Man blir ju mörkrädd!

Usch, det är så obehagligt med mordet på Elin Krantz på Hisingen i Göteborg. Alldeles nyss kom jag in på en sida på Facebook där bilder på den misstänkta mördaren har lagts ut. Han är inte dömd så jag vet inte vad jag tycker om det men killen på bilderna ser onekligen otäck ut. En sån typ som jag själv inte skulle vilja stöta på en sen natt. *ryser*

Samma natt som Elin blev mördad försvann 19-årige Rasmus, också på Hisingen. Varför hittas han inte? Undrar vad som hänt honom.

Vad är det som händer i samhället? Vad är det för typer som går lösa? Man blir ju mörkrädd!

I min knäppa värld

För tillfället har jag tre papperskassar överfulla med petflaskor i mitt kök. Nä, jag samlar inte på petflaskor. Men jag glömmer jämt att ta med mig dem till affären. Ofta handlar jag på väg hem från jobbet och då har jag ju inte med mig dem. Om jag får ett städryck (vilket inte händer allför ofta, tyvärr) så bär jag ut mina kassar till bilen men sen kommer det som är så knäppt med mig.

Jag skulle aldrig komma på tanken att panta flaskor dagarna innan lön! Då skulle ju folk kunna tro att jag är fattig. Jag är ju inte direkt rik men det går sällan så långt att hela min ekonomi hänger på några petflaskor. Dessutom brukar jag alltid köpa Trisslotter för mina pantpengar. Fast det är ju dumt eftersom att jag aldrig vinner nåt på de där förbaskade skraplotterna. Men...plötsligt händer det, som reklamen säger...

När sonen var liten satt han ofta i mormor eller morfars knä och pratade och gosade. I morfars knä ingick det också alltid en fruktstund. En gång när han var ca tre-fyra år satt han hos mormor och pratade och klappade henne på kinden då han plötsligt sa:

- Mormor, varför är du så fattig? ("Herrgud, hur kan han veta det" berättade mormor för mig att hon tänkte)

Det sonen egentligen menade var att han tyckte att mormor var rynkig och eftersom att sonens mor, jag alltså, älskar Astrid Lindgren så kan man säga att hennes filmer ofta spelades på vår VHS-spelare på den tiden. En lång period var det nästan bara Emil i Lönneberga som gällde och i fattigstugan, där den elaka kommandoran bodde, var alla fattighjonen väldigt rynkiga.





Alltså: rynkig = fattig. Så enkelt kan det vara i ett barns värld.

Eller i min värld: panta flaskor = fattig.

Så mycket att vara glad för!

Nu är det gjort! Bilen är besiktigad. Visserligen med en anmärkning men jag blev inte förvånad att det var just parkeringsbromsen som var kass. Det var en väldigt trevlig kille som kollade min bil och han var så pratglad att han stannade upp ibland bara för att kunna berätta något. Han påpekade både det ena och det andra och egentligen skulle nog den ena stötdämparen bak inte gått igenom men han skrev det bara som "bra att veta".

Min nymonterade blinkers blinkade så fint så!

Så med lätta steg gick jag ut till min bil och åkte hemåt när jag nästan omedelbart hamnade i ett vägarbete som visst hade påbörjats efter att jag åkte förbi där nån timma tidigare. Jag hade sån flax att jag kunde köra rakt förbi men det var jättejättelånga köer åt alla håll.

Till råga på allt sken solen så skönt på mig och min gamla bil. Det känns som en bra dag!

När jag kom hem hälsade jag på min syster som låg i soffan och softade medan hennes små barn spelade tv-spel nästan utan att bråka och de två katterna var så goa mot varandra. Så här söta var dem när de tvättade varandra, kan man bli annat än glad när man ser två gosiga katter?:

Hoppas att dagen fortsätter i samma stil! Vad kan man mer bli glad för?

Det blinkar!!!

Jag hatar, hatar, hatar att vara beroende av andra!!! Det är nästan så att jag funderar på att utbilda mig till både bilmekaniker, snickare, elektriker, rörmokare, sotare och jag-vet-inte-vad-mer så att jag ska slippa vara beroende av andra.

Jag har, som jag berättat, haft häcken full hela veckan som gick! Idag jobbade jag 7.30-18.00. I morgon ska biljäv--n besiktigas och då var det liksom i sista sekund att byta ut den där förbannade blinkersen som jag skickade efter förra veckan. Inte för att jag tror att det bara hänger på en blinkersinsats för det är en gammal Volvo och då är det säkert både spindelleder och stötdämpare som ska fixas om jag känner Volvo rätt. Men OM det bara hängde på den där förbannade blinkersen så hade det varit väldigt retligt att inte fått bytt ut den, eller hur?

Min kära kollega ringde sin svåger som via telefon förklarade för henne hur man byter själv. Sen skulle hon förklara för mig. I värsta fall hade jag fått komma hem till kollegans svåger och fått hjälp.

Men även om det inte låter så här och nu, så är jag en självständig kvinna och fast jag inte hittade nån spärr som höll upp huven så satte jag igång då fort jag kom hem. Så med hela huvens tyngd över min nacke knödde jag in mina inte alltför finlemmade händer mellan kablar och annat som luktar mototolja och fick faktiskt ganska lätt bort den trasiga blinkersinsatsen.

Sen var det dags att montera in den nya och som tur var kom min syster och kunde avlasta min nacke en stund och - simsalabim så fick jag dit den!!!

Jag kom osökt att tänka på ett gammalt uttryck:

Själv är bäste dräng

Jag kanske ska fundera på att utbilda mig till psykolog, präst och jurist också. Sen känns det som att jag kan allt.

En hektisk vecka är äntligen slut...

Jag har inte haft tid att blogga mycket denna veckan, jag har knappt varit hemma känns det som. Förutom jobbet har det varit två föräldramöten, kören en kväll, packa scrapgrejer på fredagkvällen, scrapmaraton hela lördagen, packa krimskrams sent på lördagkvällen och idag hade jag ett bord på kyrkans loppis. Ja, sen är liksom veckan slut!

I går gick jag upp före tuppen bara för att hinna till lokalen där höstens scrapmaraton höll till, vi ville ju stå först i kön så vi kunde knipa bra platser. Klockan nio var jag där och gick hem klockan åtta på kvällen. Men det var en rolig dag. Inte för att jag fick så himla mycket gjort för det är så mycket runt omkring och man måste hinna med att småprata lite också...

Flera gånger under dagen kunde man delta i olika utmanigar och om man hade tur kunde man vinna fina priser. Jag vann en utmaning med ett kort jag gjorde!! Det var ju kul! Så här såg det ut där jag satt:

Idag var det dags för loppis och även om loppisen bara har öppet i två timmar så tar det några timmar till att organisera och så.

Nä, jag har inte hunnit stanna upp denna veckan...

Förut ringde min goa körledare och frågade om jag ville sjunga ett litet soloparti i en låt som vi snart ska sjunga. Jag har aldrig sjungit solo i kören för det finns så många andra som sjunger så bra. Hon vet nog inte vad hon har gett sig in på...men jag lyssnade på låten och det känns som om den är skriven till mig! I alla fall texten. Så här låter den snutten som jag har blivit erbjuden att sjunga:

Scrapgodis på en torsdag

Idag är det två veckor kvar till min födelsedag. Förra året fick jag ett presentkort som jag har sparat på. Presentkortet gällde i en speciell scrapbookaffär och jag har funderat många gånger på vad jag skulle handla för pengarna. Jag ville liksom köpa något rejält och inte bara en massa småtjafs. Jag bestämde mig för ett tag sedan att jag ville ha en ny skärmaskin och det är sånt som jag kan snåla lite på när jag handlar scrapgrejer.

På lördag ska jag delta i en scrapbookingmaraton som pågår hela långa dagen och nu kändes det som rätt läge att utnyttja mitt presentkort. Äntligen! Så idag åkte jag och sonen till butiken med mitt presentkort. Förutom min nya fina skärmaskin blev det lite småtjafs såsom papper, sidenband, sammetsglitter och en stämpel. Tänk vad lätt jag kan skära i mina nya papper nu!

Tack goaste U och N för presentkortet!

