Det tisslas och tasslas...

...har jag märkt!

Kan det ha att göra med att jag fyller 40 om åtta dagar?

Nu börjar jag bli nyfiken...

Jag blir tokig!!!!

Är det bara jag som blir fullständigt tokig på Anna Anka????

Hon får mig att gå i gång på alla cylindrar! Grrrrr!!!

Hon sitter i Robert Aschbergs besöksfåtölj och snackar en massa skit. Hon påstår att alla är avundsjuka på henne för hennes glamorösa liv, hennes kropp, tja "the whole package" som hon säger.

Titta själva på henne:

Jag skulle verkligen inte vilja se så elak ut!!!

Avundsjuk? Nädu, tant Anka.

Nog för att jag skulle behöva mer pengar, men resten kan du behålla själv!

Hon återkommer hela tiden till prat om sex och berättar bland annat om hur man ska äta för att lukta gott där nere...

Om politik säger hon att vi i Sverige är fel ute vad det gäller jämställdhet. Hon tycker att det gick till överdrift när kvinnorna började ge sig ut i arbetslivet, att det är fel att kvinnorna klarar sig själva utan att männen måste försörja dem och hon förväntar sig att männen ska öppna bildörrar för henne.

Men lilla gumman, (som spenderar över hundra tusen dollar om året på skönhetsbehandlingar) walk a mile in my shoes!!!

Jag är nämligen stolt över att vara arbetande kvinna som kan överleva på min usla lön. Trött visserligen, och visst skulle det vara trevligt med en man att dela alla inkomster och utgifter med... Men stolt!

Jag är stolt över att jag inte tvingar och hotar mitt barn att arbeta som modell i fyraårsåldern. Jag är visserligen tonårsmamma och det medför ibland att jag river mitt hår i desperation, men kärleksfull och stolt!

Jag är stolt över min billiga gräsmatta/mossmatta som Gud fader själv vattnar med regnvatten utan att bli utskälld som tant Ankas sydamerikanska trädgårdsmästare blir hela tiden. Här är det förvisso min käre gamle far som alltid klipper gräset...Men stolt för min lilla svenska täppa!

Grrrrr... Eller som det skulle stå i en tecknad serie:

&#%¤?"&%#(()=%"¤(#/&=

Någon som jag faktiskt gillar utav de tre Hollywoodfruarna som fläker ut sig i svenska televisionen är Maria Montazami. Hon verkar vara lite bimboaktig med sin släpiga röst och dialekt men hon är ändå lite skön på något sätt, tycker jag.

Såg ni när hon stolt som en tupp visade upp för familjen vad hon hade köpt för egna pengar? Hon sa nog sju gånger att hon hade köpt det för egna pengar och hon klappade en liten golfapplåd varje gång hon sa det.

Vad hon köpte?

Ett kylskåp. Som står i garaget bredvid makens knallröda Ferrari.

Yoohoo, heja Maria som köpte ett kylskåp för egna pengar!....... Hrm.

Brrr, måste skaka av mig lite av mitt förakt. Brrrrr....

Såja, nu känns det lite bättre!

Kram på er normala svenska människor!

Nya stämplar...

Idag har jag varit på scrapmässa i Partille. Det är så lagom stort, i en bamba. Men det är lika roligt och svettigt och det tar lika lång tid som den stora mässan i stan...

Jag har redan gjort ett kort med en av de nya stämplarna som jag köpte. Nu är jag sugen på att scrappa mer!!!

Jag ska nog fixa lite middag först. För husfridens skull. Vet ni hur grinig en hungrig tonåring kan vara???

Här är lite av det som jag köpte idag:

Scrappa är väl en perfekt höstsysselsättning!

Det kanske är därför jag älskar hösten så?

Det blommar i alla fall fortfarande lite i trädgården:

Idag blir det taco's! Mums!

Det var så roligt, jag måste skratta...

Oj, vad lite jag orkar blogga nu för tiden... Men det har som vanligt varit fullt upp!

