Nu räcker det

I går kväll var jag på ett extra fackmöte. Det är nämligen så att min kommun har tänkt utrota hela min yrkesgrupp, barnskötarna. De har på tjänstemannanivå bestämt att de bara ska ha förskollärare på alla tjänster inomförskolan. Så nu ska vi barnskötare bort.

Jag kommer osökt att tänka på Hitler och utrotningen av alla judar.

Ok, kommunen ska inte gasa ihjäl oss eller ens tortera oss. Men ändå. De har bara bestämt att vi inte ska få finnas längre.

Jag har jobbat som barnskötare i drygt 22 år. Det har för det mesta varit gott nog. Men inte nu längre.

Då undrar jag bara en sak:

Vad fan ska jag bli när jag blir stor???

Ursäkta språkvalet, men egentligen har jag lust att vråla ut värre ramsor än så. Typ rakt i örat på de välbetalda tjänstemännen i kommunen.

Men som sagt, allt annat i mitt liv känns just nu som kaos i kvadrat så jag blir inte förvånad när allt kommer på en gång. Bring it on, liksom!

Jag har inte funderat på att arbeta med något annat. Jag har ingen gammal dröm om vad jag skulle vilja syssla med. Jag har heller ingen annan utbildning. Jag kan inget annat. Jag är skit helt enkelt.

Idag fick jag också ett mycket tråkigt besked om en nära och kär familjemedlem så nu känner jag att "The botten is nådd".

Vad mer ska drabba oss nu?

Nu ska jag och sonen hem till min kära syster och fira valborgsmässoafton. Tyvärr ska jag köra bil dit, annars hade jag gärna tagit ett glas vin. Eller två.

It's alive!

Idag när jag gick ner i källaren för att sätta på värmen gick jag som vanligt snabbt förbi några av förra årets pelargoner. De står där i källartrappan, alldeles torra och tråkiga. Jag berättade ju häromdagen om att jag inte kan övervintra pelargoner.

Det kan jag ju visst!

Ser ni den stackarn i mitten? DEN LEVER!!!

Fast inte de andra...

Jag får nog se till att rädda den stackarn, plantera om den, frisera den och vattna den. Tänk om den kan blomma för mig i sommar?

Grattis!

Idag har jag inget att säga, eller skriva om förutom

G R A T T I S

till sonens farbror som fyller år idag!

När jag ringde och grattade honom förut

hade han och familjen ätit glass.

God glass.

Kanske en av de godaste sorterna som finns.

Vad bra. Det är man värd på sin födelsedag!

Dagens boktips

Jag har ju gått och blivit en riktig bokmal nu för tiden. För min egen del.

Men att läsa barnböcker för barn har jag alltid tyckt om. När sonen var liten så var det en naturlig del av nattningen och när han blev lite större övergick vi från att mest läsa om Pulvret till att läsa om Harry Potter. Sonen sa flera gånger när han gick i de yngre klasserna att han tyckte att jag skulle komma till skolan och läsa för klassen. Han hade världens bästa fröken, men han sa ofta:
-Mamma, du läser så bra!

Som tur är så arbetar jag på förskola och just nu har jag det stora nöjet att få läsa för femåringar på "vilan". Både i går och idag drog jag vinstlotten och fick läsa på den ena vilan (barnen är uppdelade på två vilor). Det beror inte på barnen på något sätt utan på att vi håller på med en så himla rolig kapitelbok på den ena vilan. YES, jag får läsa för er idag också, utbrast jag idag! Det är äkta glädje ska jag tala om och jag tror nog att barnen känner samma. Inte så mycket för mig men för boken alltså.

Idag hade vi en vikarie på den andra vilan och hon frågade hur länge hon skulle läsa. Hon fick välja ur boklådan och skulle alltså inte läsa en så rolig bok som jag. Vi tipsade om att tjugo minuter brukar vara lagom, för mer orkar barnen inte.

Jag läste i trettiofem minuter på min vila och barnen ville ändå höra mer. Jag ville också gärna fortsätta läsa (för det var ju bara två kapitel kvar...) men vi kunde liksom inte stoppa upp resten av gänget så jag fick snällt lägga bokmärket mellan två kapitel och lägga upp boken på hyllan.

Det värsta är att jag missar slutet av boken. Ja, ja, jag skulle ju kunna låna hem boken och läsa den. Men det vill jag inte. Det är ju lässtunden med barnen som är grejen. Hmm.

Vad boken heter?

Den heter Lars och Urban: valparna tar över. Det är den tredje boken i serien och den är skriven av Eva Dahlgren. Har du som läser detta barn eller barnbarn i åldern 5-9 år så tycker jag att du går direkt till biblioteket och lånar hem alla tre böckerna. Genast. De är såå roliga! Garanterade skrattstunder utlovas av mig!

Pelargoner och en påse nötter

Tänk vad ekologisk man kan vara ibland. Jag fick en påse nötter av en kollega häromdagen:

Det är inte vilka nötter som helst utan tvättnötter.

Ja, egentligen räknas dem som frukter. Men hur som helst så lägger man dem i en tvättpåse, (eller som jag gjorde, i en strumpa som jag knöt) och slänger dem i tvättmaskinen istället för vanligt tvättmedel. Man behöver inte använda sköljmedel heller. Nötterna innehåller ett naturligt tvålämne vilket gör att tvätten blir hur ren som helst.