Sonen tröttnade efter en liten stund inne i affären så han satte sig i bilen för att vänta (och hålla koll på lapplisan som jag såg på andra sidan gatan, mina parkeringspengar räckte bara till tjugo minuter och det var alldeles för lite tid...).

Sen blev det en sväng till ÖoB för att sonen också skulle få lite nytta (som han själv kallade det) av vår biltur. Han köpte en ny fräck tavla bland annat och innan vi åkte hem fick han äta mat på Oves gatukök, så jag tror att han var ganska nöjd.


Nu är det snart dags att åka till kören, jippie!!!


En arbetsdag till, sen är det helg!!!


Måste packa väskan med alla scrapgrejer också...jag gör det i morgon.

Matlagning

När man som jag har haft två långa dagar och har kommit hem sent på kvällen har det blivit lite si och så med matlagningen. Men idag blev det husmanskost! Pannbiff med potatismos, gräddsås och en fräsch sallad. Fast jag åt blomkålsmos i stället för potatismos. Jag har provat att göra blomkålsmos en gång förut men då blev det inte så gott. Men skam den som ger sig! Idag kokade jag blomkålen i grädde och det gjorde susen.

Jag skulle bjuda min systers två hungriga barn på middag också. Min syster hade ett ärende i affären så hennes småttingar var hos mig när jag lagade maten. Tösen står alltid på en stol och hjälper sin moster. När barn är med och lagar mat så tycker jag att det är viktigt att man verkligen får hjälpa till och inte bara stå bredvid och att man använder alla sina sinnen så tösen fick dofta på de olika ingredienserna.

Hon tyckte att blomkålen luktade lök.

Jag hackade färsk persilja och blandade i färsen idag.

Både nyttigt och gott! Tösen tyckte att det luktade godare än blomkålen.

När jag och tösen stekte pannbiffarna kom killen och ville vara med lite. Han tyckte att jag gjorde pannbiffar konstigt.

Först frågade han vad pannbiff är och när jag förklarat så sa han att hans pappa brukar kalla det för hamburgerköttbullar och att pappa minsann inte alls gör så konstigt som jag. Jag frågade hur pappa brukar göra och då svarade killen att hans pappa bara brukar steka dem. Hur då, frågade jag. Han bara tar ut dem ur paketet, svarade killen......

Sen stod han och grymtade över att jag hade i persilja och började lite smått undra om inte hans mamma snart skulle komma tillbaka.

Tösen ville göra precis som moster så hon snodde min handduk

och hängde den precis som jag hade hängt dem själv.

Killen smakade ungefär ett gram av pannbiffen men åt desto mer potatismos (med mycket ketchup på...)

Synd, för allt smakade suveränt gott idag! Nu har jag också gjort matlådor till jobbet, mycket praktiskt!

Längsta veckan på länge

I går var jag på föräldramöte i sonens skola. Oj, vad hans lärare kunde prata! Kan ni gissa vilket program sonen går?

Nu är jag trött och veckan har knappt börjat. I måndags var det en tolvochenhalvtimmarsdag på jobbet, i går åkte jag hemifrån strax innan nio och kom hem halv nio på kvällen, resten av veckan blir ungefär likadan. Hur ska jag orka?

Mitt nya kök

Snart är det dags för oss att börja fixa i vårt hus och jag har börjat kolla på kök. Fasen vad roligt det är att planera kök. Det lutar åt att det blir ett ekkök. Det gäller bara att planera det väl för mitt blivande kök är inte jättestort och jag har ett snedtak att ta hänsyn till.

Ojoj, vad mycket vi har att göra. Resten av övervåningen ska också fixas då vi måste göra både golv, väggar och tak. Mycket spacklande och målande blir det. Men det blir nog bra när det blir klart. Mitt nya vardagsrum har en speciell form och ett högt snedtak med tre balkar en bit ner. Det får nog bli nån slags belysning vid balkarna.

Sonen ska också få ett nytt rum och han har redan planerat vilka färger han ska ha i sitt rum, det ska gå i orange och svart. Jag har redan köpt ett orange överkast till hans säng.

