Men att läsa barnböcker för barn har jag alltid tyckt om. När sonen var liten så var det en naturlig del av nattningen och när han blev lite större övergick vi från att mest läsa om Pulvret till att läsa om Harry Potter. Sonen sa flera gånger när han gick i de yngre klasserna att han tyckte att jag skulle komma till skolan och läsa för klassen. Han hade världens bästa fröken, men han sa ofta:
-Mamma, du läser så bra!
Som tur är så arbetar jag på förskola och just nu har jag det stora nöjet att få läsa för femåringar på "vilan". Både i går och idag drog jag vinstlotten och fick läsa på den ena vilan (barnen är uppdelade på två vilor). Det beror inte på barnen på något sätt utan på att vi håller på med en så himla rolig kapitelbok på den ena vilan. YES, jag får läsa för er idag också, utbrast jag idag! Det är äkta glädje ska jag tala om och jag tror nog att barnen känner samma. Inte så mycket för mig men för boken alltså.
Idag hade vi en vikarie på den andra vilan och hon frågade hur länge hon skulle läsa. Hon fick välja ur boklådan och skulle alltså inte läsa en så rolig bok som jag. Vi tipsade om att tjugo minuter brukar vara lagom, för mer orkar barnen inte.
Jag läste i trettiofem minuter på min vila och barnen ville ändå höra mer. Jag ville också gärna fortsätta läsa (för det var ju bara två kapitel kvar...) men vi kunde liksom inte stoppa upp resten av gänget så jag fick snällt lägga bokmärket mellan två kapitel och lägga upp boken på hyllan.
Det värsta är att jag missar slutet av boken. Ja, ja, jag skulle ju kunna låna hem boken och läsa den. Men det vill jag inte. Det är ju lässtunden med barnen som är grejen. Hmm.
Vad boken heter?
Den heter Lars och Urban: valparna tar över. Det är den tredje boken i serien och den är skriven av Eva Dahlgren. Har du som läser detta barn eller barnbarn i åldern 5-9 år så tycker jag att du går direkt till biblioteket och lånar hem alla tre böckerna. Genast. De är såå roliga! Garanterade skrattstunder utlovas av mig!
2 kommentarer:
Åh! Barnböcker tycker jag är så mysiga och jag har alltid tyckt om att läsa, men jag blir alltid så trött när jag lägger mig ner. Man ska kanske sitta upp och läsa för de små?! :)
Igår ville min mellanpojk att jag skulle läsa, blev faktiskt glad över att han- 13 år, frågade efter det. :) Vi läste Sune och Klantpappan, ja inte hela, men två kapitel.
Suneböckerna är ju såå roliga!
Skicka en kommentar