Jag fyller ett år idag!

Hej på dig! Ja, nu blev det ett långt uppehåll från bloggen igen men jag lovar att skärpa mig. Jag har en hel del bloggar att läsa ikapp mig på också...

Snart ska vår kör ha vår julkonsert så vi övar för fullt inför den. En av låtarna är varken en gospellåt eller jullåt precis. Låten heter "Seasons of Love" och kommer från musikalen RENT. Jag har fastnat för låten och tycker att den är störtskön. En del av texten lyder så här:

Five hundred twenty-five thousand six hundred minutesHow do you measure, measure a year?
In daylights, in sunsetsIn midnights, in cups of coffeeIn inches, in miles, in laughter, in strifeIn five hundred twenty-five thousand six hundred minutesHow do you measure, a year in the life?
How about love?

Hur mäter man ett år? Ja, just idag mäter jag det i kilon. 60 st närmare bestämt. Idag är det ett år sedan jag gjorde min operation. Ett år sedan mitt nya liv började. Ett år som har varit omtumlande, på ett bra sätt.
Ett år då JAG har kommit fram i ljuset. Ett år då jag fått lära känna mig själv på nytt. Ett år då jag har börjat räknas på nytt i mångas ögon. Ett år då jag fått väldigt mycket uppmärksamhet...från många håll... :)

Ja, hur mäter man egentligen ett år? Ett år i minuter; 525600. Ett år i kaffekoppar; för en kaffemoster som jag - många. Ett år i promenader; jodå, det har blivit många långa. Ett år i kärlek; nja...tyvärr inte. Men som jag skrev om för ett tag sedan så ska jag banne mig gå med i nån nätdejtingsajt. Jag gjorde ett försök häromdagen men jag kom inte så långt. Det sa stopp när jag kom till den lilla rutan där jag skulle skriva nån säljande och bra text om mig själv. HALLÅ? Det var ju skitsvårt. Man vill ju sälja sina bra egenskaper ärligt och inte överdrivet. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva så därför ligger min profil inte uppe ännu...
Sen kommer vi till det där med profilbild...finns nog ingen bra på mig. Ska jag liksom be någon fotografera mig så att jag ser hyfsad ut? Hahaha...

Idag är jag i alla fall glad och lycklig och tacksam att jag får fira denna ettårsdag! Jag ligger visserligen nerbäddad med en dunderförkylning men jag ska fira dagen med ett glas vin. Så det så!

Kram från mig!

Här kommer videon från Youtube, lyssna gärna:

Myndig

Så var dagen här till sist. Dagen då jag enligt lagen inte har något föräldraansvar längre. Sonen blir myndig.
Det är ju inte klokt vad tiden går fort, det känns som nyss han var min lilla kille som älskade att bygga med LEGO.

Sonen var bara fjorton månader när hans pappa gick bort och sedan dess har vi fått klara oss själva. Inte för att det har varit några problem, vi har haft varandra och vi har haft det riktigt bra. Sonen är en fin kille på alla sätt och vi har haft nära umgänge med både min familj och sonens pappas familj.

Sonen har sett fram emot sin 18-årsdag länge för då ska han göra sånt där som man bara får göra när man är vuxen myndig. Han ska tatuera sig, spela på oddset och gå på krogen.
Jag minns väl när jag själv skulle fylla arton...för det var ju inte så länge sedan. :) Det enda jag drömde om var att flytta hemifrån. Inte för att jag hade det dåligt på något sätt hemma, nej snarare för att jag är en självständig person. Det har jag alltid varit.
Jag flyttade när jag var nitton. Då delade jag och en tjejkompis en lägenhet och det var en rolig tid.

I flera dagar har jag hållt på med förberedelser till kalaset som ska vara idag. Jag har handlat, förberett mat, bakat, städat och grejat som sjutton. Det kommer att bli trångt idag när alla gäster kommer. Vi blir över trettio personer...men sonen har ju tre farbröder, tre mostrar och en morbror och med alla familjemedlemmar så blir vi många. Men det är mysigt! Jag hoppas bara att det klaffar med maten, det är ju inte så ofta jag lagar mat till så många.

Hoppas att du får en fin söndag!

Man kan ju undra...

I tisdags lagade jag middag åt alla i huset vilket är så mysigt! Det är en fördel med att bo som vi gör. Vi kan välja att äta tillsammans om vi vill men det är inget måste. Jag trivs när jag får laga mat och baka till mina nära och kära.
När pappa levde åt vi alltid middag tillsammans, han och jag och sonen. Tre generationer som trivdes tillsammans...
När vi satt vid mitt matbord i tisdags sa min syster helt lugnt att hon såg en gestalt skymta snabbt förbi tv:n i mitt vardagsrum. Sen var det inget mer med det. Men...
...i förrgår hittade jag en bit ihopskrynklat godispapper i min ena sko. Jag ropade på sonen och frågade om det var han som hade roat sig. Han svor på att det inte var han. I går när jag skulle ta på mig samma skor låg det där pappret i min ena sko igen. Jag ropade på sonen igen och frågade honom om det inte var han denna gången men han svor heligt att det inte var han.

Till saken hör att min kära pappa brukade roa sig med att lägga små saker i skor. Han gjorde ofta så och när folk stoppade ner tårna i sina skor stod han och fnissade.

Kan det vara så att lilla pappa har hälsat på?

Upp och ner och upp igen

Jag anser mig vara en hyfsat positiv person men ibland blir det bara för mycket. Så blev det i går för mig. Det var till och med nära att jag började böla när jag var på jobbet.

För det första så har något hänt med min älskade lilla katt. Jag misstänker att hon hoppat ut på taket och hoppat eller ramlat ner. I söndags kväll var hon jätteslö, bara låg helt stilla. Det var inte lätta att åka till jobbet i går och jobba 06-18 när jag visste att hon inte mådde bra.
När jag kom hem verkade hon lite piggare, i alla fall så att hon rörde på sig. Hon vill fortfarande inte äta och vatten fick vi tvinga i henne men hon verkade piggare. I morse innan jag åkte till jobbet var hon uppe och rörde på sig och hon spann så fint när jag kelade med henne. Hoppas, hoppas att hon repar sig!

Mitt andra bekymmer är ett lyxproblem. Jag har ingen bil längre. Eller...den står där hemma på uppfarten men är numera avställd. Hela oktober månad körde jag omkring med körförbud på den för det var ingen idé att besiktiga den...det är för mycket att fixa på den.
Nästa problem är då att jag måste köpa en annan bil och där känner jag mig som en dum blondin för jag vet ju ingenting om bilar. Jag kan ju inte bara gå på utseendet... Jag skulle vilja knäppa med fingrarna och vips så står där en bil som passar mig precis!

Det tredje problemet som fick bägaren att rinna över var när det gick upp för mig att vi ska få det lite sämre på jobbet och då när det händer kommer jag kanske att vara den enda på min avdelning som jobbar heltid vilket är ganska påfrestande...

Nu ska jag försöka skaka av mig alla bekymmer och se det positva i livet. Jag cyklar numera till jobbet, på min systers cykel. Då får jag lite motion och starkare ben och det är ju bra.
Mina långa promenader stärker mig också!

Hoppas att du har det bra!

Vad är det med män?

Jag är tillbaka! Häpp!

Jag har väl inte haft något att skriva om eller så har jag bara haft en djup bloggsvacka. Allt är bara bra annars. Så vad har hänt de senaste veckorna då?

Min brorsdotter har äntligen fött sin lilla skatt, en kille som fick bråttom ut i världen efter flera dagars värkarbete. Han är såå fin och jag har fått äran att gosa med honom flera gånger. Senast i går då den lilla familjen kom på besök lagom till att jag skulle laga middag. Jag hade testmiddag i går, då jag provade några recept som jag tänker tillaga på sonens födelsedag om några veckor. Maten blev kanongod, men efterrätten...nja, vi ska leta nya recept.

Sonen ska fylla arton år...myndig ska han bli den lille killen. Det är ju inte klokt vad tiden går. Känns som att jag själv knappt är myndig ju...

Så kommer vi till dagens rubrik...vad är det med män?
Helt plötsligt, från oväntat håll, har jag upplevt en flirt. Men den dog visst ut verkar det som. Så kan det ju bli...jag kanske inte föll i hans smak när det väl gällde...men då kanske man kan få reda på det?
Jaja, det är hans förlust!

Men man är ju bara människa och att bli så uppvaktad är ju en trevlig och varm känsla. En klapp på kinden, en gosig kram...det vill man ju ha mer av. Så det kanske är dags att ge sig ut i dejtingvärlden på nätet. Det borde ju finnas nån där ute även för en skata som jag. Problemet är väl att jag inte har dejtat på typ hundra år så jag vet knappt hur man gör. :) Du kanske har några tips? Haha...

Nu ska jag i alla fall baka en kaka. Sonens farmor och plastfarfar kommer på besök.
Jag har redan varit ute på en timmas powerwalk och det var skönt. Jag har kommit till det stadiet då jag "måste" ge mig ut en timma om dagen. Det är en underbar känsla att stoppa i hörlurarna i öronen och trampa på ut av bara sjutton!

Ha det bäst!