I söndags jobbade jag i kyrkovalet, som valförättare, från 08.00-23.45 ca. Det var en tröttsam dag och jag satt så mycket på en stol (och prickade av i röstlängden) att jag inte kunde somna på natten för min ena höft värkte. Fast samtidigt så var det en trevlig dag. Tänk så mycket människor jag träffade och pratade med, av alla de slag. Men bäst måste jag säga är de 90-åriga tanterna och farbröderna som finklädda och med söndagshatten på huvudet tar sig till röstlokalen och "gör sin plikt", som de själva kallar det. Dom är bara för gulliga!

I måndags hade vi efter arbetsdagens slut personalmöte. Vi fick se en film.
Min ömma höft skulle knappast orkat med att sitta på små ministolar av hårt trä, så jag tog en madrass och lade mig på golvet framför tv:n och var ganska beredd på att eventuellet nicka till.

Men istället skrattade jag nästan konstant i 90 minuter. Jag grät lite också, men mest skrattade jag. Ni vet, sådär förlösande. Vi fick se en filmad föreläsning och jag önskar att alla människor som jobbar med människor fick se den!!! Det går ju aldrig att beskriva en sån upplevelse, för den är ju min egen, men jag kan lova att det lätt var den bästa föreläsning jag har hört!

I tisdags var det dags för andra dagen på högskolan i Borås och det var alltså dags att lämna in mina reflektioner om de två böckerna som jag har läst.
Ovan som jag är vid pluggande så var jag också skitnervös. Hur skulle jag kunna veta vad jag skulle förvänta mig av ett litteraturseminarium? Jag har aldrig gått på nån högskola.

Hur högt låg ribban???

Nä, den låg inte så högt. PUH!!!
Vi hade en bra diskussion kring de två böckerna och det kändes bara så bra!

JAG kände mig lätt som en fjäril när jag kom hem!

Fast just nu är jag lite trött, så jag säger väl godnatt!

Pirater och glasfåglar

MBF övertalade mig för ett tag sen att delta i en stor scrapträff idag. Jag är glad att hon övertalade mig. Egentligen har jag inte tid till sånt nu när jag borde läsa och skriva reflektioner i långa rader.



Men å andra sidan så måste man väl varva jobb och studier med lite kul också?




Jag var med hela förmiddagen och fick faktiskt gjort tre sidor till mina scrapalbum och ett födelsedagskort, så jag är nöjd! Nästa gång ska jag vara med hela dagen!



När jag kom hem drack jag kaffe och satte mig i soffan för att softa lite. Jag satte på tv:n som visade ett reprisavsnitt av "uppdrag granskning" och det handlade om pirater som härjar i Somalias vatten. Man fick följa ett danskt rederi som fick ett skepp kapat under två månader innan piraterna till slut gick med på den hisnande summan av 1,7 miljoner dollar i lösensumma. Jag blev så förbannad. Det är väl inte klokt att ett gäng kat-tuggande gangsters kan kapa ett skepp och skrämma den stackars besättningen under drygt två månaders tid och sen bara komma undan med en sån enorm summa pengar!!!





Att detta kan pågå när hela världen vet vad som händer! Jag vet att en del insatser görs i den aktuella bukten utanför Somalia, men det är väl ändå dags att ta i med hårdhandskarna!!!


En enda pirat skulle jag kunna tänka mig att bli kapat av:

Mmmmm!

Nu har jag precis legat i min säng och läst ur boken "glasfåglar i molnen" och jag kan bara konstatera att den boken är en fröjd att läsa jämfört med "boken om pedagogerna"!
Min kära katt Lisa är ganska sällskapssjuk så hon gick med mig till sovrummet och valde ut bästa platsen; på mina knäveck! Alltså kunde jag inte röra mig ur fläcken där jag låg på magen med pappas läsglasögon på nästippen.
Denna bilden tog jag på Lisa häromdagen när hon låg på sin favoritplats i kökssoffan. Är hon inte fööör söt när hon ligger med en tass framför ögonen. Att hon faktiskt ligger på en galge verkar inte störa henne...