Ikväll ska jag gå på föräldramöte i sonens skola så det blir en låååång dag igen. Men först ska jag jobba. Ha en bra dag alla!!!

Rusta och rösta

Idag blev det en tripp till Rusta med sonen och min syster. Det faktiskt mest bra gejer i kassarna, många praktiska saker. Det bästa köpet är nog alla dessa småprylslådorna som kostade tio kronor styck.

Sjukt billigt, så billigt får man de inte ens på Gekås. Det minsta lådorna kostade femtio kronor för fem styck och innehållet var mest en bonus. Vad ska jag med så många lådor till? Till scrapbookgrejer såklart!

Det tråkiga idag var att var och varannan människa som jag gick förbi STANK parfym så jag skyndade mig ut ur butiken illa kvickt. Jag har nämligen blivit väldigt känslig mot starka dofter (på äldre dagar) och det är inte roligt vill jag lova. En del dofter slår till direkt och gör att jag får ont i huvudet och mår illa.

Jag använder parfym själv ibland med det går bra, det är väl bara vissa dofter som jag inte tål.

Efter Rusta åkte jag och gjorde min plikt och röstade. När jag kom hem fick jag lov att sitta vid sonens dator för att föra över lite film från videokameran till datorn via hans nya dyra apparat men jag tror att jag blev gråhårig på kuppen för det bara krånglade. Jag fattar inte hur en sådan dyr apparat som sonen har köpt kan krångla så. Fast sonen använder den till att "filma" när han spelar PS3-spel och då blir det i HDkvalitet och krånglar aldrig. Jag funderar starkt på att åka till Allum i morgon och köpa mig en egen apparat som inte tänker i HD och som dessutom är mycket billigare än sonens apparat. Japp, så får det nog bli. Om jag orkar just i morgon. Det blir en lång dag på jobbet, drygt tolv timmar faktiskt och dagen avslutas med att vi ska ha föräldramöte med alla nya föräldrar.

Jaja, vi får väl se i morgon hur det blir. I morgon vet vi nog också vilka som ska styra detta land. Lite spännande är det allt.

Min åsikt

Idag är det dags att gå till röstlokalen och rösta.

I år känns det väldigt osäkert hur utgången ska bli. Jag är i alla fall glad att alla politiska debatter inte tar allt utrymme i olika medier längre. Jag tycker att tvdebatterna bara går ut på att smutskasta varandra och att avbryta sin motståndare så mycket det bara går. Är det intressant? De kunde väl ändå få prata till punkt så man kan uppfatta deras åsikter.

Häromveckan brändes en valstuga ner i vår kommun. Det var nån på jobbet som frågade vilken valstuga det var. I detta fallet var det moderaternas, tror jag. Men det spelar ingen roll vem valstugan tillhör tycker jag. Även om det var sverigedemokraternas valstuga så tycker jag inte att det är okej att bränna ner den.


Vi bor faktiskt i ett demokratiskt land och även om jag inte tycker att sverigedemokraterna platsar i någon som helst styrande roll så har de rätt till sin åsikt.

Det är min åsikt.

Glöm för all del inte att rösta! :)

Här är ditt liv

I kväll kommer ett avsnitt av "Här är ditt liv" med Ingvar Oldsberg. Jag har inte sett de två första delarna i serien och jag vet inte om jag ska se kvällens avsnitt heller.

Men jag kom att tänka på vad min syster sa för många år sedan då det var Lasse Holmqvist som var programledare. Då fanns det ju bara två tvkanaler så utbudet var inte allför stort. Hela familjen brukade sitta och titta på "Här är ditt liv". Jag minns mest två avsnitt, det ena var med Birgit Nilsson. Det minns jag nog mest för att jag brukade imitera hennes speciella sätt att prata. Hmm, jag kanske också skulle bivit operasångare. Eller inte...

Det andra avsnittet som jag minns mest är det när Lill-Babs satt i studion och alla hennes män radar upp sig medan de sjunger "Är du kär i oss ännu, Fru Svensson".

Jag glömmer aldrig min systers kommentar då alla dessa män i frack stod där på rad. Min syster var då åtta år och hon sa:

- Mamma, är Lill-Babs en hora?

