Jag blev också hemskickad när min lille son skulle födas. Vi var bara hemma i några timmar innan det var dags att åka tillbaka. Sen tog det många långa timmar innan han kom.
Min mamma skrev ett kåseri i den lokala tidningen om den dagen och hur allt gick snett för henne för att hon var så nervös. Hon brände bullar och var allmänt disträ. Jag känner mig likadan idag. Jag glömde till och med av att äta middag. Nu är det ju ändå inte mitt eget barnbarn som ska födas...
Men tänk att min bror ska bli morfar! Det är ju fantastiskt!
Med bara ett par timmar kvar på detta dygn så gissar jag att den lille killen (de vet att det blir en kille) gör entré i morgon, på min systers 50-årsdag! Han var beräknad till min födelsedag förra söndagen...
Nä, jag går väl och lägger mig. Godnatt!
2 kommentarer:
Jag sitter och tänker på min andra förlossning, eftersom det vankas födelsedag i huset.
Konstigt underbart!
Gratta den lilla från mig!
Skicka en kommentar