Åskan är något som jag har stor respekt för men facineras av lika mycket. Jag bara MÅSTE stå vid fönstret och titta. När jag var barn var det annorlunda. Min kära mamma var livrädd för åskan och hon kunde minsann väcka sina sovande barn för att vi skulle samlas i mitten av huset där hon trodde att det var säkrast att befinna sig. Vi fick absolut inte gå fram till nåt fönster! Fast det var ganska mysigt att sitta i trappan med våra nattlinnen, pyjamas och kuddar. Mamma hojtade till i rena förskräckelsen så fort den kom en blixt eller en knall men där emellan sjöng vi ibland. Musik kan vara bra till mycket.
Jag tänker alltid på mamma när det åskar. Fast jag står framme vid fönstret.
4 kommentarer:
Fina bilder! Vi har ett högt hus med spetsigt tak och jag tänker alltid att vi nog är rätt utsatta för blixtar. Å andra sidan har huset stått i över hundra år, så det kan nog klara ett och annat.
snygga bilder. känner igen det så väl mamma var lika dan. hon väckte oss och tog ner oss till tv rummet mitt i natten och hon satt i rumet brevid med minst fönster och hon drog ur varenda kontakt t.o.m till lamporna o vi fick inte säga ett knyst innan det var över. fast pappa tittade på tv när åskan inte var för nära och mamma var hypernärvös.
Vilka häftiga bilder!!!
Tack! =)
Jag fick totalt fem bilder med blixtar. Gissa hur många svarta bilder jag raderade???
Jo, etthundratre stycken. 103!
Skam den som ger sig!
=))
Skicka en kommentar