Nu ska jag sätta på en ny kanna kaffe för snart är det dags för "Här är ditt liv".
Eller hur var de nu Nim? Pensionärsvarning??? ;-)

Stress och Anders Bagge

Usch, det känns som om jag bara gnäller...men jag är så stressad nu!

Förut satt jag i soffan med mina lånade glasögon på näsan, med "Idol" på tv:n, boken "glasfåglar i molen" i ena handen och en blyertspenna i den andra handen.

Då ringde telefonen och jag reser mig upp, stoppar pennan i munnen och svarar ett knappt hörbart -hajjå?

Det var min kära syster som ringde. Jag greppade pennan i handen igen och satte luren mellan hakan och axeln och började prata med min syster som för övrigt var på ett strålande humör.

Samtidigt som jag pratar med Siz så försöker jag läsa i boken. Och titta på Anders Bagge (som är såååå charmig).

Men det höll bara i en halv minut, sen fick jag snällt lägga ifrån mig allt jag hade i händerna och i knät, stängde av ljudet på tv (jag ville ju fortfarande titta på Anders Bagge...), sen fortsatte jag mitt samtal.

Nu hade det väl ändå gått lite för långt. SÅ stressad kan man ju bara inte vara!

Jag kom återigen att tänka på min käraste lilla mamma som gjorde många roliga saker. Det fanns en period i hennes liv när hon var superstressad av jobb och annat. Vet ni vad hon gjorde som fick henne att tänka över sin egen stress?

Hon rökte i duschen!

Visst kan viss stress vara bra. Som till exempel när någon ringer till mig och meddelar att de tänker hälsa på mig om nån timma eller två. Den stressen önskar jag att jag hade varje dag så att jag kunde fått städat lite oftare. Jäklar vad jag kan städa fort och bra när jag är lite stressad. Lagom stressad, alltså.

Visst kan jag och många andra göra fler saker samtidigt, men det får ju finnas gränser.

Min syster kan säkert göra många saker samtidigt, men jag vet att hon inte kan bläddra i en kvällstidning och föra ett normalt samtal under tiden. Då låter alla hennes svar: -Mmmm...

Nu ska jag snart släcka ner, stänga av tv:n (Idol är ju ändå slut), ta på mig nattlinnet och bädda ner mig med min bok.

EN sak i taget!

Godnatt!

Jag har nog tappat mitt minne

Idag retar jag mig inte på något. Ännu.

Men jag funderar så att de små grå snart kokar över. Jag funderar på min sista uppgift i datautbildningen. Själva uppgiften är inte svår. Tvärtom, så längtar jag tills jag kan börja jobba med den.

Problemet är bara att jag inte vet vad den ska handla om. Rubriken är "ett pedagogiskt minne".

Jaha, som gammal räv inom barnomsorgen så finns det många minnen men jag kan inte för mitt liv plocka fram något som är värt att göra en liten film om!

Det pedagogiska minnet kan enligt uppgiften handla om något som hänt på arbetet, under min utbildning eller när jag själv gick i skolan.

Men hallå!

Jag är våg, jag kan inte bestämma mig för någonting och särskilt inte när rubriken är såå luddig...

Jag tror inte på horoskop men jag har svårt för att välja ibland. Eller rätt ofta. Jag är alltid den som släpper förbi hela kön på caféer för jag kan ju aldrig bestämma mig.

Nu kan jag inte tänka på annat än vilket peagogiskt minne jag ska välja. HJÄLP!

Dessutom borde jag inte alls tänka på min datakurs nu när jag måste läsa "Glasfåglar i molnen" och sen skriva något vettigt om den....

Idag retar jag mig på...

...den irriterande tjejen utanför Ica-affären som spelar dragspel.

Jag är dotter till en stor musikant som har spelat dragspel som yrke i ca 55 år så det är inte dragspelsmusiken som jag retar mig på.

Nä, det är bara tjejen utanför affären som retar mig.

Hon spelar exakt samma slinga på åtta takter om och om och om och om och om igen. Herregud, kan hon inget annat!!!

Till råga på allt så ser hon alltid till att hon får ögonkontakt med de människor som är på väg in eller ut genom entrédörren. Och hon säger hej till alla! Hon uppför sig och är trevlig i sitt beteende men snälla...

