Jag är så töntig. Jo, det är jag. Det är nämligen så att jag är livrädd för flygfän som surrar ilsket. Nu menar jag inte flugor utan getingar, bin och humlor. I alla år har folk sagt till mig att jag bara ska vara stilla så flyger de iväg men jag KAN inte vara stilla. Jag springer. Ja, töntigt! På jobbet försöker jag att vara lugn inför barnen jag jobbar med...men det är inte lätt. Jag som ska vara en bra förebild och allt. Jag försöker istället att vara en bra förebild på andra sätt.
Vart ville jag komma med detta nu då? Jo, trots min töntiga skräck så kommer jag på mig själv år efter år att fotografera dessa små ilsket surrande varelser i min krusbärsbuske. Jag sitter nära ska du veta. Riktigt nära.
Hade det varit en geting hade jag aldrig suttit så nära. Då hade jag sprungit. Fort som attan.
2 kommentarer:
Ett ytterst kort tag jobbade jag i en barnehage i Olso. Med barnens smörgåspakke kom en massa sylt. Mums för getingar.Pedagog som man är, säger man till barnen att sitta still. En pytteliten kille fick en geting på fingret men satt så tålmodigt trots att han var rädd. Den j-la getingen stack honom ändå!! Jag tror du gör rätt i att springar.
I dag dödade jag en geting.
Dom och silverfiskar och tvestjärtar.
De andra får leva.
Skicka en kommentar