han att han hade gått vilse. Han hade gått av en hållplats för tidigt och hittade inte hem till sitt äldreboende.
Farmor sprang snabbt för att hämta någon modigare i släkten som kunde hjälpa honom och kvar blev vi med denna herre som var väldigt pratsjuk.

Han verkade inte alls påverkad och han var kanske något förvirrad men så trevlig!
Det visade sig att han hade jobbat på Volvo i många år och att han minsann i smyg har signerat kungens Volvo 780 som han fick i gåva av företaget. På mattan i bagageutrymmet.

Han hann berätta en himla massa saker innan sonens äldre släkting kom och erbjöd honom skjuts till äldreboendet.

Vad jag ville komma till var att trots att en människa kanske ser lite skabbig ut eller har en ovanligt röd näsa så kan man faktiskt åstadkomma ett härligt möte mellan två okända människor. Tänk vad mycket trevliga människor det står i kön i affären, eller på busshållplatsen, eller någon annan stans. Men det vet man kanske inte för man tilltalar inte varandra.

För så gör vi inte i detta land. Varför då?


måndag, maj 17, 2010

JAG ÄR ARG, ARG,ARG!!!!!!!!!!!!

Nu har jag varit på mötet. Vilka djävla skitmöte!!!!!!!!!!!!!!!!


Till slut var det änligen en tjej som sa som det var, att vi känner oss kränkta, oroliga och inget värda.  Sen avslutades mötet väldigt hastigt...

Så nu är jag såååååååååå ARG!!!!!!!!!!

Nu är gräset högt!

Idag känner jag mig energisk för ovanlighetens skull. När jag kom hem från jobbet gick jag och sonen ut för att klippa gräset. Brorsan hade nämligen påbörjat det arbetet, sen skickade han ett sms till mig att jag skulle fortsätta. Jag skulle kratta efteråt skrev han också. Alltid när det passar honom...

Men det var ju lika bra att göra det, speciellt med tanke på att gräset är riktigt högt!

Jag och sonen turades om att köra och det är tur att vi ens klarade av det. Det var nämligen pappa som alltid klippte gräset här förut. Jag erbjöd mig varje gång att jag kunde göra det men pappa envisades med att göra det själv. Han trivdes med att klippa även om det var ansträngande för honom. Vi har ingen sittgräsklippare utan en helt vanlig som man startar genom att slita i ett snöre.

video



Klipparen stannade några gånger men vi startade om den och fortsatte. Till slut stannade den och var omöjlig att starta. Det gick inte att dra i snöret. Så knappt halva trädgården är fortfarande oklippt.



Jag struntade i att kratta också...



Så jag och sonen gick in och lagade middag. Idag blev det hemgjorda köttbullar med potatismos. Man har ju lite olika sätt att laga mat på och jag är av den sorten att jag vill ha ett visst tempo när jag springer mellan spisen, skärbrädan och lådorna. Sonen är av den mer långsammare sorten så jag satte honom på att skala potatis. Det gjorde ju inget att det gick lite långsamt för jag skulle ändå rulla alla köttbullarna under tiden.


Inga köttbullar i världen är lika goda som min pappas köttbullar var men det smakade helt okej. Faktiskt ganska gott om jag själv får säga det.


Nu ska jag dra iväg på det där mötet med vår verksamhetschef. Ska bara ilskna till lite först.


Grrrr! *Såja!*

söndag, maj 16, 2010

Drömtydning

Idag har jag inte gjort någon nytta. Alls. Åhh, vad skönt!

Jag har sett en film som gick på tv. Jag har köpt pizza till middag. Jag har suttit vid datorn och letat recept. Jag fick en receptbok i julklapp med svamprecept.

Jag älskar ju inte svamp men däremot så hittade jag ett recept med tryffelolja som jag tänkte testa. Jag skulle köpa tryffelolja för att testa det receptet men en pytteflaska kostade typ 150:- så jag struntade i det.
Men nu har jag fått tryffelolja av sonens farmor. De hade en flaska som mest stod och samlade damm så vi hällde över i en liten glasflaska till mig.

Nu har jag hittat lite fler recept på nätet så en vacker dag ska jag prova. Sen öppnade jag tidningen Buffé från Ica och hittade några fler recept som jag ska testa. Någon dag.

Jag har funderat lite idag också. Det är så mycket som går runt i huvudet nu för tiden. Jag har funderat lite på mina drömmar. Jag drömde häromnatten att jag var på mötet som jag ska på först i morgon. Det är vår verksamhetschef som har kallat oss till mötet och jag har nog tänkt gå dit och ställa henne mot väggen. Vi är ungefär 150 barnskötare som så småningom ska kastas ut och jag hoppas att många kommer. I drömmen var chefen en skådespelare (minns inte vilken) och det var bara sex-sju personer som dök upp. Dessutom så var jag den enda fastanställda av dessa sex-sju. I drömmen skällde jag ut chefen för att hon inte lyckades få dit fler av oss barnskötare och jag kallade henne för feg.

Vad betyder nu detta då? Jag googlade "drömtydning" för skojs skull. Medans jag satt här vid datorn hade jag sällskap av min katt:

Jag kom till en sida där man kunde söka på olika ord. Jag sökte på ordet chef och där stod det att tala med en chef betyder "du ställs inför ett ställningstagande" och att se en chef betyder "förbättrade omständigheter".

Betyder detta att jag borde hålla käften på mötet? Så slipper jag ett ställningstagande och får istället förbättrade omständigheter?

Hmm, får nog fundera lite på det.

Stans godaste hamburgare!

I går var jag på fest på en restaurang som firade jubileum. Det var en kanontrevlig kväll med god mat, god öl och många skratt. Denna festen blev lite mer lagom om man jämför med förra lördagens fest...
Vi åkte hem redan vid midnatt och det var alldeles lagom.


Denna hamburgare ser väl ut som vilken hamburgare som helst men jag kan lova att det är den godaste som finns! Den innehåller bland annat mozzarella, lufttorkad skinka och ruccola. Mums!
Kvällen till ära hade de hyrt in en trubadur som var jättebra och underhållande. Det uppstod naturligtvis spontandans mellan borden:

video

Nu ska jag bara njuta av min lediga söndag!

Nästa vecka blir det både jobb, möten, studiebesök och födelsedagskalas!

fredag, maj 14, 2010

Pekfingervalsen

Jag sitter med en liten söt sak i min hand. Sonen har nämligen ockuperat datorn hela kvällen.
Han är snäll och låter mig låna hans ipod så att jag i alla fall kan hålla lite kontakt med omvärlden. Eller cybervärlden.

Vet ni hur svårt det är att skriva snabbt på en ipod? Fast jag börjar bli ganska bra på det nu.

I morgon ska jag åka och lämna sonen hos hans farfar och farfars fru på landet där han ska sova över en natt. Nu är det nämligen dags för Camillos att gå på fest. Igen! Fast denna gången tänkte jag inte ta på mig betonghjälmen efteråt.

Det är inte ofta som sonen sover borta. Det är ju inte ofta jag festar heller...

Nä, det var inte helt lätt att skriva med ett enda finger på en liten touchskärm... Så nu ska jag hänga upp tvätten och sen krypa ner under mitt nya goa täcke.

Godnatt!

torsdag, maj 13, 2010

Akrylfärg

Idag var vi lediga men fick ingen sovmorgon för det... De som ska köpa vårt hus kom på en kopp kaffe och med tumstocken i högsta hugg. Här finns många planer och nu hoppas jag bara att allt ska gå som vi vill. Det gör det nog.

Senare kom min syster med familj på ännu en kopp kaffe. Då fick min syster paketet som jag köpt till henne:

Penslar, akrylfärg och lite att måla på. Hon har pratat en del om det, lillasyster. Hoppas att hon får till det med en egen stund och att hon trivs med att måla!

