lördag, februari 28, 2009

Öl och mojosås

I går var jag och sjutton andra glada tjejer från jobbet på restaurang för att fira Anna som fyllt trettio år. Det är ju kul att så många kunde följa med, fast vi satt vid ett långbord så man hade ingen chans att prata med alla. Men vi hade det väldigt trevligt vid min ända av bordet!
Jag skrattade så mycket så att det ibland gjorde ont i huvudet...
Så här i efterhand kan man ju skratta åt min mat, för det blev lite fel vid beställningen av våra rätter. Vi var tre som hade beställt samma som mig, men vi fick in en helt annan rätt. Fast jag hann stoppa den rätten för det var en saffranskryddad kycklingfilé med champinjonsås och jag äter varken saffran eller champinjoner...
Tjejerna mitt emot mig åt en pastarätt som doftade så gott medan jag satt och drack öl:


Det är alltid så, i alla fall för mig, att när man har förbeställt mat så blir man såå sugen på allt som de andra har beställt. Så när jag skulle göra min nya beställning tänkte jag att den där pestodoftande pastan säkert skulle gå fort att få in, så jag beställde den i stället.

Så medan de andra åt drack jag öl och väntade.


Och väntade.




Och väntade.




Sen kom min mat in:

Jag fick alltså in den rätt som jag från början hade beställt. Men det var ju såå gott! Väl värt att vänta på.
Ja så kan det gå när man är ute och har det hur trevligt som helst!





torsdag, februari 26, 2009

Elvis

Kom nyss hem från kören som en ny människa! Det är så märkligt, eller kanske inte, men varje torsdag när jag ska till kören orkar jag nästan inte dra mig dit. Men jag går givetvis ändå. Väl där så blir jag så pigg! Det är ju såå kul att sjunga i kör!
Just nu håller vi på att sjunga Elvis-låtar inför en konsert med Göran Engman och Kettil Medelius. Det ser jag fram emot!!! Vår kör sjöng med dem på min födelsedag för snart ett och ett halvt år sedan och det var underbart! Äntligen ska vi få sjunga med dem igen!
Annars sjunger vår kör gospelmusik och det är också fantastiskt roligt.
Jag säger som en kille i vår kör sa en gång - Man behöver inte gå i terapi när man sjunger i kör.
Det är nog helt sant. Jag har visserligen aldrig gått i terapi och hoppas att jag slipper det i framtiden.

Det svåra när man kommer hem från kören är att varva ner. Just idag har jag en hel del sysslor. Jag bakar just nu en chokladkaka som sonen ska ha med sig till sin praoplats i morgon då det är hans sista dag där. Han har stortrivts på sin praoplats i en färgbutik.

Jag minns när jag praoade i en liten kapell- och presenningsfabrik i åttonde klass. Lustigt nog ligger den fabriken granne med sonens färgbutik. Jag var minsann ingen kaxig fjortonåring, så att komma in i en värld av snusande "gubbar" var lite jobbig. De var snälla mot mig men jag satt nog mest tyst i personalrummet under fikarasterna. Som tur var så jobbade det en tjej där så jag var mest med henne.
Jag minns att "gubbarna", som säker bara var ca 30-40 år, fick sin lön kontant i ett kuvert på fredagen. Själv fick jag ett presentkort i en skivaffär när jag slutade efter två veckor.

Nu ska jag gå och titta till kakan som står i ugnen.

Godnatt!

Candy

Vill du också vara med i utlottningen av biljett till scrapmässan?
Klicka då här!

tisdag, februari 24, 2009

Kronprinsessan och toaletter

Ingen kan väl ha missat dagens stora nyhet, att kronprinsessan har förlovat sig. Kul för henne. Ja, det tycker jag verkligen. Synd bara att hon har väntat så länge.
Själva bröllopet ska ju inte stå förrän nästa år och Vickan blir ju inte precis yngre. Tänk när hon ska skaffa sig en lite tronarvinge precis som det förväntas av henne. Tänk om det visar sig att hon inte blir gravid. Vad händer då? Ska hon genomgå fertilitetsutredning och behandlingar eller kanske adoptera en liten kinesisk prinsessa eller en liten colombiansk prins? Är det möjligt? Vad säger statsministern om det? Hmm...

