Jag kikade in på Pernilla Wahlgrens blogg och blev så glad att jag satt och grät. Hon hade lagt upp två videoklipp som var så häftiga. Tycker jag i alla fall.
När jag satt där och tittade/lyssnade rann tårarna nerför kinden och det berodde nog inte så mycket på själva budskapet utan på musiken. NU vill jag börja sjunga igen! NU måste jag börja sjunga igen! Här kommer ett av klippen från Pernillas blogg:
Vår lilla gospelkör har flera gånger deltagit i Stockholm Gospelkörfestival och det är nåt av det häftigaste jag har upplevt. Sist vi var med, för snart två år sedan var vi nära 1700 deltagare. DET är mäktigt! Här kommer ett klipp från en av våra övningar med den fantastiske Norris Garner som vår ledare på scenen. Han kan konsten att trollbinda alla kördeltagare, fast det är så många som ska lyda hans ibland röriga instruktioner.
Här kommer till slut ett litet klipp som nån har filmat när vi sjöng på Sergels torg med våra blå tröjor. Jag vet att jag har sett många fler klipp på Youtube från detta tillfälle men nu kan jag inte hitta dem... Men underbart är kort?
2 kommentarer:
Gud vad häftigt! =) Förstår att det måste vara en underbar känsla när man är så många också. Gåshud får man för mindre.
Jaa, den bästa gåshuden av alla! :-)
Skicka en kommentar