torsdag, augusti 11, 2011

Idag kom svaret från Afrika

I november förra året skickade jag ett brev till vårt fadderbarn Bourama. Idag fick vi svar!

I kuvertet låg det tre varianter av brevet. Först det brev som Bouramas pappa skrev den 18 maj på deras språk som jag inte kan identifiera. Sen har någon översatt brevet till franska som är det största språket i Mali. Till slut har någon översatt brevet till svenska. Det är kortfattat precis som man kan förvänta sig. I följebrevet står det just det att många kulturer är ett muntligt berättande folk och inte är vana vid att skriva brev. Men jag tycker ändå att det är ett trevligt brev och det står så här:

Hej!
Bourama har fått brevet och fotot. Han och hans familj är mycket glada. Vi är tacksamma för att ni skickade det. Vi önskar att Gud skänker er ett långt liv tack vare er vänskap. Här är det inte så kallt utan det är soligt och det blåser.

Nu ska jag svara Bourama. Undrar vad jag skrev sist? Det får ju inte stå samma sak. Det är ju i alla fall sommar nu, sist var det höst och kallt. Sen var det ju det där med foto. Jag finns sällan framför kameran...

5 kommentarer:

Nim sa...

Hahhahhaaaa...egentligen e det inte alls roligt, men jag fick en sådan där inre bild du vet, som gör det hela så mycket roligare. Kan du inte skicka ner en bild på dig från Nobelfesten när du va utländs gäst, va förvånade dom skulle bli.

Helena Milton sa...

Det är roligt att ha ett fadderbarn som man har kontakt med genom foton och brev. Jag var fadder åt en pojke som var sju år när jag började, själv var jag tjugo. Jag hjälpte honom tills jag mer eller mindre fick ett tackbrev där det berättades att han nu kunde stå på egna ben. Då var han arton. Nu hjälper jag till i fattiga länder på annat sätt, genom att köpa vatten, en get eller liknande, mycket givande och ett lite annorlunda sätt att vara delaktig.

Ellabellas vardag sa...

Härligt! Visst är det roligt när man får någon slags bekräftelse på att brevet verkligen kommit fram. Du får ta ett kort på dig från semestern nu! =)
Kram

camillos sa...

Nim: Det jag minns bäst från den Nobelfesten när jag var utklädd till "utländsk" gäst var att jag lärde mig att blanda brun färg av en femåring. Afrikan-brun. :)

Helena: Kul att du har hittat hit, välkommen! Visst är det trevligt med ett fadderbarn och det känns bra att dra ett litet litet strå till stacken! Mitt fadderbarn bor i västafrika men just nu tänker jag mest på de stackarna på andra sidan Afrika som har det så svårt...

Ellabella: Det blir inget med det! Jag fastnar knapp på bild vettu! Jag kan väl skicka en bild på den lilla sonen. Eller nåt. :)

camillos sa...

Åhh, vad det retar mig när jag stavar fel!!! KNAPPT menar jag såklart...
Förresten kom jag på att jag och alla mina kollegor minsann har planterat varsitt träd i Afrika (minns inte var). Det var visst vår sommarpresent från högre makter...inte himmelska sådana alltså.