Varför frågade hon det, kan man undra? Jo det började med att familjen tittade på Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" nån tid innan detta. Det fanns en scen när alla utvandrarna åker amerikabåten då Kristina upptäcker att hon har fått löss. Hon beskyller då Ulrika för att ha smittat ner henne och...ja, se själva vad hon säger:

När min syster såg detta frågade hon mamma vad en hora är och mamma slingrade sig ut ur situationen genom att säga att en hora är en kvinna som har många män.

Precis som Lill-Babs, eller hur?

Fredagsmys

Äntligen fredag! Tyvärr var jag tvungen att åka till byns enda affär för att inhandla lite fredagsgott och det var lika kaotiskt som alltid på fredagar. Varför måste alla handla på fredag eftermiddag???? Det är ju tur att jag självscannar så jag slipper stå i de många långa köerna!

Sen åkte jag och sonen till byns lilla China/Thai-restaurang för att köpa med oss lite god mat. Där var det också fullt med folk. Hela tiden någon som kom och någon som gick med sina kassar fulla av väldoftande plastburkar. Vi brukar handla mat där ibland och det gör vi dels för att det smakar bra och dels för att de är så trevliga. Tja, att det inte finns något annat alternativ i byn spelar ingen som helst roll.

Tjejen som tar emot beställningar och lämnar ut mat hade fullt upp idag. Jag och sonen fick sitta ner i ca tjugo minuter innan vår mat var färdig men det gjorde ingenting för ibland är det så roligt att bara sitta och titta och lyssna på folk.

Alltså, det händer inte så mycket på en liten China/Thai-restaurang i en sån här liten håla. De har inte ens rättigheter...

Men jag måste bara få berätta vad tjejens standardfras är och då måste du tänka dig den kinesiska brytningen för att det ska bli så rättvist som möjligt:

"Hej, hal du beställa?"

Det går ju inte att svara på den frågan. Nej jag har inte beställt och ja jag vill beställa borde bli mitt svar varje gång. När jag har beställt så säger hon alltid:

"Det tal tugo minuter, vill du ha kaffe?"

Kaffet tar man i en termos och det brukar smaka gott.

När vi satt och väntade på maten idag så sprang den stackars stressade men dock glada och trevliga tjejen fram och tillbaka med lappar och kassar och munnen gick på henne hela tiden:

"Nummel tletti och nummel femtitå och estra cullysås!" eller "två vålullal och flitelade läkor" och "smakelig måltid!"

Tänk vad lättroad jag är... Maten smakade i alla fall gott som vanligt!

Jaja, jag ÄR pryltokig!

Jag är lite pryltokig. Fast egentligen har jag inte råd att vara det, alltså äger jag inte en massa prylar. Men nu hade en stor postorderfirma rea på just elektronik så då passade jag på. Det blev en digital fotoram vilken jag ofta har tittat på men alltid varit för snål för att köpa.



Det är väl inte den bästa och snyggaste men den funkar finfint och om man vill kan man spela musik samtidigt som bildspelet går runt. Fiffigt va? Passar ju mig som älskar musik och foto!



Så nu kan ni stryka det från min födelsedagspresentlista! . . . =)

Feber och isglass

Sonen ligger i soffan och yrar av feber och det spelar ingen roll om han är fem år, tio år eller snart sexton år; när han är sjuk ska mamma hålla sig i närheten. Så jag sitter i fåtöljen med datorn i knät och tittar på IDOL och får skäll när jag kommenterar nåt jag ser eller hör på tv:n.

- Måste du prata så högt mamma?!?!?!?!

Det gör jag inte men jag vet själv hur det är att ha feber, då orkar i alla fall jag inte med varken ljus eller ljud.

Alltså har jag inte fått något nyttigt gjort idag. Ingen disk har blivit diskad. Inga kläder har blivit tvättade. Dammsugaren står lika stilla idag som den har gort de senaste dagarna.

Fast vänta nu, allt det där kan jag ju inte skylla på sonen! Men jag kan väl låtsas lite, att det beror på hans feber. Jag tog faktiskt tempen på mig själv förut då mitt huvud värkte så att jag höll på att gå av och jag kände mig febrig. Det är ju lätt gjort när man har en muntermometer. Jag hade ingen feber. Huvudvärken försvann (nästan helt) en stund efter att jag svalt en tablett.

