Jag ska bara...

...titta lite på tv innan jag somnar, tänkte jag.
Jag har nu legat i sängen med min iPad och tittat på "spårlöst" (med charmige Hans Falen) via TV4play. Två avsnitt. Inte bra, för nu är klockan sådär mycket igen...så, godnatt på dig!

Nu söker de igen, de där bönderna

Jag bytte precis kanal på min tv och inser att jag missat "Bonde söker fru". Inte för att det gör nåt men jag gillar programmet. Det lilla jag har sett i somras om vilka bönder som söker fruar har inte lockat mig att skriva till nån bonde. Fast...en bonde kanske inte är min grej.

Min grej skulle kunna vara "Johnny Depp söker fru" (han är ju singel nu) eller "Snäll-och-trevlig-miljonär söker fru" eller "Rolig-ganska-rik man söker fru".

Eller...skit samma om han är rik eller Johnny Depp. Det räcker om han är romantisk, humoristisk, glad och öppen. Okejdå, lite snygg får han gärna också vara.

Men vilka krav jag har nu då...jag får väl starta ett eget program. "Camillos söker charmant kille".

Hahaha!

God middag

Idag hinner jag inte med nån promenad men jag har hunnit laga en god middag, grekiska köttbullar med ris och citronsås.

Idag om en vecka åker jag och sonen till Spanien och det ska bli så skönt med lite ledighet och sol!

Annars är idag är en sån där dag när jag tänker extra mycket på mina föräldrar...jag saknar dem fortfarande så oerhört!

Att växa genom möten

Idag hade jag ingen musik i lurarna under min promenad. Jag hade Kay Pollak i lurarna. Jag köpte hans ljudbok "att växa genom möten" tidigare idag. Det var ett erbjudande på ICA, köp två för 99:- så jag köpte också Agneta Sjödins "flickan från paradiset". Helt ärligt så är jag inte jätteförtjust i Agneta Sjödin men efter att ha lyssnat på Kay Pollaks goda råd i sisådär 46 minuter så har jag insett att jag kanske kan ändra mig. Kay Pollaks bok ger en rad olika redskap som kan hjälpa mig att förbättra mina relationer och leva ett rikare liv - just genom möten med andra människor.

Har du sett Kay Pollaks film "Så som i himmelen"? Jag älskar den filmen. Jag har filmen på DVD. När jag såg extramaterialet blev jag förtjust i hans sätt att tänka och jag har länge velat gå på nån föreläsning av honom men det har inte blivit så. Nu har jag hans bok i stället och det är extra trevligt att det är han själv som läst in boken.

Idag gick jag alltså i 46 minuter, 4,87 kilometer. Idag hade jag reflexväst på mig för första gången i år, det har blivit mörkare och mörkare vid åttatiden på kvällen. Det blir oftast då jag går mina promenader. Drygt en halv kilometer av min promenad går jag i totalt mörker så nästa gång får jag nog ta med mig pannlampan.

Jag ska också fortsätta lyssna på Kay Pollaks bok näsa gång. Boken om hur möten mellan människor kan få oss att växa. Boken om hur man lär sig något av alla möten man har med andra människor. Det blir nog bra.

Godnatt på dig!

Är jag inte klok?

Shit, vad har jag nu gjort?

Förra helgen när jag var på möhippan klickade jag iväg en bild av mig själv till Facebook. Jag fick några snabba kommentarer och efter bara ett par minuter blev jag puffad. Av en för mig okänd kille. Han är fb-vän med en av dem som kommenterat min bild men jag känner honom inte. Jag släppte det.

Nu har jag puffat tillbaka. Det tog bara nån minut så blev jag puffad tillbaka.

Jag är inte klok.

Kärleksbrev och kärlekssång

Som många vet så sjunger jag gärna. Gärna ofta. Jag sjunger gärna på jobbet också såklart vilket passar bra när man jobbar med barn. Idag satt jag tillsammans med några barn och sjöng visor från de olika filmer som Astrid Lindgren gjort. Underbara filmer och underbara visor! Vi sjöng en visa flera gånger, "och nu så vill jag sjunga att sommaren är min", vet du vilken jag menar?

         

En av flickorna som sjungit med mig fortsatte sjunga och efter en stund hittade hon på en egen text. Det blev världens bästa sång om du frågar mig. Helt klart! Texten gick såhär:

"Camilla är så vacker och sommaren är min..."

Bra text va?

När jag kom hem väntade ett brev till mig. Det var från min sexåriga systerdotter. På kuvertet hade hon ritat en jultomte och storebror hjälpte henne att skriva mitt namn. På själva brevet hade hon fått hjälp av sin mor att skriva mitt namn men hon ritade själv.

Ibland behövs det inte mycket för att göra någon glad. En liten visa eller ett litet brev kan räcka.

Något annat jag blir glad av är att promenera. Idag har jag inte hunnit med någon promenad men i går gick jag min vanliga runda.

