Jag bjuder på det. Idag.

Idag var jag och sonen på den stora tyska varuhuset för att köpa innerdörrar. Jag visste precis vad jag skulle ha, dörr, karm, överstycke och dörrtrycke (handtag alltså). När jag skulle plocka karmarna fanns där en stor skylt som uppmanade kunden att ta rätt paket för de skulle inte byta in om man tagit fel och öppnat hemma. Så för säkerhets skull gick jag fram till informationsdisken för att få bekräftat att jag plockat till mig rätt saker.
I informationsdisken jobbade tre killar som för tillfället var lediga vilket gjorde att alla tre vände sig till mig när jag kom och frågade min fråga. Alla tre killarna log väldigt åt mig. Eller flinade kanske. Den ena killen tittade på mina saker på vagnen och sa att det såg rätt ut varpå en av de andra killarna flinade ännu mer och frågade om jag verkligen plockat till mig rätt dörr. Jag log tillbaka och sa att det visste jag säkert.
Jag kände bara att...det där bjuder jag på. Låt dem tro att jag är nån liten fru som blivit skickad av maken för att handla. Låt dem tro att jag inte visste vad jag höll på med. Låt dem tro att jag är nån bimbo. Jag bjuder på det.

Men så här efteråt retar det mig lite ändå. Min fråga gällde ju bara om jag plockat åt mig rätt kartonger, i rätt storlek alltså. Min fråga kunde lika gärna ha gällt om jag plockat åt mig rätt storlek på muffinsformarna så att de passar i muffinsplåten jag köpt. Då hade väl ingen manlig expedit flinat åt mig. Då hade de väl snarast skakat på huvudet och tyckt att jag borde veta det.
Men i det stora byggvaruhuset tycker ingen att just jag borde veta vilken dörrkarm jag ska köpa. Därför fick jag de där tre stora flinen idag.

Så kan det vara när jag ska köpa dörrar. Inget konstigt alls. Och som sagt, jag bjuder på det!

För övrigt kan jag tala om att jag har namnsdag idag (Linnéa), mitt finkaffe är slut och snart ska vi grilla med syrran.

Puss på dig!