Om jag vill höra åtta takter om och om igen så kan jag väl skaffa mig en gammal grammofonskiva med jack i, eller nåt. För jag står inte ut!!!

Stackars folket som står i vagnen bredvid och säljer fisk som får utstå dessa åtta takter hela dagarna. Hur står de ut???

Calle Jularbo kunde i alla fall spela dragspel på riktigt!

Jag fick en utmaning av Jenny som lyder så här:

Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)! Lycka till!

Här är mina svar:

1. Vad heter du?: Camillos
2. Ett ord på fyra bokstäver: Cool
3. Flicknamn: Carolina
4. Pojknamn: Christian
5. Yrke: Chef ;-)
6. Färg: Citrongul
7. Klädesplagg: Collegetröja
8. Mat: Capricciosa
9. Sak i badrummet: Citrondoftspray
10. Plats/stad: Cape Town 11. En orsak att vara sen: Chock
12. Något man skriker: Come here!
13. Film: Chocolat (MIN FAVORITFILM!!!)
14.Något man dricker: Cider
15. Band: Creedence Clearwater Revival
16.Djur. Collie
17. Gatunamnn: Chalmersvägen
18. Bil: Citroen
19. Sång: Carrie

SÅ!

Nu ska jag utmana några fler, fast Jenny redan har utmanat de flesta som jag känner som bloggar...hmm, hur många fler känner jag som bloggar? Men hallå, nu får väl alla ni som läser detta börja blogga! Så länge utmanar jag Nim, Mockapocka och Bella...

Nu ska jag sätta på mig ett par läsglasögon som jag fått låna av min käre far och plocka fram nästa bok som jag måste läsa.

*jag vill ju helst läsa klart luftslottet som sprängdes*

Puss o kram!

Behöver JAG glasögon?

Idag har varit ännu en dag med yrsel och nu är jag trött på det! Kan det ha med stress att göra? Eller är det så att jag behöver glasögon?

Jag är ju inte purung längre, 23 dagar kvar till...ja, vaddå? Ännu en födelsedag.
Jag har läst intensivt idag och om det nu beror på ögonen så är det ju inte konstigt att jag blir lite yr. Jag märkte det själv förut när jag tittade upp från boken att ögonen försökte ställa om från att läsa till att titta längre bort...

Till slut blev jag så trött på det så jag tog min iPod och gick ut på en rask promenad. Ensam. Med musik i öronen på hög volym. Det var precis vad jag behövde.

Jag lyssnade bland annat på:



(Jag har själv lagt upp denna video på Youtube, med mina egna bilder)

Så nu ska jag bara skriva klart om den tråkiga boken!

Fast ett avbrott ska jag ha. För att titta på programmet om svenska hollywoodfruar.
Jag bara vet att jag kommer att reta mig på dem, men jag måste ändå se det.

Undrar vad Camillos retar sig på i morgon?
Kom tillbaka så får du se...

Tröttsamt är det...

Det har inte blivit ett enda blogginlägg på länge för jag har legat nerbäddad med en förkylning i kroppen. Jag är väl inte riktigt hundra ännu men det är på bättringsvägen känner jag. Idag är jag fortfarande lite yr och öm i lederna.

Jag har faktiskt inte ens orkat läsa. Typiskt, det hade varit praktiskt att passa på att läsa den supertråkiga boken om pedagogerna...

I går fick datorn fnatt. Igen.

Jag var tvungen att göra en total ominstallation på den. Igen. Tröttsamt.

Men det är inte slut med eländet. Såklart.

Idag ballade ett proppskåp ur.

Jag bor i ett äldre hus med lika gamla proppskåp... Det proppskåpet som tar emot den ingående strömmen sitter uppe på vinden. Det har sprakat och blixtrat om det förut, men idag gick det alltså sönder. Inte helt oväntat kanske.

Vi har fått tag på en elinstallatör som ska komma och titta på eländet i eftermiddag. Sen får vi se när det kan bli fixat.

