Jga har precis uppdaterat mig lite i bloggvärlden. Jag har inte orkat läsa en enda blogg på hela veckan. Tur att det skrivna finns kvar där ute i cyberrymden så att man kan läsa ikapp sig när det behövs.
Idag har jag inte gjort särskilt mycket. Jag har lastat ett släp med pappas gamla kyl, lite blandat skräp, några däck såklart och den gamla skottkärran. Sen lät jag sonen följa med min systers man till tippen. Jag stannade hemma...
Jag hade besök av S och vi hade en trevlig pratstund i gassande sol i min nya lilla hörna. Sonen hjälpte till att fixa fika till tanterna. Gullunge!
Sen tog vi en sväng till Allum, sonen och jag. Vi lånade syrrans bil eftersom att jag fortfarande kör med dubbdäck... Som vanligt blev det en sväng till Panduro medan sonen gick till Stadium där han inte hittade en enda t-shirt. De hade inga. I alla fall ingen som passade sonens smak. Jag hittade lite fina papper och lite annat smått och gott. Nu vill jag fylla mitt köksbord med alla mina grejer och sitta och pyssla hela kvällen!!
lördag, maj 07, 2011
fredag, maj 06, 2011
Nu tar jag helg!
Idag skiter jag i allt det där jobbiga. Det finns men för att kunna leva måste jag ignorera det lite. Så jag ska ha fredagsmys med sonen. Vi började kvällen med kycklingtaco's. Jag hade tänkt mig vanlig taco's men så fick jag ett brev idag som var fyllt med...
...kryddor! Jodå, jag har vunnit en tävling! Det var av en slump att jag satt vid datorn och Facebook precis när handla24 gjorde ett inlägg om en tävling. Jag har "gillat" deras sida för att jag har provat på att köpa Icas matkassar och får därför lite statusuppdateringar på min skärm då och då. Tävlingen var enkel, jag svarade bara på frågan vem vi flaggar för på Valborgsmässoafton. Ja, kungen alltså. Han fyller ju år då.
Jag var först av de fem som vann tävlingen. Jag vann ju inga stora pennigsummor men ändå. En vinst är ju en vinst!
Världens bästa plastfarfar råkar vara målare och han har jobbat i mitt blivande kök denna veckan. Min bror som har påbörjat och gjort ett jättejobb har svårt att spackla, slipa och måla på grund av värk.
Men plastfarfar ryckte in och han har bland annat tagit fram murstocken och gjort den så fin. Det var brorsan som tog bort det yttersta putslagret och då insåg vi att det skulle bli snyggt att spara murstocken som en vägg i min blivande matplats. Det kommer att bli så fint så när jag har satt upp lite ljuslyktor i muren!
Trevlig helg!
...kryddor! Jodå, jag har vunnit en tävling! Det var av en slump att jag satt vid datorn och Facebook precis när handla24 gjorde ett inlägg om en tävling. Jag har "gillat" deras sida för att jag har provat på att köpa Icas matkassar och får därför lite statusuppdateringar på min skärm då och då. Tävlingen var enkel, jag svarade bara på frågan vem vi flaggar för på Valborgsmässoafton. Ja, kungen alltså. Han fyller ju år då.
Jag var först av de fem som vann tävlingen. Jag vann ju inga stora pennigsummor men ändå. En vinst är ju en vinst!
Världens bästa plastfarfar råkar vara målare och han har jobbat i mitt blivande kök denna veckan. Min bror som har påbörjat och gjort ett jättejobb har svårt att spackla, slipa och måla på grund av värk.
Men plastfarfar ryckte in och han har bland annat tagit fram murstocken och gjort den så fin. Det var brorsan som tog bort det yttersta putslagret och då insåg vi att det skulle bli snyggt att spara murstocken som en vägg i min blivande matplats. Det kommer att bli så fint så när jag har satt upp lite ljuslyktor i muren!
onsdag, maj 04, 2011
Fotspår i sanden
Min mamma skrev många dikter. Hon läste gärna andras dikter också. En av hennes favoritdikter hade vi med på baksidan av bladet som vi gjorde till mammas begravning. Den går så här:
Spår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Idag ber jag Gud om samma sak. Att Han ska bära mig.