Här har jag gått ca fyra kilometer, ca en kilometer kvar hem!

Vad blir DU glad av?

Jag dansar aldrig nykter...inte ens på bröllop!

Vilken vecka jag har haft! Den har varit intensiv som sjutton. Det började redan förra helgen när jag, sonens faster och en annan tjej åkte upp till Trollhättan där vi hade möhippa för sonens andra faster som alltså gifter sig med sonens yngsta farbror. Vi åkte upp redan på fredagen och sov över hos brudens syster för att vi skulle kunna vara med tidigt på morgonen när kidnappningen skulle ske.
Vi tog bruden klockan åtta på morgonen och sen hade vi fullt med aktiviteter, galna upptåg och roligheter ända till klockan två på natten. Det var en fantastiskt fin och rolig dag! Vi var totalt tretton tjejer och trots att många av oss inte kände så många och alla var ganska olika varandra så hade vi såå kul tillsammans! Vi trivdes i varandras sällskap och det var lättsamt och bara kul!

Här står bruden med tårtan hon fick baka alldeles själv!
Den var skitgod!

Många drinkar blev det...

Vi åkte ner mot Göteborg på söndagen så det var en hel lång helg och jag var väl lite trött på söndagskvällen...

Under hela veckan som gått har jag haft fullt upp inför bröllopet som var i går. Förutom att jag har jobbat som vanligt så har jag grejat med nåt inför bröllopet varenda dag. Jag har liksom inte hunnit med mitt hem nånting så jag skulle behöva en rejäl städdag...
Jag tog på mig att filma möhippan för att jag tycket att det är roligt och under veckan har jag suttit vid datorn och redigerat ihop en film som vi visade på bröllopsfesten i går. Det var minsann inte lätt att få ner allt jag filmat till bara fem minuters film men jag tror att jag fick med det viktigaste och roligaste. Det blev i alla fall många goa skratt när vi visade filmen på storbildsskärmen.
Förutom möhippefilmen har jag även klippt ihop en annan liten film där vi intervjuat bruden och klippt ihop frågor och svar på ett annorlunda sätt... Jag har också hjälpt sonens farmor och klippt ihop en liten film från dem. Jag har framkallat bilder från möhippan och klistrat in i ett album som bruden fick i går. Jag har scrappat ett kort till brudparet.
I fredags kväll bakade jag sextio blåbärscupcakes och en liten bröllopstårta.

I går var det alltså äntligen dags för själva bröllopet och det var så fint och de var så vackra, både bruden och brudgummen. Festen var så lyckad och rolig, maten var jättegod och alla verkade trivas, inte minst brudparet.

Vitt och svart, kvinna och man...så vackert!

Brudens vackra bukett!

En del av baren låg och skvalpade i isvatten i ett badkar utomhus!

Ett ljushjärta som bildades under tiden som alla sjöng en sång till brudparet.

Bruden hade byggt ett fantastiskt fint cupcaketorn med plats för en liten liten tårta på toppen:

Sextio cupcakes...

...åsså den lilla tårtan!

Vi sov i en stuga strax intill brudens föräldrars sommarstuga och den två kilometer långa promenaden dit på natten var frisk och skön.
I morse åkte vi tillbaka till festlokalen för att äta frukost med brudparet och ganska många av gästerna från festen innan det var dags att åka hemåt.

En enda sak brukar jag bäva inför på såna här stora fester och det är dansen...jag dansar INTE! Inte nykter och faktiskt inte heller onykter. Jag har dansat förr, i min ungdom som det heter och jag vet att det egentligen är roligt men...nä, det är inte för mig. Det kan ha att göra med min kropp som förvisso är helt förändrad nu...men man vill ju inte bjuda på elefant-dans-show liksom. Jag tror att det är just därför jag är så obekväm med att dansa.
OM jag någongång skulle gifta mig så kan det hända att jag dansar brudvals. Jag skulle rent av ta på mig klänning i kyrkan (jag bär aldrig klänning annars nämligen). Men det lär väl tyvärr aldrig hända så ni lär aldrig få se mig i klänning...eller dansa.
Skämt åsido...de flesta dansar ju och det dansades friskt på festen i går, vilket är underbart. En sak eller rättare sagt ett fenomen är när alla på dansgolvet bildar en stor ring och en eller två personer går in i mitten och rockar loss medan alla i ringen tjoar och tjimmar och klappar händerna. Hello! Skulle jag aldrig göra. Never!
Men de som gjorde det i går verkade ha kul:

En sak till har jag sysslat med i veckan. Vad var det nu då? Hmm.

Just det, jag har ju bakat såklart :)
I torsdags bakade jag nya solskensbullar till kören som äntligen drog igång!

Nu är tant Camillos ganska slut så jag säger godnatt och puss o kram och önskar dig en underbar vecka!