Anledningen till att jag funderar i dessa konstiga banor är kanske att jag vet precis vad jag gjorde idag för 15 år sedan. Det var denna dagen min son kom till. Först hormonbehandling med tabletter och en spruta dagen innan på vårdcentralen, efter stängningstid till och med.
Alla våra vänner visste ju om detta, så dagen D ringde sambons vänner och frågade om han ville gå med ut på krogen. Kul, va? Eller bara dålig humor? Vi skrattade alla åt det för alla visste ju...

Men som sagt, jag önskar Vickan lycka till och hoppas att allt går bra för henne och den blivande prinsen.

Tänk, jag kommer faktiskt i håg när jag var liten och frågade mamma om prinsessor verkligen gick på vanliga toaletter...

2006 var vi på Öland och då köpte vi biljetter till Victorias födelsedagsfirande, det som sänds på tv. Här är en bild jag tog då:





måndag, februari 23, 2009

Lite smågodis någon?

Här kan man vinna detta:


Ordning och reda, tack!

Hjälp! Mitt lilla scrapbord svämmar över. Men tyvärr inte av fina färdiga kort utan av papper, pennor och lite av varje. Det är inte bra. För att när jag ska scrappa eller göra nya kort måste jag ha plats att breda ut mig.
Men så som det ser ut nu så måste jag först städa bordet innan jag kan låta kreativiteten flöda. Snart är vi ju inne i mars månad och då kommer alla födelsedager nästan på en gång. För att inte tala om i april, då ännu fler fyller år. Så jag måste börja skapa lite nu snart.

Här är några kort som jag gjort tidigare:



Jag skulle vilja ha ett hobbyrum. Ett rum där jag kan få lyssna på min musik (och sjunga med, högt) med gott om plats för pyssel av diverse slag. Kanske en friggebod på tomten. Där stör jag ju ingen när jag sitter och sjunger högt medan jag scrappar eller gör mina kort till vänner och släktingar.
Fast då kanske jag inte sätter mig så ofta heller. Det ska ju inte behöva planeras så noga. Jag brukar liksom sätta mig när andan faller på.

Nu ser jag i alla fall fram emot stämpel- och scrapmässan i Göteborg om knappt två veckor. Jag brukar ta mig dit med bekväma skor och en förbestämd budget. Som brukar spricka ganska direkt. Budgeten alltså.
Äntligen ska jag få köpa lite nya stämplar och ett och annat papper! Sen ska det hem och skapas!

Nä, nu är det dags för rosenrot och en liten cykeltur. Jag cyklade faktiskt i går. Fast det blev bara tjugo minuter. Hoppas att det blir en halvtimma idag!...

Ha de!

söndag, februari 22, 2009

Gummistövlar och cyklar

Ojdå, redan söndag kväll! Hur kan en helg gå så fort?

Fast jag har haft fullt upp. I går var vi återigen i det stora köpcentret, sonen och jag. Och min pappa. Nästan samma tripp som förra lördagen. Sonen sålde av resten av sina Playstation2-spel för 1950:-. Fasen vad rik han kände sig!
Tänk om en annan ändå hade nåt att sälja!...

Sen var jag tillbaka i den lilla butiken 3 för att fixa min mobil. Även denna gång var det en söt liten kille bakom disken, fast han hade lite andra förslag på vad man kan göra för att fixa mobilen.
Jag fick i alla fall låna ett batteri medan de ska kolla mitt batteri. Ska återkomma om ett par veckor.