Vår mamma har alltid målat, så länge jag kan minnas. Hon målade oftast i olja och hennes stilar varierade under olika perioder i livet. Hon var nattuggla som jag och hon dukade upp sina grejer på köksbordet med radion i bakgrunden. Jag fattade aldrig det där med att lyssna på radio, speciellt eftersom att hon oftast lyssnade på nån tråkig närrardiostation.

Här är en båt som hon målat på en stor duk. Båtar var inget vanligt motiv faktiskt.





Under ganska lång period målade mamma i naivistisk stil. Tror jag att det heter. Då kunde det bli så här:

Eller så här: (blixten gör att bilden blir lite "blank")


När mamma för sex år sedan fick sin cancerdiagnos var det dags att ta fram penslarna igen. Hon behövde "måla av sig". Det konstiga var, och det tyckte hon själv, att det blev bara blommor. Många blomstertavlor blev det. Här kommer två av dem:




En period broderade mamma massor av tavlor. Hon broderade på fri hand och det kunde bli så här:


Ja, idag blev det många bilder.
På tal om bilder såg jag filmen "bröllopsfotografen" i går. Det var kanske inte världens bästa film men jag blev så himla sugen på att fotografera!! Det är kanske fotograf jag ska bli när jag blir stor och när kommunen inte vill ha mig anställd längre...


tisdag, maj 11, 2010

Färger

Jag gick ut i trädgården en sväng, med kameran över axeln. För det är faktiskt så att trots alla mina mörka moln så har naturen börjat plocka fram alla sina vackra färger. Se bara på pionknopparna:

Förra året fick vi över sex liter krusbär på vår enda buske och precis som förra året så är bina fullt upptagna med de små blomsterknopparna. Kanske det blir mycket krusbär i år också?



Fattar ni hur nära jag fick gå för att få den bilden??? Jag kan ju bara nämna att jag är livrädd för allt som surrar.
Löjligt, eller hur?
Men sån är jag.
Något annat som har ungefär samma färger som biet är min goa katt Lisa. Hon följde mig vart jag gick i trädgården. Just nu ligger hon på stolen bredvid mig. Hon är för gullig!



video

måndag, maj 10, 2010

Det är inte jobbigt att ha pengar...

Jag ligger inte kvar i fosterställning längre. Jag har tittat på de svenska Hollywoodfruarna och fått mig många skratt! Vilka kommentarer! Vilken värld de lever i!

- "Det är inte jobbigt att ha pengar. Det är roligt!"

Hahahahaaaa...

Jag tycker att Maria Montazami är störtskön!

Men nu stänger jag genast av tv:n för nu kommer Petra Mede show. URK!!!

Neandertalare

Idag hade vi, efter avklarad heldag, personalmöte. Vi började med en gäst som pratade om stress och en stunds avslappning.

När jag att där och blundade och lyssnade på vågor som kvalpade i CD-spelaren stod vår gäst och sa vad vi skulle se/tänka på. Vi skulle bland annat tänka oss att vi var på en skön plats där solen sken. Vi skulle titta upp mot himlen och låta några moln komma fram och skymma solen och molnen skulle representera våra tankar.


Molnen som jag såg på min himmel såg ut ungefär så här:




Sen var tanken att vi skulle tänka oss en inre sol som löste upp molnen. (tankarna/problemen)


Jaja, det var rätt skönt med avslappning och jag såg allt hur mina svarta moln löstes upp.


Sen fortsatte vi mötet med att bland annat prata om den nya skollagen och den nya lärplanen för förskolan. Sakta men säkert kom mina moln tillbaka. Varför ska jag ens engagera mig? Jag har tidigare berättat om hur vår kommun ska utrota min yrkesgrupp, barnskötarna. Därför känns det inte motiverat att engagera sig.


Men det irriterar mig! Att jag blir irriterad alltså! Jag älskar mitt jobb och många stunder på dagen så är det barnen som skingrar de svarta molnen på min himmel. Trots all stress så är det ändå ett fantastiskt roligt och utmanande jobb! Men vad hjälper det när jag inte ens ska få jobba med detta länge till???


Grrr... Vår gäst som föreläste om stress berättade om hur man förr i tiden, på neandertalarnas tid, kröp ihop i fosterställning och spelade död vid stress.

Precis det vill jag göra nu!

söndag, maj 09, 2010

Betongkeps

Idag är jag lite trött... Jag och sonen var på 60-årsfest i går...

Det var en väldigt rolig fest med mycket vin, mat, vin, sång, vin, skratt, vin, musik och lite mer vin. Så det kanske är värt att bära betongkepsen idag. Kanske.

Roligt var det i alla fall. Nu måste jag nog återgå till soffan för att se om jag orkar trycka på knapparna som ändrar kanal på tvn.

Imorgon är jag nog piggare. Hoppas jag. För då har vi personalmöte direkt efter de vanliga timmarna, alltså blir det en lång dag! Igen.


Vilka sångröster alla får efter en stunds förtärande vid middagsbordet...Hahaha. :

video

fredag, maj 07, 2010

Gula kassar

Jaha, så har man då äntligen varit i sveriges mest kända varuhus, Gekås i Ullared! Sist vi var där var i somras och de hade gjort om en hel del sen sist. Men vi hittade det vi ville ha och fyllde snabbt en hel vagn med diverse fynd.



Jag är nog mest nöjd med att vi köpte nya täcken (det var på tiden), att jag köpte flera fotoalbum och att jag hittade två pocketböcker. Jag håller på med en bok nu som är lite halvtrist så jag hoppas att dessa är bättre:





Sonen gjorde många bra fynd idag. Han fick tag på en hel del kläder, även till den stundande skolavslutningen. När sonen var inne i provhytten och jag som vanligt stod utanför träffade jag en gammal kompis som liksom jag stod utanför sin sons provhytt. Det var ju kul att träffa henne men tyvärr hann vi inte prata så mycket om livet för vi hade fullt upp med alla klädköp.


Det är på varandras barn man ser att åren går, för hon var sig precis lik! Hennes äldsta son är ett halvår yngre än min son och nu var det dags för honom att konfirmera sig. Min son fick rysningar när jag nämnde att han konfirmerade sig förra året...


Annars så såg vi en kändis, ingen mindre än Morgan. Ja, det kanske bara ni vet som såg tv-serien om Gekås. Morgan är en kille som förut jobbade på lagret, lite speciell kan man säga. Men han fick så mycket positiva tillrop av alla som tittade så numera jobbar han även ute i butiken så att folk kan få en chans att prata med honom. Men jag lät bli. Så intressant var han ju inte... Bilden har jag hämtat på nätet för så pinsam kan man ju inte vara att man tar en smygbild inne på Gekås...




Vi plockade ihop lite grejer som vi ska ge till sonens epafarfar som har sin 60-årsfest i morgon. Vi har ju redan firat honom när vi var i fjällen så det här blir en liten extra present eftersom att han ska firas igen.


Jag brukar plocka till mig små grejer till min systers barn men denna gången köpte jag lite grejer till min syster i stället. Det är lite grejer som hon ska få av mig nästa gång hon känner sig lite deppig och klagar på att hon aldrig har något att göra. Hon är i och för sig en arbetande småbarnsmamma med ett hem att sköta så hon har alltid saker att göra. Men ibland kan hon behöva lite ensamtid och bara göra saker som hon kan/vill göra själv.


Jag kan ju inte avslöja vad det är för grejer ifall hon läser detta och förhoppningsvis så behöver hon inte få paketet på länge! Hihihi...

Nu ska jag sova en lång natt så jag orkar med festen i morgon. *man börjar ju bli gammal så man måste sova både före och efter fester*
Dagens kvitto blev inte såå långt, eller hur?






torsdag, maj 06, 2010

Det var jag som sa det...

Jag får skylla mig själv. Det var jag som sa det...

