Min största hemlighet

Jag har anat ganska länge. Jag har trott ganska länge. Jag har vetat i 26 dagar. Den största hemlighet jag har vetat om någonsin. En trevlig hemlighet förvisso men den allra jobbigaste hemligheten för jag blev ombedd att inte berätta för NÅGON. Inte ens min syster som jag umgås så mycket med.

Det hela började när min bror skickade en inbjudan till en stor fest där vi skulle fira hans födelsedag. Inget konstigt med det kanske...men min bror älskar inte kalas och han fyllde bara halvjämt kan man säga. Det var då jag började ana och tro. Min syster anade också. Vi två pratade ofta om det och vi kom nog fram till att vi mer än anade, vi visste.

När jag såg på facebook att brorsan lyssnade på bröllopsmarchen i Spotify fick jag det bekräftat. Han skulle gifta sig! Jag kommenterade hans musikval och det tog inte många sekunder förrän han ringde mig. Hans hemlighet var avslöjad! Men jag fick INTE berätta för någon...

Så...i tjugosex dagar har jag våndats, livrädd för att försäga mig eller på något sätt avslöja vad jag visste.

Faktum är att jag har haft så ont i huvudet denna tiden av all stress. Jag vet inte om det är migrän men jag gissar på det då jag har haft så ont i huvudet så att jag mått illa. Det har kanske inte bara berott på bröllopet för det är mycket annat i mina tankar just nu när vi håller på och jobbar med renoveringen av huset och all upp- och nerpackning. Det är mycket nu...

Lite praktiskt för brorsan var det nog. Att jag visste alltså. Han ville ha vår pappas vigselring på sitt finger och ringen låg gömd här hemma hos mig. Han ville också ha med pappas musik under vigseln så jag brände en cd från pappas soloskiva men sen kom jag på att pappa faktiskt har skrivit en bröllopsmarsh. Han skrev den till min syster när hon gifte sig och pappa spelade den på sitt dragspel när min syster och hennes man gick in i kyrkan. Problemet var att pappa inte skrivit ner marchen på notpapper och jag hade den bara på videofilm men jag har nu tagit loss ljudet och gjort det till en ljudfil som jag brände på en cd till brorsan.

Så pappas march spelades på brorsans bröllop som utgångsmarch. Han ville ha med nån av mammas dikter också med helt ärligt...i all röra här hemma så har jag ingen aning om var de finns just nu. Men jag är övertygad om att både mamma och pappa satt i sin himmel, hand i hand, och log kärleksfullt mot vår bror och hans vackra fru. Jag undrar om man kan gråta lyckotårar i himlen?

Här har jag klippt ihop några bilder från gårdagen tillsammans med bröllopsmarchen som pappa spelar:

Detta blev ett långt inlägg men jag ska försöka avsluta nu. Snart. Men för att sammanfatta gårdagen så var det så fint och vackert och kärleksfullt. Perfekt! Jag hoppas att brudparet känner det samma. De var så fina, så fina!