Vad är det med folk idag??

Idag har sonen haft skolavslutning och väl hemma firade vi detta med en rinnig jordgubbstårta. God men rinnig. Det berodde på att sonen propsade på att ha med sin favoritchoklad i tårtan, Kinder Maxi. För att få med den gjorde jag en chokladmoussefyllning i det översta lagret på tårtan. Så fort grädden och de färska jordgubbarna var på plats uppe på tårtan började det översta lagret glida lite. Men det gjorde inget. Min syster satte på kaffe och sen åt vi av den goda tårtan ute på hennes soliga altan.

Så långt var allt bara trevligt och bra.
Sen åkte jag och sonen på en liten shoppingtur. Vi var bara på jakt efter ett par shorts till sonen och han hittade precis vad han ville ha i den första affären vi gick till. Puh, det gick ju bra alltså.

På väg hem åkte vi till McDonald's och det var där allt började. Vi ställde oss i drive-thru-kön och när vi kom fram till den röda lådan där man via högtalare och mikrofon beställer sin mat satt jag mest och småskrattade bakom min ratt. Precis bakom den röda lådan stod en arbetsbil som hade kopplat en lång slang in i huset. Den väsnades så mycket så jag inte hörde tjejen i högtalaren så bra. När jag kom fram till hennes lucka i väggen på andra sidan huset frågade jag om hon hade uppfattat min beställning.

- Nja, det brusade väldigt, svarade tjejen i luckan.

Hon hade visst ingen koll på vad som hände på hennes egen arbetsplats...
Nåväl, i den andra luckan fick vi vår mat men jag var tvungen att påminna killen i den luckan om glassen som sonen hade beställt.
Det kanske var där det började. Vi åkte med vår mat i en papperspåse och parkerade vid bensinstationen som ligger bredvid.  Vi packade upp vår mat och jag reagerade direkt när jag lyfte upp kartongerna som innehöll våra kycklingburgare. De vägde nästan ingenting. Var det så konstigt? Nä, inte alls. De hade ju glömt att lägga i själva kycklingen!!!

Ja, vad är det med folk? Vad är det för typ som glömmer att lägga i kycklingen i en kycklingburgare?

Så jag körde direkt tillbaka till McDonald's, parkerade bilen, tog min papperspåse i handen och knödde mig före i kön för att klaga på våra burgare. Det gick ganska fort att få två nya och tjejen bakom disken bad så hemskt mycket om ursäkt. Okejdå. Då åt vi vår mat i bilen på parkeringen. Där sa sonen att han tyckte att jag var väldigt lik Häxan Surtant. Till sättet alltså. Rart.

När jag skulle köra därifrån mötte jag nästa...typ.

Det är ganska trångt på parkeringen och när jag var på väg ut såg jag en fräck nercabbad bil komma in på parkeringen. Men den fräcka killen bakom ratten med sina tuffa solglasögon på näsan tog inte ut svängen så mycket så jag stannade till för att han skulle kunna köra förbi. Våra backspeglar var farligt nära varandra. Då stannade han också vilket gjorde att vi satt bakom våra rattar med knappt en meters avstånd varpå killen sa med en kaxig röst:

- Kör då! Kör då!

Då kände jag att...mig bråkar du inte med. Inte idag. Inte när jag precis blivit lurad på mina kycklingburgare. Inte när jag är Häxan Surtant.

Jag stirrade på honom i några sekunder. Med en häxas sura blick.

- Tror du att du är tuff eller? svarade jag.

Han glodde tillbaka, fegt gömd bakom sina solglasögon. Men jag tänkte inte ge mig. Nähädu. (fasen att jag hade mina solglasögon uppe på huvudet och inte på näsan...) Men jag fortsatte spänna ögonen in i hans glasögon när hans nervösa lilla flickvän sa åt honom att sluta. Då sa han:

- Jag ska parkera här bakom. Han menade bakom min bil. Hade jag varit Häxan Surtant på riktigt hade jag aldrig flyttat mig. Men efter en sista arg blick på den stöddige lille pojken mumlade jag nåt i stil med "kör då, kör då" (härmade honom såklart). Sen åkte jag. Jag kom knappt fram för så trångt var det. Men till slut kunde jag lämna McDonald's parkeringsplats och åkte iväg.

Sen tog det kanske tre sekunder innan nästa typ dök upp. Han kom från vänster och höll på att köra in i sidan på min bil. Men vid det laget var jag så förbannd så jag gav honom inte en chans att komma fram. JAG kom från höger. Högerregeln? Köra tydligt? Visa hänsyn? 
Åhh, vilka typer man ska stöta på när man lämnar kommunens trygga gräns. Det är nog bäst att stanna här på hemmaplan. Det känns tryggare.

Nu är jag hemma och hoppas att inga fler typer ska ställa till det idag.