fredag, juli 31, 2009

Resan uppåt...

...till Dalarna gjorde vi i etapper, kan man säga. Det var jag, sonen, sonens farmor M och epafarfar R som knôdde in oss i deras bil och begav oss uppåt landet.

Tänk, det är lika roligt varje gång när de ska hämta upp oss. När de öppnar bagageluckan för att lasta in vår lilla komprimerade packning så ser det ut som att det inte får plats mer än en kvällstidning och vi skrattar lika mycket varje gång. Men det lyckas alltid och med ett snabbt och bestämt tryck på luckan så går den att stänga och vi kan ge oss i väg.

Vårt första stopp blev i Sjötorp där Göta kanal går. Vi stannade och glodde på några stackare som tog sig genom slussarna med sina finfina båtar. Jag har aldrig sett detta förut och jag blev riktigt imponerad av slussarnas funktion!

Göta kanal med alla sina slussar kallas visst för skilsmässodiket och man kan ju förstå varför när M berättade om sitt senaste besök i Sjötorp för ca trettio år sedan då de precis som nu stod och tittade på när en båt skulle ta sig fram genom slussarna och M sa till kvinnan på båten:

- Vad mysigt det ser ut!

Kvinnan på båten svarade med höjd röst:

-Mysigt!!! Det har ju regnat hela djävla tiden och nu vill jag bara hem!!!

I en hantverksbutik bredvid slussarna skrattade jag så att jag höll på att kissa ner mig åt dessa underbara figurer gjorda av nylonstrunpor och nån fyllning:


De två första nätterna bodde vi på vandrarhem i Gullspång. Där cyklade vi dressin på en gammal nerlagd tågbana. Vi fyra hade två dressiner, så vi turades om att trampa, vilket var mycket lättare än vad jag hade trott. Vi trampade två mil till slutet av banan där vi åt vår matsäck och sen vände vi dressinerna och trampade de två milen tillbaka.


Tyvärr kom regnet strax innan vi nådde slutet av banan, så vår matsäck åt vi snabbt innan vi iklädda regnkläder trampade tillbaka. När vi kom tillbaka till vandrarhemmet var vi GENOMBLÖTA....

Men trots regnet så hade vi en underbart trevlig tur på dressinerna som susade fram genom skogen, öppna fält och ibland över 90-vägar! Det kändes verkligen att man var ett med naturen och vi hann känna alla sköna dofter i skogen. När vi såg nåt intressant längs med spåret så stannade vi och hoppade av. Vi plockade faktiskt blåbär, lingon, hjortron, smultron, hallon och kantareller!

På kvällen stekte vi kantarellerna och jag måste faktiskt erkänna att jag inte tycker om svamp... Men jag smakade och blev glatt överraskad, det var ju gott!!! Det smakar inte alls skog! Hmmm, det är väl aldrig för sent att lära sig något nytt, eller hur?



På vandrarhemmet träffade vi en massa trevliga människor, från olika delar av världen. Bland annat två äldre engelska herrar som i fem veckor åkt motorcykel genom skandinavien.
Nä, jag har faktiskt bara varit hemma i fyra timmar och jag känner att jag är sömnig, så jag får fortsätta berätta om några andra inressanta ställen i morgon.
God natt!


Inga kommentarer: