Man kan ju undra...

I tisdags lagade jag middag åt alla i huset vilket är så mysigt! Det är en fördel med att bo som vi gör. Vi kan välja att äta tillsammans om vi vill men det är inget måste. Jag trivs när jag får laga mat och baka till mina nära och kära.
När pappa levde åt vi alltid middag tillsammans, han och jag och sonen. Tre generationer som trivdes tillsammans...
När vi satt vid mitt matbord i tisdags sa min syster helt lugnt att hon såg en gestalt skymta snabbt förbi tv:n i mitt vardagsrum. Sen var det inget mer med det. Men...
...i förrgår hittade jag en bit ihopskrynklat godispapper i min ena sko. Jag ropade på sonen och frågade om det var han som hade roat sig. Han svor på att det inte var han. I går när jag skulle ta på mig samma skor låg det där pappret i min ena sko igen. Jag ropade på sonen igen och frågade honom om det inte var han denna gången men han svor heligt att det inte var han.

Till saken hör att min kära pappa brukade roa sig med att lägga små saker i skor. Han gjorde ofta så och när folk stoppade ner tårna i sina skor stod han och fnissade.

Kan det vara så att lilla pappa har hälsat på?