När min bror var liten, typ 11-12 år gammal, hade han 48 graders feber flera gånger. Fast vår mamma gick inte på det en enda gång. På den tiden hade vi en sån där hemsk termometer med kvicksilver i. Den lade brorsan på elementet...

Jag kommer också ihåg de där konstiga remsorna som man la på pannan och om man hade feber ändrade sig färgen, eller om det dök upp nån text typ *feber*. Minns du dem?

Nä, nu får jag väl ge sonen lite att dricka och en isglass (för det hör liksom febern till).

Godnatt!

Psalm 703

Jag kom nyss hem från kyrkan där vi sjöng med vår kör. Vi hade också en trollkarl som trollade för församlingen. Åh, vad roligt det är att vara med i kören nu igen!!!

Vi sjöng också med i dagens psalmer och den här är så fin, psalm 703:





Varje gång vi sjunger psalmer hör jag min älskade mammas röst så klart, det känns både sorgligt och skönt samtidigt på något sätt.

Resten av denna söndag ska väl gå åt till att städa och tvätta och diska och sen är helgen slut...

9/11

Idag är det nio år sedan den fruktansvärda attacken mot bland annat World Trade Center. Det är en sån dag som jag aldrig glömmer, troligen minns alla vad de gjorde den dagen. Jag slutade tidig den dagen och när jag kom hem ropade min bror från sin ytterdörr att jag skulle skynda mig och sätta på tv:n för något hemskt hade hänt. Jag kunde inte slita blicken från tv:n resten av den dagen. Jag såg när det andra tornet blev attackerat i direktsändning.

Jag minns att jag kände mig så hjälplös, jag ville hjälpa till, donera blod eller vad som helst men det var ju omöjligt där jag var på andra sidan atlanten.

Sonen som då var knappt sju år gammal kunde naturligtvis inte undgå allt som hände eftersom att jag satt där fastnaglad framför tv:n. Jag har sparat en teckning som han ritade den dagen.

Vad kommer du ihåg från den dagen?

Valfläsk

Valfläsk har har ju hört talas om förut men idag stötte jag på valfjäsk utanför Ica där några tjejer från Kommunal delade ut små gåvor. Det var ju trevligt men valfjäsk är inget som får mig att bestämma mig för varken det ena eller det andra partiet. Som medlem i Kommunal vet jag inte om jag gillar att medlemsavgiften går till just valfjäsk. Eller också får de pengar från partiet till det. Hur som helst, idag fick jag den traditionella röda rosen.

Jag fick också en tablettask som var märkt med nåt i stil med "välfärd och trygghet". Den fick sonen.

Sen fick jag en wettexduk:

Det är i alla fall en praktisk liten fjäskgåva. Jag har faktiskt två röda decilitermått som jag fick nåt annat valår av samma parti. De använder jag flitigt!

Idag var jag och alla mina systrar på banken och avslutade pappas konton eftersom att bouppteckningen kom förra veckan. Men när vi kom till banken möttes vi av en tant som flög på oss och frågade vilket ärende vi hade. Jag hann tänka att det är typiskt att en tossig gammal tant måste hoppa på just oss innan jag fattade att hon faktiskt jobbade på banken i fråga. Anledningen till att hon frågade var att de inte hade någon kontakt med sin dataserver efter att en kabel blivit söndergrävd tidigare idag.

Vi fick prata med en vettigare kvinna som skulle hjälpa oss på det gamla hederliga sättet, med papper och penna. Som tur var så kom deras datorer igång så vi kunde göra vårt ärende lite smidigare. Den kvinnan som hjälpte oss var lite mer vaken och trevlig och hon hade många år kvar till pension. Nu menar jag inte alls att alla tanter som närmar sig pensionsåldern borde hålla sig borta från kundkontakter men den tanten som flög på oss i foajén borde gått i pension för länge, länge sedan!!!

När vi var klara på banken åkte vi hem till huset och tog en fika hos min syster. Mycket trevligt.

