måndag, mars 05, 2012

Man ska aldrig säga aldrig

Jag är tillbaka! Idag är första dagen jag känner mig som människa igen. Halsfluss är verkligen inget att leka med! Jag brukade åka på det två till fyra gånger per år förr men nu var det säkert ett par år sedan jag hade det sist. Om inte mer. Trodde jag hade sluppit undan det där nu. Men icke då.

Det är många saker som är jobbiga med just halsfluss. För det första så blir jag så oerhört sjuk. Nästan döende. Minst. Jag brukar ha 41 graders feber i fem dagar och då är man inte tuff det kan jag lova.
För det andra så måste jag tjata till mig en tid på vårdcentralen. Riktigt tjata. Jag skulle kunna ljuga, säga att jag haft ont i tre dagar, för det är det de vill höra. "Annars syns det inte på några halsprover" brukar de säga. Men jag vill inte ljuga. Okej, jag kanske överdrev några timmar, sa att jag haft ont i ett dygn fast det egentligen kanske bara var femton-sexton timmar. Men jag vill också stå på mig för att jag är sån här. Varje gång. Utan att överdriva. Dessutom syns det alltid på mina prover! För några år sedan fick jag komma till den underbara läkaren som också varit (är?) klinikchef på vår vårdcentral. Hon är så bra, hon lyssnar. Jag bröt ihop och började storböla och det var bara för att sköterskorna i telefonen aldrig tror mig. Detta gjorde henne upprörd och hon sa att hon skulle skriva in i mina journaler att "när Camillos ringer och har ont i halsen ska hon få en tid". Det verkar ha försvunnit ur mina journaler. Eller halkat långt ner i journalerna.
En annan sak som är jobbig är att folk inte verkar förstå att jag blir så in i norden sjuk av halsfluss. Nog sagt om det.

Men nu, sjätte dagen av min penicillinkur, så mår jag ganska normalt. Skönt. Jag firade detta med en bukett färska tulpaner och en kopp kaffe latte. I morgon ska jag jobba! Skönt.

Samma dag som jag fick halsfluss var världens bästa målare (sonens plastfarfar) och hans målarkompis hos min syster och satte upp deras fina fondtapet. I går kunde jag äntligen orka mig ner för trapporna och runt huset för att hälsa på och se tapeten. Jag och min syster tog en kopp kaffe också. Sen började vi prata om mina ben. De lär väl aldrig bli sådär snygga och sexiga men när jag fick syn på dem i spegeln häromdagen så kände jag inte igen dem riktigt. Då plockade min syster fram hennes höga snygga stövlar och sa att jag skulle prova dem.
Nädu, det går väl inte. Eller?
Jodå, det gick. Vilken cool känsla. Det kanske inte låter klokt för någon med normalsmala vader men för mig var det som att få bingo.

Sen började min syster plocka fram kläder som jag provade. Hon plockade också fram klänningar och för er som inte känner mig så väl så kan jag tala om att jag ALDRIG bär klänning eller kjol. Det är jättesnyggt och kvinnligt men inte på mig. Men...jag kanske inte ska säga aldrig numera. Sist plockade hon fram ett par jeans som såg så där små ut. En storlek mindre än de som jag köpte häromveckan. Men de passar!

Min lilla period med halsfluss gav nog viktnergången en skjuts för nu mina vänner är jag fasligt nära fyrtio kilo. Helt sjukt. Men kul!

Ha det bäst!
Photobucket

7 kommentarer:

vally sa...

Skönt att höra från dej. Som du påpekar, så är halsfluss inget att leka med.
Skaffa en penicillinkur hos någon privatpraktiserande läkare, att ha på lut.
40 kilo. Jag fattar ingenting.

Swedish Steffman Travelings sa...

Hejsan
Skall läsa mer i din blogg men ville bara berätta att jag länkade till den fr min blogg. Kram /S

Anonym sa...

Skönt att du mår bättre kära Camilla!
Du är heeeelt fantastisk! Å jag saknar dig! M också så klart!
Många många kramar Ulle

Annika sa...

WOW - du är fantastisk!! Underbart med nya klädupplevelser, good for you! Minns du vår rosa outfit - kjol m sprund framtill och en kavaj med stor knapp längst fram - oj vad vi tyckte vi var snygga!
Skönt att höra att du är på bättringsväg! Kramkram

camillos sa...

Vally; finns det såna läkare nu för tiden?

Steffman; Kul, jag lägger till dig här också då! Alltid kul med nya läsare!

Ulle; söta du, vi får väl se till att få en träff snart med alla pojkarna!!! Kram!

Annika; Vi VAR snygga på åttiotalet. Eller hur? Kram!

Mia sa...

Heja heja! Fler klänningar åt folket!

camillos sa...

Mia: vi får väl se...

:-)