Snurrigt värre

Förra veckan berättade jag om vår sommarkonsert då vi hade lite extra förstärkning i kören av en förvirrad (och jag vågar nog påstå påverkad) kvinna som trodde sig tillhöra kören, vilket hon INTE gör.

Tror du inte på f-n att tanten kom idag igen! Hela kören stod och väntade på att få göra entré på scenen och hela kören spanade efter tanten som dök upp precis innan vi skulle gå upp. Jag såg minst tre personer skaka på huvudet åt henne och peka med hela armen mot stolarna bland publiken. En av dem var vår kyrkoherde. Han hade visst fått i uppdrag att hålla utkik när vi sjöng och ingripa om nåt hände. Tanten satte sig på en stol bland publiken och kören kunde göra entré.

En bit in i vårt uppträdande gick tanten med bestämda steg mot scenen där hon försökte knô sig in precis bakom mig. Flera försökte stoppa henne men då röt hon:

- Jag får visst vara här!!

Kyrkoherden syntes inte till men en diakon kom snabbt fram och fick ner den förvirrade tanten som ändå ganska glatt satte sig på sin stol igen. Puh!

Vad är det som kan göra en människa så förvirrad att man faktiskt är helt totalt övertygad om att man är medlem i en kör som man aldrig varit medlem i???? Finns det inga spärrar i en sån människa? Vad kan hon hitta på nästa gång? Jag hoppas innerligt att hon får hjälp snart för hennes beteende är ... mycket konstigt.

Nåväl, solen sken på oss när vi sjöng och det var skönt att få komma hem och byta kläder. Sonens farmor och plastfarfar kom på besök och vi åt hämtpizza tillsammans innan de åkte hemåt.

Just nu håller min svåger och min son på att lägga golv däruppe. Åh, vad jag tjatar om detta men det är så skönt att se att det går framåt! Förhoppningsvis kan vi bära upp de enorma kartongerna innehållande kyl, frys och diskmaskin som står i mitt vardagsrum och tar plats...

Lite bilder kanske?

Här ska det monteras kök snart!

Jag är så nöjd med tegelväggen!



Golvet börjar närma sig trappan!