Jag ber också att Han ger mig styrka och mod. Fast det vette sjutton om Han kan ge mig det. Men Han kanske kan ge mig tillfälle till att bli stark och modig. Jag behöver det, tro mig.
Jag kan inte berätta just nu varför jag ber om detta just idag. En annan gång kanske jag orkar berätta. Jag kan bara säga att det är vad någon annan har ställt till det för sig som orsakar allt det jobbiga just nu. Men det har påverkat mig något oerhört.
När vi hade begravningskaffe efter mammas begravning bad jag vår fina kyrkoherde att läsa en dikt som mamma skrivit. En annan gång ska ni få läsa den.
Just nu tänker jag sätta mig i soffan och glo på TV. Det är nog bra. Jag kanske rent av tittar på nåt roligt så jag får skratta lite. Jo, jag har skrattat idag fast det har varit rörigt inombords. Jag har skrattat på jobbet. Jag har världens bästa jobb och världens bästa kollegor. Hoppas bara de har tålamod med mig, en annan dag kanske jag har kunnat gå vidare och då kanske den gamla glada Camillos kommer fram igen. För långt där inne finns jag. Glada jag.
Först behöver jag bara bli buren lite.
Spår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Idag ber jag Gud om samma sak. Att Han ska bära mig.
Jag ber också att Han ger mig styrka och mod. Fast det vette sjutton om Han kan ge mig det. Men Han kanske kan ge mig tillfälle till att bli stark och modig. Jag behöver det, tro mig.
Jag kan inte berätta just nu varför jag ber om detta just idag. En annan gång kanske jag orkar berätta. Jag kan bara säga att det är vad någon annan har ställt till det för sig som orsakar allt det jobbiga just nu. Men det har påverkat mig något oerhört.
När vi hade begravningskaffe efter mammas begravning bad jag vår fina kyrkoherde att läsa en dikt som mamma skrivit. En annan gång ska ni få läsa den.
Just nu tänker jag sätta mig i soffan och glo på TV. Det är nog bra. Jag kanske rent av tittar på nåt roligt så jag får skratta lite. Jo, jag har skrattat idag fast det har varit rörigt inombords. Jag har skrattat på jobbet. Jag har världens bästa jobb och världens bästa kollegor. Hoppas bara de har tålamod med mig, en annan dag kanske jag har kunnat gå vidare och då kanske den gamla glada Camillos kommer fram igen. För långt där inne finns jag. Glada jag.
Först behöver jag bara bli buren lite.
måndag, maj 02, 2011
Check!
Jag trodde nästan inte att det var sant när jag hörde det; bin Ladin är död! Jag som nästan hade glömt av honom. Jag kom genast att tänka på denna video, minns ni den?
Det känns som att världen checkar av listan mer och mer.
Saddam - check.
bin Ladin - check.
Konstigt att de dumpade bin Ladins kropp i havet, tycker jag. Dels för att det strider mot hans religion, dels för att jag vill ha bildbevis innan jag tror på det. Men de vill väl inte att folk ska kunna vallfärda till hans grav eller nåt.
Jag får väl ta och kolla in nyheterna lite för jag har inte hunnit kolla så noga.
Det känns som att världen checkar av listan mer och mer.
Saddam - check.
bin Ladin - check.
Återstår - Gaddafi. Men hans barnbarn, vad hade de gjort för ont?
Konstigt att de dumpade bin Ladins kropp i havet, tycker jag. Dels för att det strider mot hans religion, dels för att jag vill ha bildbevis innan jag tror på det. Men de vill väl inte att folk ska kunna vallfärda till hans grav eller nåt.
Jag får väl ta och kolla in nyheterna lite för jag har inte hunnit kolla så noga.
söndag, maj 01, 2011
Vill inte!
Usch. Jag har ont i halsen. Det känns i kroppen som att nåt e på gång. Hoppas inte!!! Vill inte!