Efter att ha avverkat både MediaMarkt och Biltema stannade vi på Maxi för att handla lite mat. Men titta vad jag handlade:

99 spänn kostade mina nya gummistövlar. Precis lagom. För de är ändå till jobbet och jag vägrar köpa några dyra stövlar till jobbet. Fast jag är ganska nöjd, är de inte fina? Jag brukar ha de nervikta för jag blir klaustrofobisk annars...

Knappt hemkommen från vår lilla tripp i butiker kom min systers man hit med de små söta barnen som moster skulle passa. Först fixade vi lite middag. På barnens begäran blev det fiskpinnar, makaroner , majs och ketchup. Tur att vi andra redan hade ätit på väg hem.

Här får i alla fall moster hjälp med matlagningen!


Idag gick sonen på bio med min väninnas dotter medan jag och min väninna gick och strosade på Kungsmässan. Det var klädaffärer och en och annan inredningsbutik.
Sen gick vi till hälsokosten där min väninna sökte efter något uppiggande. Nåt som hjälper när man är trött och slut.
Herregud, är det fler än jag som känner så?
Hon fick i alla fall rådet att köpa rosenrot. Det gjorde hon också.
Hmm, jag har faktiskt ett paket rosenrot i mitt skåp här hemma. Men inte har jag blivit piggare för det!
Jaså, man måste äta dem också? Jaha, det är samma sak som med motionscykeln. Den gör bara nytta om man cyklar på den. Tror jag. För använder den gör jag ofta. Den står här i vardagsrummet så att jag inte ska missa den. Jag brukar hänga min handväska på handtagen och den fungerar jättebra att hänga tvätt på...
Både jag och sonen brukar slå i våra tår på den också. Det är då det brukar komma såna där långa fula ramsor ur våra munnar.
Jag har faktiskt cyklat minst två gånger på den där förbaskade cykeln bara de senaste två veckorna. Äsch, jag går väl och plockar bort handväskor och tvätt på en gång och sätter mig och trampar lite!!!

Bye bye!

fredag, februari 20, 2009

Myggan

Jag har haft en väggmålning i en liten genomgångshall. Fast målningen var enorm i denna lilla hall. Men nu är den borta, överspacklad.

Min käre bror som har målat den bodde i min del av huset före mig. Vi bytte "lägenhet" för åtta år sedan. Vi slog helt sonika upp ett stort hål i väggen mellan våra vardagsrum. Genom hålet bar vi sedan våra grejer en hel dag. När alla saker kommit på rätt plats byggde brorsan upp väggen igen. Dagen efter hade jag kalas för sonen som fyllde sex år. Väggfärgen var knappt torr när gästerna kom.

Färgen var knallgul. Liksom mitt sovrum. Och köket, fast en småblommig knallgul tapet. Allt var gult!
Genomgångshallen var också knallgul. Med en enorm väggmålning. Så här såg den ut:


Vi brukar kalla den för myggan, men många tyckte att den såg ut som ett monster.

Nu är alla mina rum målade med vitt förutom en fondvägg (det är ju såå modernt...) i vardagsrummet som är målat i en nyans som kanske hette nougat, eller nåt.

Sonens "plastfarfar" eller farfar2 kanske man kan kalla honom är målare. Ja, alltså jag har faktiskt målat om alla mina rum själv! Men jag kände att jag inte fixade myggan själv. Så han håller på att hjälpa mig med spackling och målning. TACK för det!!!
Så här såg det ut härom veckan:



Här slipades myggan innan första lagret med spackel kletades på, väldigt proffsigt!
Hålet i väggen bredvid är en annan historia, fråga brorsan...
Fast nu är det lagat:


Nu är hela myggan överspacklad i alla fall, och hålet med!

I morgon ska jag vara barnvakt åt mina underbara små systerbarn. De tycker båda två om att hjälpa moster med matlagningen.
Undrar vad vi ska hitta på då?
Får väl fundera på det.

Nä, jag frågar väl barnen i fråga helt enkelt.