Jag råkade nämna för sonen att det snart är dags att åka till Ullared. (det har jag ju nämt flera gånger här i bloggen)

Man kan inte nämna något för min son - för då blir det så!

Så, imorgon drar vi två dit för att fylla ett otal gula kassar med sånt som vi behöver och sånt som vi inte behöver.

Min kära pappa brukar alltid följa med oss dit. Men nu får vi åka utan honom. Fasen också!
Det är inte det att vi inte kan åka själva. Men hela tiden kommer man till situationer där pappa var en naturlig del. Det känns jobbigt när de stunderna kommer hela tiden

:-(

tisdag, maj 04, 2010

Grus och paraply

Tänk så många gånger jag har stått på det där gruset och hejat och applåderat.


Tänk så många gånger jag har stått där med regnkläder och paraply.


Tänk så många gånger jag har stått där i blåst och kyla.


Tänk så många gånger jag har stått där i ett underbart skönt väder.


Ja, alltså, när jag tänker tillbaka så var det nog mest regn och blåst och kyla.


Jag menar naturligtvis alla gånger som sonen spelat fotboll, alla gånger han har tränat och alla gånger han har spelat match.


I början var nästan alla föräldrar engagerade, både mammor och pappor. Vi ordnade med fika som vi sålde på hemmamatcherna och jag hade en stående order på mina saftiga och goda chokladrutor (ni vet de där med cocos på som har så många olika namn. Vad kallar du dem?).


Med tiden glesnade det på föräldraläktaren. De sista åren var det bara några tappra föräldrar kvar, flest pappor. Och så jag. Hade sonens pappa levt så är jag säker på att han hade följt med varje gång och liksom alla de andra papporna ropat:


- Kom igen nu gubbar, jobba hem!!!


GUBBAR!!! Ja, det kallades de små liven redan från början. Det hör väl till sporten kanske.


Nu har min systerson börjat spela fotboll och hans pappa är en av tränarna i laget. Idag spelade de sin allra första match. På hemmaplan dessutom och eftersom att jag fick vara barnvakt åt lillasyster så tog jag med henne och min son för att heja på de små "gubbarna".


Dessvärre började det regna efter fem minuter och sen började det ösregna. Tur att vi hade paraply! (Jag har ju varit med förr så jag vet vad man ska utrusta sig med)


Här kommer några bilder som jag tog under mitt stora gula paraply:




Van gammal fotbollsmorsa som jag är så hade jag laddat plånboken så vi kunde köpa fika i pausen såklart.


Sonen har slutat spela fotboll sedan några år tillbaka och den historian drar jag inte nu men jag måste berätta vad han sa efter hans allra första fotbollsträning.


- Mamma jag vill inte spela fotboll mer! Det var en pojke som sprang på mig och han sa inte förlåt!


Som tur var så "tvingade" jag honom att gå på en träning till innan han gav upp och då blev han fast. Och jag med, vare sig jag ville eller inte...

söndag, maj 02, 2010

Slapparhelg

Jaha, så har ännu en helg börjat lida mot sitt slut. I fredags var vi hemma hos min syster och firade Valborg med supergod mat och "Så ska det låta". Det ösregnade nämligen så vi gick aldrig ner till elden. Men syster bor så nära sjön så vi kunde höra kören som sjöng in våren i alla fall. Sen kände vi lukten av elden och högt över takåsarna såg vi även avslutningsraketerna lysa upp mot den mörka himlen.

Annars har jag mest slappat hela helgen. Jag har i och för sig både tvättat och diskat. Men mest slappat. I går såg jag och sonen på Avatar. Vi såg ju den på bio i 3D-version också.

Idag satte jag ut min nya tvättvinda så att dagens tvätt kunde hängas ut i det sköna vädret.

Jag började sätta in mina 396 bilder som jag framkallat, men då upptäckte jag att jag bara hade ett album i lager. Så alla bilder fick ju inte plats! *Nu är det dags att åka till Ullared*

Nu ska jag sätta mig och titta på "Humorgalan" för ett gott skratt är ju aldrig fel!