...är inte det lättaste ska du veta. Klockan är nu exakt 4.44 och jag är klarvaken. Hela tiden hör jag en massa obekanta ljud som väcker mig, det piper och ringer överallt. Jag hörde nyss en äldre dam fråga efter kaffe men hon blev vänligt men bestämt tillbakavisad till sitt rum. Min rumskamrat ska vi inte prata om. Jag vaknade vid tvåtiden av att hon låg och viskade i sin mobiltelefon. På nåt afrikanskt språk.
Sen är det inte så lätt att sova när man är kopplad till både dropp och kisspåse. Men det ska jag visst bli av med nu på morgonen.
Magen är lite öm och jag känner mig som en uppblåst ballong. Luftballong.
Annars är allt bra. Nu ska jag försöka slumra en stund till.
Published with Blogger-droid v2.0.1
6 kommentarer:
Det har jag aldrig klarat heller. Att sova på sjukhus.
Tycker synd om damen, som inte fick lite kaffe.
Hoppas du blir befriad från diverse kopplingar.
Kan meddela att det blåser lika friskt igen och regnar, men allt är bättre än snö.
Kom snart hem, så att du får sova gott och se om ditt hus.
Måste kännas spännande att få ta itu med nya projekt.
Jag har skrivit en kärlekshyllning till dig på min blogg om du orkar läsa: http://engelwinge.blogspot.com/2011/11/vi-tjockisar.html
Tänker på dig massor älskade, fina du! <3 <3 <3
Jösses vilket äventyr du är med om. Modig är vad du är. (bland allt det andra).
När jag fick min son i USA så fick jag stanna på sjukhuset i fyra nätter. Att jag inte dog! Eftersom jag hade blivit snittad, så ville de inte skicka hem mig tidigare. De var nog de svåraste dygnen i mitt liv. "Var glad att du får stanna en extra natt". Eh? Nej tack, jag ville bara hem.
Kul att höra att du känner dig bättre och är nöjd!
usch för att sova med andra på sjukhus, luktar konstigt gör det oxå! Åk hem så fort du kan och gotta ner dig i din egna sköna säng. Du får anställa din snälla syster som passupperska.
Hoppas att den uppblåsta ballongen känns mer som en urblåst, det va lixom det som va idén med hela grejen.
Vally: jag blev fri från alla kopplingar senare på morgonen!
Maria: tack! Jag ska strax klicka mig till dig och läsa mer!
Mockapocka: Modig vettesjutton men ett äventyr...det kan man nog kalla det.
Hanna: Nä, den där extra natten kan man vara utan. Fast...när min son föddes låg jag inne i en hel vecka. Det berodde iofs på att jag förlorade så mycket blod och fick ta emot några påsar nytt blod så jag var inte så pigg!
Nim: Det ska bli underbart att sova i min säng! Jag hoppas att både systern och sonen passar upp mig när det behövs...
Skicka en kommentar