Man kan använda samma åtta nötter i ca åtta-tio tvättar. Bra va?

Idag har jag betalat räkningar, vilket jag gärna gör så där i sista sekund annars. Men idag är det ju några dagar tillgodo. Puh!

Sen åkte jag och sonen till Allum där han sålde ett spel som han har varvat. Jag föreslog att vi skulle titta på en ny skjorta till honom eftersom att vi snart ska gå på fest. Helt utan protester gick han med på det förslaget så vi gick med snabba steg till JC där han hör och häpna hittade en skjorta som han gillade. Direkt. Underbart!

Men nu längtar jag till Ullared...

En liten parantes: På väg från JC till Ica Maxi gick vi förbi hamburgerrestaurangen Max och där satt NewYorkmammans båda föräldrar! Hej B och I!

På Maxi handlade jag förutom mjölk och billig fläskfilé åtta pelargoner för endast 139:-.

Som hittat!


Jag vet att många tycker att pelargoner är en riktig gammal mormorsblomma och jag hade nog hållt med för några år sedan. Men nuförtiden älskar jag pelargoner. Fast jag är värdelös på att övervintra dem, jag erkänner!

Mamma älskade också pelargoner och då speciellt den späda fina Mårbackapelargonen.

Jaja, jag älskar också den!

Prins eller gris?

Idag var jag och sonen på Allum för att fixa hans klocka, vars tidtagarvisare är felinställd. På scenen stod Anna Bergendahl, vinnaren av melodifestivalen. De låtar som jag hörde medans vi gick till klockaffären, Claes Olson och Åhléns lät riktigt bra!

Fast jag tror inte att hon vinner den stora finalen tyvärr...

Jag körde sonen och hans kompis till stan för de skulle gå på bio. Sen åkte jag till gravarna. Tänk att mamma och pappa är tillsammans nu. . . . . . . . Deras stoft är nu i samma grav, förevigt..

Jag gick runt lite vid kyrkogården och kollade till de två olika gravarna som jag går till och tittade på solens klara strålar som speglade sig så vackert i sjön. Det blåste kallt och tårarna rann.
Jag har besökt de båda gravarna många gånger förr men aldrig har jag gråtit så som jag gjorde idag. Idag var första gången sen pappa urnsattes och klumpen i magen kändes ny.

När jag satte mig i bilen kände jag mig inte särskilt social men bilen liksom styrde in på lillasysters gata ändå. Tur var väl det, för där hade vi riktigt trevligt! Vi käkade taco's och drack kaffe innan jag åkte hemåt. Med ett gott humör!

Nu måste jag greja lite för i morgon ska jag och syrran stå på kyrkans loppis där vi har bokat två bord. Hoppas att vi blir av med lite "skit" och att vi kanske går med någon krona plus...

Ingen har väl missat dagens nyhet; att prinsessan Madeleine bryter förlovningen med sin Jonas. Så kan det gå!

Jag har inte hängt med i alla svängar, för vem orkar läsa allt om prinsessornas kärleksbekymmer, men vad jag förstår så handlar det bland annat om otrohet.

Ja, då är det väl lika bra att bryta förlovningen. Så det blev inget liv som prinsessans man. Han skrevs in i historieböckerna och skrevs ur lika fort. Ungefär lika fort som man redan har glömt att drottning Silvia var en naturlig skönhet innan alla operationer.

Jag tror knappast att Jonas behöver deppa länge. Han kanske redan har nån ny dam på gång.

Annars kan han ju skicka ett brev till årets enda kvinnliga bonde i "Bonde söker fru". Eller till någon av de sju manliga kandidaterna, om han nu vill det.

Det kanske jag också ska göra. Skriva till nån grisbonde. Börja om på nytt. Nu när mitt liv ändå har kommit till en brytpunkt i livet kanske jag ska förändra det drastiskt.

Eller...nä livet som bondmora är nog inget för mig. Jag tror att jag gör som prinsessan Madeleine. Jag sätter mig här och väntar på att min prins kommer ridande på en vit häst. *säkert*...

Kreativ???

I går läste jag på Ellabellas blogg om att vara kreativ och hon hade lagt upp bilder med material som fick mina fingrar att börja klia lite. Det var scrapmaterial som kommer i en låda rätt ner i brevlådan så att man kan släppa loss kreativiteten. Jag har också prenumererat på såna paket och jag har en hel hög som väntar på mig...

Den senaste tiden har jag tyvärr tappat lusten och kreativiteten helt. Jag har ju till och med tagit en låång paus i kören som jag älskar så mycket. Men jag har ingen lust.

Jag hoppas att lusten kommer tillbaka! Det gör den nog så småningom.

Men jag kan ju visa lite som jag har gjort när jag hade lust. Först kommer två sidor ur ett scrapalbum och sen kommer en liten sak jag har på väggen. Jag har förvrängt ansikten lite. Jag är lite nojig för det där med nätet och bilder. I alla fall bilder på andra än mig själv.

Färgerna är naturligtvis inte som i verkligheten, jag tog bilderna med mobilen.

Jag kanske kan bli inspirerad av Ellabellas alster???