onsdag, april 27, 2011

Det kan väl bara hända mig???

Idag hoppade jag in i min bil och styrde kosan mot Mölndals polisstation där jag skulle ansöka om pass. Vi ska kanske åka till Paris med kören så jag tänkte vara ute i god tid.

På väg till Mölndal åkte jag förbi en poliskontroll och jag hade tur som inte blev invinkad för jag kör fortfarande med dubbdäck... Puh!

Väl framme vid polisstationen trodde jag att de hade fått utrymma lokalerna för brandlarm eller nåt för det var folk precis överallt. Men det visade sig vara människor som också skulle ansöka om pass. Jag klev in och klockan 17.27 fick jag min nummerlapp. Då var det 99 nummer före mig. 99!!!


Jag satte mig snällt för att vänta på min tur, hungrig, törstig och trött. När klockan var 18.05 tejpade de över nummerlappsautomaten. De stängde klockan 19.00.



Klockan 19.15 gick jag ut och la på mer pengar på parkeringen. Jag höll på att inte bli insläppt av den sure gamle polisen som vaktade entrédörren.
- Har du nummerlapp?
Men hello! Han såg mig gå ut och jag var tillbaka på två röda!
Jag visade upp min nummerlapp och fick komma in igen.

Då hade jag såklart tappat min sittplats men jag hittade en toalett där det fanns plastmuggar så jag kunde dricka lite kallt vatten. Det gick inte att låsa dörren så det var tur att jag inte hade nåt annat ärende på toaletten.

Kan du tänka dig hur tråkigt det är att sitta och stå i kö, ensam på en polisstation i nästan två och en halv timma? Det är ganska roande att titta på folk och tjuvlyssna på deras konversationer, men ändå...
Jag hade mycket hellre ... gjort vad som helst.



Tro det eller ej men till slut var det min tur och jag lämnade fram mitt körkort och min nummerlapp till den trevliga kvinnan i luckan. Jag tror att hon kommer från Iran eller nåt liknande. Varför skriver jag det? Har det med saken att göra?

Ja, om du vet hur en kvinna från Iran pratar svenska så är det viktigt. Hon knappade in mitt personnummer i datorn med sina vackra händer som hade så snygga naglar (ytterligare en viktig detalj?). Sen säger hon:




- Men Camillos, du har ju redan ett pass som gäller till 2015!

Förstår du då hur frustrerad jag kände mig???
Kvinnan i luckan skämtade och sa att vi kan dela på de fyra hundra kronorna som det hade kostat mig om jag hade ansökt om ett nytt pass. I det läget hade jag nästan lust att ansöka om ett i alla fall. Bara för att jag köat så länge. Så hade det i alla fall varit värt det. Nästan.

Jag skaffade mig alltså mitt förra pass 2005, precis innan de ändrade att passen bara gäller i fem år. Mitt gäller i tio år. 2005 var vi i Turkiet och jag har inte varit utomlands sedan dess. Kanske inte så konstigt att jag har noll koll.
Men, typiskt mig! Så typiskt att inte ha ordning på mina viktiga papper...

När jag satte mig i bilen och plockade bort min rattkrycka (behöver man det framför en polisstation?) startade jag bilen och sen kom det. Mitt asgarv. Jag skrattade högt för mig själv i bilen. Sen åkte jag raka vägen till Burger King för att köpa tröstmat till mig och sonen. Ja, jag hade ju faktiskt inte hunnit göra nån middag och klockan var nästan åtta.

Så, varsågod! Du kan skratta nu! Jag bjuder på det.

7 kommentarer:

mockapocka sa...

HAHAHA! Men det är ju alldeles underbart! För mig att läsa alltså. Förstår MYCKET VÄL att det inte kändes jättelajbans just då. Men det är alltid befriande att läsa om någon annans nollkoll på tillvaron. Känner mig mindre ensam då ;)
Tack för den!

britta sa...

man blir som man ungås säger man. det är inte konstigt att ni 3 på avd är som ni är! den ena vet inte när passet går ut . den andre fru n svensson vet inte när bilen ska besitigast. den tredje t jonsson har ingen koll på telefonen, väskan eller plånboken. hur ska detta sluta.rolig läsning.

Hanna sa...

Hahaha, jag skrattar också! Och jag vet vilken iransk dam du menar, så ja, det behövdes i historien, annars ahde det ju kunnat vara någon annan. Jag trodde att den där polisstationen lagt ner dock? En annan skojig sak är att jag själv var där i ett ärende för något år sedan och tjuvlyssnade på människorna runt mig. Lite av det är med i mitt nya manuskript. :)

NEWYORKMAMMAN sa...

stackars dig. jag skulle blivit sa jaaakla arg alltsa!! lol.

Jo sa...

Haha! Det var lite roligt faktiskt...

camillos sa...

Kul att jag har kunnat locka fram ett och annat skratt! =)

Fru Hansson sa...

Hahaha, jag skrattade också, fast jag som hatar att vänta och köa, tycker också att det var hemsk synd om dig. Men nu är det 4 år tills du behöver göra om det igen!:)