Ojoj, det kan bli dyrt också!!!

Vi har viss ström kvar i huset, men givetvis inte till vattenpumpen...

Så idag kan vi inte använda vattnet. Vilket lyxproblem, va? Men det är faktiskt jobbigt att inte kunna spola på toaletten, duscha, diska, koka kaffe m.m.

Jag ska åka till min syster för att ta en dusch. Tur att hon bor nära!

Åh, vad jag önskar att jag kunde trycka på en knapp eller vifta med ett trollspö eller nåt så att jag vips sitter i en lägenhet och att huset är sålt!!!!! Undrar hur länge till man ska stå i den där bostadskön egentligen?

Jag säger väl kvack!

Idag är jag mest mallig. En riktig mallgroda är jag.

Varför då?

Jo, jag har fått min andra Pimstjärna. Alltså har jag fått min andra examinationsuppgift i datakursen godkänd. Och därmed fått min andra stjärna.

Såå, mallig!

Lite peptalk tack!

Japp, nu har jag köpt en crosstrainer!

Jag och sonen har länge pratat om att köpa en men av utrymmesskäl och det faktum att vi har en motionscykel så har vi inte köpt nån. Förrän nu.

Jisses vad bra den är! Jag blev helt svettig och helt slut...

...av att montera den!

Nä, seriöst, så är den nog jättebra. Bara jag får in den rätta tekniken. Jag har hela tiden trott att det räcker med en motionscykel och det kanske det gör, men det känns direkt att crosstrainern funkar bra! Bättre än cykeln.

Så nu behöver jag bara lite peptalk från alla så att jag använder min nya crosstrainer till att motionera på och inte till att använda som klädställning!

Jag har läst knappt en tredjedel av "boken om pedagogerna" och nu kändes det lagom att ta en paus. Så jag ställer väl mig på crosstrainern genast .

*peppar mig själv*

Ja, det hjälpte, nu gör jag det! Genast!

Ett svårt beslut är taget

I morse borstade jag tänderna.

Ja, det gör jag faktiskt varje dag, morgon och kväll.

Men i morse borstade jag så där så att tankarna flög iväg. Jag tänkte, funderade och resonerade med mig själv en liten stund. Sen tog jag ett beslut. Ett svårt beslut.

Jag ska ta en paus från kören, resten av terminen. Även om det känns jobbigt och jag egentligen inte vill det!

Men lagom tills att jag sköljde munnen och ställde tillbaka tandborsten på handfatet så kändes det ändå rätt. Just nu, i alla fall.

Om jag ska orka med kursen i Borås och datakursen på min fritid och fungera som människa så måste jag välja bort kören. Det är en massa kul på gång i kören och det dröjer inte länge förrän det är dags att börja öva på julsångerna. Men det tar för mycket tid...

*ångrar mig nog lite redan*

Men i januari tänker jag komma tillbaka!!!

Jag ser redan fram emot det!

Så länge får jag väl nöja mig med att sjunga i dushen. Fast det har jag aldrig gjort förut...

Reflektion

Idag var första dagen på högskolan i Borås, där jag ska gå en kurs om barns lärande i ett Reggio Emilia-perspektiv. Som tur är så går min kollega T på samma kurs, det är roligare om man är fler!

Det har varit en fantastiskt fin och solig dag, även i Borås där det nästan alltid regnar. Men nu är huvudet fullt av allt nytt! Jag är också ganska trött. Fast på ett positivt sätt, så klart.

Men när jag satt där i skolbänken och lyssnade till allt som jag ska göra och redovisa så tänkte jag att det här klarar jag aldrig. JAG!? Hon som är kursansvarig förklarade hur ett litteraturseminarium (vilket ord) går till. Till nästa tillfälle om tre veckor ska vi ha läst två böcker och skrivit minst två sidor om varje bok.

Men hallå, jag som bara läser deckare. Dessutom har jag ju precis påbörjat en ny Stieg Larsson-bok! Den får väl glömmas i en låda hela denna terminen...

Jag ska reflektera och skriva ner och lämna in. Men vaddå? Ett blankt papper? