lördag, oktober 30, 2010

Rosa Band och rödstrumpor

I går var sonens farmor och plastfarfar här och hade fredagsmys med oss. Jag gjorde en kycklingrätt som jag faktiskt tror är ett viktväktarrecept från början. Det är i alla fall gott. Och enkelt.


Jag strimlar pepparsalami och blandar med riven parmesanost och fyller varje kycklingfilé, sen saltar och pepprar jag och till slut droppar jag på citron innan filéerna går in i ugnen.



Till detta serverade jag tagliatelle, sallad och pestosås. Och vin. Pestosåsen gjorde jag i sista sekund då sonen klagade på att det inte var någon sås alls och pesto var det jag råkade ha hemma. Och creme fraiche.



Lite extra riven parmesanost i en skål på bordet naturligtvis.


Jag blev också firad i efterskott och jag fick en liten "extrapresent":




Som du ser så ingår dessa varor i Rosa Bandet-kampanjen vilket jag tycker är jättebra. Ett enkelt sätt att ge ett liiiitet bidrag. Många bäckar små. För det mesta är det ju kvinnor som drabbas av just bröstcancer men här kommer det som stör mig. Vad är det som säger att just diskborstar, disktrasor och avfallspåsar är kvinnligt? Jag trodde ändå att vi lever i 2000-talet. Varför inte göra en rosa skruvmejsel eller en rosa slips? Eller är det för manligt?


Ja, jag vet att det bara är min rödstumpa som kliar lite men det stör mig.

3 kommentarer:

Newyorkmamman sa...

Kan det vara för att det är små vardagssaker som säljer bäst? Då får de in mest pengar. Men jag håller med dig. Jag och Paris går alltid i taket när de visar kvinnor i reklamer för typ diskmedel. Det gör de ofta i det här landet kan jag tala om. En gång för länge sedan när jag gick på college och tog en kurs i kommunikation, höll jag ett föredrag inför klassen om just detta med att man bara ser kvinnor i reklamen för skurmedel och köksredskap. Efteråt bjöd jag på brownies som min man hade bakat!
Den där kycklingrätten ser gudomlig ut. Måste testas någon dag.
Happy Halloween gumman!

Anonym sa...

Och allt var från ICA glädjer mig =)
(är inte alls partisk)
//Marie A

Ellabellas vardag sa...

Jag håller med dig! Knäppt att dom verkligen inte tänker ett steg längre i ett samhälle som vårat där de flesta vill vara jämlika. Jag tror den där rödstrumpan i dig finns lite hos oss alla. :) Kram