I går var jag på VÄRLDENS tråkigaste föreläsning.
Den var så tråkig och meningslös
att jag
inte ens tänker skriva något mer om den.
Så det så!

tisdag, februari 17, 2009

Mobilen är död

Japp, nu dog mobilen igen! Den passade på när jag hade slocknat i soffan. Den har alltså inte ens lite hyfs och piper till innan den dör. Den bara dör.

Det jobbiga med denna telefon är att det tar drygt ett dygn att ladda den ens så lite så att jag kan starta upp den med sladd i.

Tur att jag har kvar min gamla trotjänare. Jag fick väcka upp den nyss.


Jag är förresten nyvaken själv. Jag däckade i soffan. Inte bra, för jag är väldigt seg i starten om jag somnar så där mitt på dan.
Jag kom hem från jobbet med huvudvärk och var såå trött. Så jag la mig ner lite i soffan för att "vila". Tantvarning!!!
Jag slog på TV:n. Glamour. Var bara tvungen att titta på det, så jag kämpade verkligen för att hålla mig vaken. Denna serie som jag har följt sedan mååånga år tillbaka. Ja, alltså, inte slaviskt på något sätt. Men så där periodsvis i alla fall.
Det sjuka med Glamour är att alla karaktärer är nästan lika unga hela tiden, deras barn växer i kapp dem och blir nästan jämngamla, ALLA är eller har varit gifta med ALLA. Typ.
Och Brooke hon bara gråter.

I kväll ska jag se en annan serie som jag däremot följer slaviskt, nämligen House. Idag är det säsongsstart med samma gamla helknäppa doktor men med ett nytt team. Så jag kommer sitta bänkad när klockan slår 21.00 i kväll.

Goodbye for now!

måndag, februari 16, 2009

Jag vill också ha tio barn! Eller?

Alltså, det här med familjen annorlunda, har ni sett det programmet på tv4? Om tre olika familjer med extremt många barn. Jag tittade en liten stund idag och konstaterade återigen att jag också vill ha tio barn och en norrländsk man! Ibland. Kanske. Kanske inte.
Nä, jag har ju vant mig vid att vara vår lilla familjen annorlunda med mig och sonen. Sen har vi ju ett ganska stort nätverk av mor- och farföräldrar, mostrar, morbröder och farbröder. Så det har ju också funkat.
Men den där norrländska familjen med tio barn verkar ju så himla mysig. Föräldrarna där är ju så coola!
Nja, det får bli i nästa liv!

I lördags var jag med sonen i köpcentret för diverse ärenden. Bland annat så skulle jag äntligen få i ordning min mobiltelefon, tänkte jag. Jag har haft den i bara några månader, men hela tiden har batteriet laddats ur väldigt fort. Alltså, jag måste ha med en laddare till jobbet för annars laddar den ur under dagen.

Så, jag steg in i den lilla butiken med en siffra som affärsnamn. Bakom disken står en liten pojke, typ drygt tjugo år gammal. Tjejer i hans ålder skulle säkert svimma bara för att få prata med honom, för hans enormt stora bruna rådjursögon skull. Men medelsålders tant som jag nu är så har jag bara svårt att se honom som seriös försäljare som dessutom snabbt och enkelt ska hjälpa mig med mitt problem.

Jodå, jag förklarade mitt dilemma, tittandes på dessa ögon som mer och mer snarare kändes som bimbo-ögon i stället för bambi-ögon. Han greppar då min mobiltelefon och börjar trycka lite lojt på alla knapparna, samtidigt som han förklarar att man nog måste uppdatera mjukvaran. (Eller var det hårdvaran? Skit samma.)
Eller också är det fel på batteriet.

Sen föreslår han att jag lämnar in mobilen i deras butik i stan, för då fixar de felet på plats. Om jag ändå väljer att lämna in den där jag nu befinner mig så får jag vänta i två veckor.

Sen tittar han på mig med de där runda bruna.

"Fast jag är ju aldrig i stan", förklarar jag. "Men det tar två veckor", svarar han. "I stan fixar de direkt, vet du."

Sen tittar han på mig med de där runda bruna.

"Fast jag är ju aldrig i stan", förklarar jag. "Men det tar två veckor", svarar han. "I stan fixar de direkt, vet du."

Nu kanske ni tror att jag bara upprepar mig, men precis så här gick det till. Faktiskt.
Till slut svarade jag att då skickar jag någon annan med mobilen till butiken in stan.
Sen gick jag därifrån.

Nästa gång jag kommer till köpcentret SKA jag lämna in min mobil DÄR. För jag är ju aldrig i stan...




söndag, februari 15, 2009

Teknikens under

Ha, jag kom på det!
Nu står det bara upplagt av camillos och inget felaktigt klockslag!
Teknikens under...

Ur led är tiden...

Jag bara undrar varför klockslagen för mina blogginlägg blir fel? Det står kl. 00.40 vid alla inlägg, vilket inte stämmer! Måste kolla lite fler inställningar...

Idag har jag....

... inte gjort mycket! Fast jag skyller på att jag har haft lite huvudvärk och yrsel idag. Tag tog till och med tempen för jag var så frusen och kände mig febrig, men nädå ingen feber! Puh!

Sonen hade hemma en kompis idag och då ser man inte röken av dem. De blir som grottmänniskor de där tonåriga killarna som spelar Playstationspel i flera timmar. Sticker man in huvudet i sonens rum så är där nästan ingen luft kvar och kommer ut ur rummet gör de bara snabbt för ett besök på toan.

Så jag passade på att göra ingenting under tiden. Alltså jag Facebookade lite, löste ett och annat korsord och rökte några cigaretter.
Ja, sen var jag i affären för att inhandla lite till sonens lunchlåda inför morgondagen. Han ska börja praoa i morgon. Lille gubben...

I affären hittade jag ett recept på dagens middag, allt i en form och så in i ugnen. Himla käckt med såna rätter! Kassler i botten, sen en ring av (hemgjort) potatismos och broccoli, gula morötter och lök. Lite ost på toppen, så var det klart!

Det här är alltså innan gratineringen...
Jag bjöd såklart min pappa på mat, sen tog han hand om disken, underbart!

Herregud, i morgon börjar en ny vecka, måste nog gå och lägga mig NU!
Godnatt!

Åsså en till

Här kommer nästa tävling med ursöta kakformar! Klicka HÄR!
Lycka till!


Hittade en till!


Här kan man vara med i utlottningen av två olika fina priser!
Lycka till!

Ännu en tävling

Jag har hittat ännu en tävling! Klicka HÄR för att komma till tävlingen!


Om jag hittar fler tävlingar återkommer jag igen!

Bloggen fortsätter

Hej igen!

Det här med blogg, det har vi diskuterat på jobbet. Är det bra? Är det kul att läsa? Varför skriver man? För vem skriver man? Många frågor blir det...

Jag startade upp denna bloggen i julas och har inte skrivit ett inlägg sen vid nyåret. Varför det? Jo, för att jag hade precis de frågor som jag nämnde nyss. Men nu är det så att jag har kommit på att jag mest skriver för min egen skull. Vill sen någon läsa det, fine! Så jag fortsätter med detta "dagboksskrivande"!

Jag har haft ett starkt scrapsug denna helgen och har därför sökt inspiration på nätet. Men den rätta inspirationen infann sig icke. Däremot så fick jag inspiration i mina hörlurar när jag lyssnade på Jill Johnsson's "Kärleken är". Då blev det en sida om min kära mamma som gick bort för fyra år sedan. Sen blev det faktiskt en sida med mig själv... Jag återfinns sällan på bild, jag står helst bakom kameran. Men denna bilden var jag tvungen att ta så att jag kunde lägga upp en bild på Facebook...



Idag hittade jag en sidan med massor av inspiration! De har dessutom en tävling som jag tycker att ni ska vara med i!
Här hittar ni tävlingen!
Allt detta kan man vinna:



På återseende!