tisdag, januari 25, 2011

Två änglar

Idag går mina tankar till två änglar. Två änglar som har betytt mycket i mitt och sonens liv. Den ena är sonens pappa som denna dag för femton år sedan lämnade vår jord så hastigt. Han rycktes ifrån oss och vår lilla familj blev aldrig densamma. Många gånger har jag tänkt att det är så orättvist! Det var väl inte så vi hade planerat livet, att vår lille fina gosse skulle få leva sitt liv utan sin pappa! Vi har väl klarat oss bra under dessa femton år och den lille gossen har vuxit upp till en fin kille, på alla sätt.

Det har inte varit lätt att vara ensam förälder fast ändå inte svårt. Vi har väl helt enkelt anpassat oss efter vår situation.
Vi har haft vår familj runt omkring oss och även sonens pappas familj vilket har varit skönt. Det har varit skönt att ha kunnat dela all glädje och lycka med min familj och sonens alla farföräldrar och farbröder. Men helt ärligt så har det ändå varit väldigt ensamt att vara den enda som burit ansvar, oro och bekymmer. Inte för att jag har haft mer oro och bekymmer än andra, bara sånt som alla föräldrar måste hantera. Men ensamt.

Den andra ängeln är min fina pappa som skulle ha fyllt år idag. Ja precis, sonens pappa dog på min pappas födelsedag...
Jag är så glad att jag stod på mig förra året och hjälpte pappa med att göra en god smörgåstårta och dukade fint i mitt kök så att vi kunde fira hans födelsedag. Pappa tyckte inte att det var något att fira men det tyckte jag. Jag är så glad över de minnen jag har från hans sista födelsedag som faktiskt var ett par veckor innan han lämnade vår jord så hastigt. Jag har några fina kort från kalaset när pappa står där i mitt kök och korkar upp en flaska vin.


Så idag tänder jag två ljus!

5 kommentarer:

Anonym sa...

<3 Minnen är fint och har man dessutom foton, blir det dubbelt fint att minnas <3 Kram Ellinor

Anneli Mattsson sa...

Du har mycket kraft o styrka Camilla. Jag hyllar ALLA ensamstående föräldrar, de gör ett hästarbete i det dolda. Kramar Anneli

Newyorkmamman sa...

Ja du är verkligen stark, men det ar du alltid varit även som barn. Du har alltid klarat av saker bra på egen hand. Vilken fin text. Jag blev alldeles rörd. Kram.

Anonym sa...

Ett fint inlägg...med mycket värme o kärlek.
Nim

YBF sa...

vilket vackert o kärleksfullt inlägg! Du finns som alltid i mina tankar stor kram min goa vän från Annika