Vi har i alla fall ätit vår hemgjorda kycklingkebab som blev ganska god. Vi tänkte köpa Libabröd till sonen så han kunde göra en kebabrulle med det fanns inget så han fick ta pitabröd. Det var väl okej enligt honom.
Nu bäddar jag ner mig i soffan.
Vi har i alla fall ätit vår hemgjorda kycklingkebab som blev ganska god. Vi tänkte köpa Libabröd till sonen så han kunde göra en kebabrulle med det fanns inget så han fick ta pitabröd. Det var väl okej enligt honom.
Nu bäddar jag ner mig i soffan.
Kebabrulle
Men seriöst? Det flög in några gråa moln som släppte ifrån sig lite regn. Det går ju inte. Inte idag när jag är ledig och tvätten hänger ute!
Vänta! Nu tror jag minsann att det slutade. Jodå, jag ser blå himmel igen. Vad skönt. Då slipper jag springa ut och ta in tvätten.
Det doftar gott i mitt kök må du tro! Här ska nämligen serveras kycklingkebab, hemmagjord sådan. Hoppas det blir gott.
Sonen vill ha kebabrulle. Det är väl han och Gurkan då. Gurkan från Big Brother alltså.
Vänta! Nu tror jag minsann att det slutade. Jodå, jag ser blå himmel igen. Vad skönt. Då slipper jag springa ut och ta in tvätten.
Det doftar gott i mitt kök må du tro! Här ska nämligen serveras kycklingkebab, hemmagjord sådan. Hoppas det blir gott.
Sonen vill ha kebabrulle. Det är väl han och Gurkan då. Gurkan från Big Brother alltså.
Morgonsol i min hörna!
Nu har jag avnjutit min första kopp kaffe i min nya hörna, i gassande sol!
Men helt ärligt...utsikten kunde vara finare. Det är en hel del arbete kvar runt omkring min lilla hörna.
Jag skulle kunna hålla på hela dagen och greja med detta men jag borde vara inne och städa lite. Jag vill ju bara vara utomhus när det är så skönt väder! Men dammsugaren går inte runt av sig själv...
Vårt kära lilla plommonträd...
Jag och mamma var och köpte plommonträdet och ett äppleträd några år innan hon blev sjuk. Året innan kanske? Äppleträdet har vi tagit bort för det var inga goda äpplen men plommonen är sjukt goda. Den sommaren när mamma var sjuk kom det tre plommon som vi gav till henne. Mamma älskade plommon.
Nåt år fick vi så mycket plommon så att jag bar med mig kassar till jobbet för vi kunde inte äta alla själva.
Men pappas sista sommar...eller på hösten kanske det var...sågade pappa ner plommonträdet för det hade skjutit i höjden så väldigt. Men oj vad han sågade. Jag trodde aldrig att det skulle hämta sig igen. Men nu är det en himla massa nya små skott och det har börjat slå ut! Nästa sommar kanske vi får många plommon igen.
Ha en go söndag!!!
 |
| Koppen köpte jag i Ullared. |
 |
| Här steker morgonsolen! |
 |
| Många stenar blev över. Jag funderar på att göra ett litet stenparti med marktäckande blommor emellan. |
 |
| Hmm... |
 |
| Plommonträdet lever! |
Jag och mamma var och köpte plommonträdet och ett äppleträd några år innan hon blev sjuk. Året innan kanske? Äppleträdet har vi tagit bort för det var inga goda äpplen men plommonen är sjukt goda. Den sommaren när mamma var sjuk kom det tre plommon som vi gav till henne. Mamma älskade plommon.
Nåt år fick vi så mycket plommon så att jag bar med mig kassar till jobbet för vi kunde inte äta alla själva.
Men pappas sista sommar...eller på hösten kanske det var...sågade pappa ner plommonträdet för det hade skjutit i höjden så väldigt. Men oj vad han sågade. Jag trodde aldrig att det skulle hämta sig igen. Men nu är det en himla massa nya små skott och det har börjat slå ut! Nästa sommar kanske vi får många plommon igen.
Ha en go söndag!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)