Nu ska det bli skönt att få fira helg!!

Ha det gott alla bloggläsare!

Nä, nu blev jag arg igen!

Ibland undrar jag... hur tänker folk?

Jag läste en artikel på Aftonbladets nätsida om Charlotte Perrelli vars son är väldigt sjuk och läkarna inte vet vad det är med honom. Under artikeln kan man skriva kommentarer. Se vilka kommentarer folk har skrivit:

Usch, vad arg jag blir när jag läser hur folk skriver.

Vaddå "inte har pengar till läkare och medicin" Alla sjuka barn har faktiskt gratis sjukvård i detta fantastiska land och mediciner är subventionerade.

Vaddå "välkommen till verkligheten för oss svenssons"? Skulle Svenssons barn vara sjukare när de blir sjuka rent automatiskt för att de inte har en känd förälder?

Vaddå "sminkallergi"? Det är ju ett direkt påhopp!

Oavsett om Charlotte Perrelli är en kändis och har gott om pengar så är hennes barn sjukt och i det läget är hon precis lika orolig som alla andra mammor. Hon behöver stöd och uppmuntran precis som alla andra mammor. Hon behöver väl inte att folk "hoppar på" henne på det sättet! Skäms! Har de ingen empati???

Jag önskar i alla fall ingen mamma samma oro som Charlotte Perrelli troligtvis känner nu. Jag hoppas att hennes son frisknar till!! Jag tänker lite på ett uttryck som jag hör ibland: "jag önskar inte min värsta fiende det" och så tänker jag också i detta fallet. Om hon var svart eller vit, muslim eller kristen, VD eller arbetslös så skulle jag aldrig önska att hennes barn blev sjukt.

Är det bara jag som blir arg?

Valet 2010

I år är första gången på länge som jag inte tänker jobba i valet. Jag brukar jobba som ordförande bland valförättarna i en vallokal. Det är visserligen roligt och man träffar många intressanta och många ointressanta människor.

Men att vara ordförande innebär inte bara mer betalt än de andra, de innebär också fler uppgifter och mer ansvar. Dels måste jag åka in till valnämnden i Göteborg och hämta röstlängderna veckan innan valet och sent på valnatten när alla röster är räknade måste jag med ilfart åka in till Gustav Adolfs torg och få mitt jobb godkänt av ett gäng kontrollanter.

Det är alltid lika pirrigt för jag är alltid rädd att jag har missat något eller glömt något. Men jag får ju ändå säga det att det är väääldigt svårt att fuska i valet här i Sverige, ja rent av omöjligt. Det är ju bra!

Varför ska jag inte jobba i valet i år då?

Jag känner inte för det. Så enkelt är det. För även om det är ganska kul så är det också tröttsamt då man är igång i ca 16-18 timmar i sträck. Jag måste ju ha ork kvar till mitt riktiga jobb! Ett jobb som just nu stortrivs med!

Så, valdagen i år tänker jag gå och rösta med inget mer.

Ska du rösta?

Har du bestämt dig?

Dagens middag

Idag blev det en köttfärsröra med fetaostkräm till middag. Jag har inget recept men jag gjorde såhär:

Först fräste jag lök, purjolök, paprika och vitkål i smör. Sen la jag i köttfärs och fräste allt ordentligt. Jag tog lite olika kryddor såsom paprikapulver, cayenne, vitlök, ingefära, oregano, salt och peppar. Och lite buljong. Sen la jag allt i en ugnsform. Jag mosade fetaost och blandade med grädde och hällde över allt och körde in det i ugnen i en kvart, 175 grader.

Jag vet inte riktigt hur mycket av varje jag tog men det är väl en smaksak. Jag var nog lite snål med grönsaksfräset idag... Jag gjorde i alla fall mycket så att jag kan ta med till jobbet också.

Till detta åt vi lite gurka och paprika. Mums!

