lördag, januari 07, 2012

WOW!

På måndag börjar jag jobba efter att ha varit hemma ganska länge och det är nog bra. Det känns som om jag behöver komma igång igen. Visserligen gillar jag att gå hemma och skräpa för då kan jag sätta mig vid mitt scrapbord när jag vill och sitta där hur länge jag vill. Jag gillar också att vara uppe alldeles för sent, nattuggla som jag är. Jag gillar också att kunna planera min dag precis som jag vill...eller inte planera alls.
Men jag har stannat av lite.
Detsamma gäller min viktnedgång. Just nu går det lite långsamt. Jag vet att det inte är meningen att jag ska rasa för fort.
I går var jag och sonen hemma hos MBF och fikade och då sa jag till henne att det just nu inte känns som om jag har gjort min operation. Jag mår bra och mina små sår har läkt så fint. Jag måste naturligtvis fortfarande tänka på vad jag äter och måltiderna är inte större än en barnportion. Men annars känns det som förut. Fast ändå inte. Det är dubbelt. En sak som är fantastisk är att jag inte har något sötsug kvar. Alls. Skönt va?
En del som ser mig säger "WOW, vad det syns" men själv ser jag inget längre. Jag ser samma tjockis i spegeln som förut. Visst, mina kläder hänger och mina jeans jag hade innan operationen kan jag absolut inte ha nu.
Jaja, det blir nog bra.

Idag skulle jag och sonen varit hemma hos hans farmor och plastfarfar på middag tillsammans med hans farbröder med familjer men sonen vaknade upp med ögoninfektion så vi fick snällt stanna hemma.
Så nu ska vi äta rödspätta till middag, sonen och jag.

Ha det!
Photobucket

6 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Vad underbart att ha tappat sötsuget! Jag klarade en vecka en gång och då var jag tvungen att lura rkoppen med sötningsmedel, men jag blev irriterad och dum ändå.

Ang. vad du ser i spegeln, så kanske man måste ändra inne i hjärnan också, inte bara utsidan? Om du anser dig ha varit överviktig under en lång tid, så tar det nog ganska lång tid att komma överens med sin nya kropp och ändra sin självbild utifrån den. Tror jag. Men jag är ingen psykolog förstås.

Stor kram, jag är säker på att du är jättefin och det var du innan också, i alla fall den gång jag såg dig! :)

mockapocka sa...

Det är som med nästan allt annat; viktigt med återhämtningsfasen/vilan/pausen. När något tutar på väldigt intensivt kommer man förr eller senare in i en svacka där man inte tycker att det händer någonting, att man inte har några idéer eller kraft. Även om det kan vara svårt att pausa är det nog bra. Pausen i ditt fall blir kanske att börja jobba ;)
Vad kul föresten, då ses vi på måndag!

Anneli Stålberg sa...

Det är skönt att släpa omkring och göra vad man vill :)

vally sa...

Allt verkar vara i sin ordning.
Nu skall det gå långsamt, tills det ligger lika i vågskålarna.
Intaget och energiförbrukningen.
Då är idelavikten uppnådd.
Du skall väl inte försvinna helt.
Då har vi ju ingen Milla längre
Kram
Vally

camillos sa...

Ni har så rätt och jag läste om detta före operationen, att man kanske inte hänger med mentalt. Det är nog bra att det blir en liten lugn period emellanåt, så att jag hinner vänja mig långsamt.

Jag tror att det blir bra för mig att komma in i vanliga rutiner igen.

Kram på er!

NEWYORKMAMMAN sa...

Du är fantastisk!
Jag vill fortfarande ha bilder. Jag vill!
Tappa sötsuget--ja tack. !