Män med röda näsor

Stressa, stressa!!! Hämtade sonen direkt efter skolan och drog till Blomsterlandet för att köpa något till sonens farmor som fyller år idag. Jag gick länge och väl mellan de olika gångarna för att hitta den perfekta blomman och till slut valde jag en underbar Hortensia med många knoppar. När jag gick där mellan gångarna kunde jag inte undgå att möta en del människor om och om igen eftersom att de liksom jag verkade leta efter de perfekta blommorna och tog god tid på sig att välja.
Jag la märke till att det var många par i sextioårsåldern som gick omkring därinne. Tanterna körde alltid vagnen. Gubbarna såg ut att vara gubbar som har svalt ett och annat glas med starkt i sitt liv. Ni vet, de där med väldigt röda näsor...

I kön hamnade jag mellan två såna par. Paret före mig hade valt en pelargon utan streckkod och tjejen i kassan gav sig inte förrän hon fick reda på det exakta priset så jag stod och pratade med paret bakom mig en stund. Den gubben gick, trots att han kanske bara var i sextioårsåldern, med rullator. Vi stod och diskuterade min stora Hortensia och de tipsade mig om hur jag skulle plantera den för att den skulle bli ännu finare.

Till slut fick kassörska reda på att pelargonen kostade 39.90 så kassakön kunde rulla på lite igen. Då åkte jag och sonen en sväng till Allum för att köpa ett gulligt halsband till farmor och sen åkte vi till kalaset.
Vi bjöds på grillat och vi hade en trevlig stund.

När vi stod på parkeringen för att åka hem kom det en äldre herre gåendes rakt emot oss, med långsamma steg. Han såg inte helt fräsch ut så vi tittade undrandes på varandra och hoppades att han skulle vika av snart.

Jag ska helt ärligt erkänna att jag är lite rädd för gamla skabbiga alkisar. I alla fall om de nödvändigtvis måste fram och prata med mig.

Men han gick rakt emot oss och när han kom fram sa han att han hade gått vilse. Han hade gått av en hållplats för tidigt och hittade inte hem till sitt äldreboende.
Farmor sprang snabbt för att hämta någon modigare i släkten som kunde hjälpa honom och kvar blev vi med denna herre som var väldigt pratsjuk.

Han verkade inte alls påverkad och han var kanske något förvirrad men så trevlig!
Det visade sig att han hade jobbat på Volvo i många år och att han minsann i smyg har signerat kungens Volvo 780 som han fick i gåva av företaget. På mattan i bagageutrymmet.

Han hann berätta en himla massa saker innan sonens äldre släkting kom och erbjöd honom skjuts till äldreboendet.

Vad jag ville komma till var att trots att en människa kanske ser lite skabbig ut eller har en ovanligt röd näsa så kan man faktiskt åstadkomma ett härligt möte mellan två okända människor. Tänk vad mycket trevliga människor det står i kön i affären, eller på busshållplatsen, eller någon annan stans. Men det vet man kanske inte för man tilltalar inte varandra.

För så gör vi inte i detta land. Varför då?