Sen gick jag upp till mig och fastnade lite framför datorn. Jag plockade fram några gamla videoband och började klippa ihop lite filmer med min kära lilla pappa. Det var klipp från Bingolotto och från Café Norrköping från 1993. I Bingolottoklippet sjunger pappa en riktig dansbandslåt och när jag tittade på det lockade klippet fram både tårar och skratt. Tårar för att saknaden är stor, i morgon är det två år sedan pappa gick bort. Skratt för att det inte låter som pappa när han sjunger. Det var inte ofta man hörde pappa sjunga här hemma. Han sjöng desto mer när han var i dansbandssvängen.
Ja, nu blev klockan så mycket så att nu är det bara till att gå och lägga sig. Inget tämjande av monstret idag. I morgon?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar