Jag hade i alla fall beställt tid klockan åtta på morgonen. Jag börjar jobba klockan nio på onsdagar och eftersom att rehab ligger i grannbyn så hade jag meddelat mina kollegor att jag eventuellt skulle bli lite sen.
Sen var rätta ordet. Jag vaknade tio i åtta. Man kan inte tro det men jag kan vara snabb så tio över åtta stegade jag in på rehab där den gulliga arbetsterapeuten väntade på mig. Som tur var så hade hon gott om tid så det ordnade sig.
Att jag försover mig skyller jag faktiskt på just tennisarmbågen. Jag sover ju inte på nätterna. Jag vaknar nämligen stup i kvarten hela natten då jag ligger på min onda arm som värker som bara den. Men nu har jag fått lite olika skydd som jag ska ha på mig. Dels ett skydd som jag ska ha på mig på natten tillsammans med ett armledsskydd, dels ett skydd som jag ska ha på mig dagtid. I minst tolv veckor ska jag genomföra denna behandling som förutom skydden också innebär att jag ska utföra mina stretchövningar varje dag. Helst varje halvtimma...
Det är ju så lagom kul att gå med dessa skydd nu när det är soligt och varmt. Tolv veckor...det blir alltså hela semestern också. Vad vit jag kommer att vara under det där skyddet!
Men så är det, jag måste ju bli bra nån gång...
Idag händer det inget i renoveringen. Då går jag in till min syster och dricker kaffe. Nu.
4 kommentarer:
BOSSEBOSSEBOSSE!!!! Då blir du bra med en gång ju.
Sånt armskydd hade mamma kommer jag ihåg!
Okej Hanna, jag hör dig. ;)
Men inte ens Bosse kan väl vara så bra så att det blir läkt på en gång? Eller har han möjligtvis gått i den där skolan...vad heter den nu...Hogwarts?
Jag har Bosses nummer ifall jag inte tyar mer. Tack Hanna!
om du ska gå så hela sommaren kommer du att se ut som en zebra eller en polkagris haha.hoppas det hjälper.
Skicka en kommentar