Musik som berör

Idag börjar IDOL på tv4. Ska du se på det?
Jag älskar att titta på alla auditions! Dels för att jag får skratta åt typer som den här:

Men mest älskar jag att titta på alla auditions för att rätt som det är så kommer det in nån musikalisk människa som berör så in i norden. Titta bara på den här killen:

Calle är ju inte den mest sockersöta men fasen vad han berör. I alla fall mig. Jag höll tummarna för honom in i det sista, synd att han inte vann...
Tja, sen tycker jag att Anders Bagge är rätt så charmig också!
Hmm, killar med gitarr. Det vore väl nåt!?

Hallå där pundare!

Jomen så är det!

Jag tycker inte om min bil!

Kan man tycka om en bil då? Ja det kan man! Min förra bil som trots sin ålder var en riktig pärla tyckte jag om. Mycket! Alltså, åldern har INGEN betydelse...

Den där plåthögen jag har nu...nä, jag gillar den inte. Dels för att den är av samma modell som den gamla och dels för att den är i mycket sämre skick.

*varför skaffade jag mig rattkrycka?*

Jag borde skaffat min rattkryckan för länge sen, typ INNAN de där förbannade pundarna snodde min fina bil.

*funderar på att plocka bort rattkryckan*

Ja, det gör jag. Och skriver en stor lapp till pundarna i stil med:

-Sno den här också och kör sönder den tack!

(Så kan jag skaffa mig en annan för försäkringspengarna)

Nä, jag bara skojar! Så kan man ju inte göra!!!

Barns funderingar på smörgåstårtor och Jesus

Jag satt och bläddrade i en av min kära mammas anteckningsböcker
där hon har skrivit ner lite av vad min son sa när han var liten.

Sommaren 1999 hade jag och sonen varit på dop i Lindome kyrka och när vi kom hem frågade mormor:

- Hur var det på dopet?

- Jo, det var smörgåstårta också hade dom dödat Jesus.

- Hade dom? Hur hade dom gjort då?

- Jo, hans pappa var ju kung men det trodde de inte på så dom dödade honom.

- Hur gjorde dom då?

Här funderade visst sonen en stund innan han svarade:

- Jag vet inte men jag tror att dom satte honom i en stol.

I Lindome kyrka finns det en stor tavla som föreställer Jesus sittandes i en stol och jag vet att det var den tavlan han menade för vi satt och pratade om den tavlan minns jag.

(Det är inte denna bild som finns i Lindome kyrka.)

Ordning och reda...

I går var jag och sonen med farmor och epafarfar hos deras goda vänner på poolparty. Eller ja, party och party det var bara vi där men vi hade riktigt trevligt! Men vi satt vid deras poolkant och drack drinkar i alla fall. Fast jag var chaufför så jag och sonen drack juice. Men ändå, det var rätt så gott att sitta där njuta av det sköna vädret och solen. Det är ju ändå september!

Här står värden och grillar för fullt:

Sen satt vi och åt den goda maten i deras fina uterum:

Värdinnan är en fantastisk pysslare som gärna ägnar all tid åt heminredning och trädgårdsarbete så att gå husesyn i deras hem var en fröjd. Även sonen var imponerad och det är väl ovanligt för en femtonåring...

Värdinnan öppnade till och med sina garderober för att visa hur fint det var (där låg inte en enda t-shirt fel). Ojojoj, om jag ska gå husesyn med gäster här hemma så skulle jag ALDRIG kunna öppna mina skåp och lådor så där! Jag är glad om det som syns ligger i ordning...

Sonen som är lite av en delfin badade nog sammanlagt i några timmar och självklart tog han ett kvällsdopp också:

Värden och värdinnan är två sköna människor med stora hjärtan och det var en trevlig kväll!!!

Helg

Underbara helg!

Idag sov jag läääänge...

Lite mer körsång!

Här kommer ännu ett litet klipp från körövningen i kväll:

Jaja, ljudet är som sagt inte det bästa och man kan inte höra alla stämmor så bra men jag tror att du hör hur roligt det är att sjunga?!!

En arbetsdag kvar innan det blir helg. Jippi!!!

Kören sjunger upp!

Jag kom nyss hem från kören och nu tänkte jag bjuda på ett litet smakprov från vår sångövning. Det är filmat med min mobil så ljudet är inte det bästa och bilderna har jag "lånat" på nätet...

Jag fortsätter klippa ihop lite från körövningen och återkommer snart med det!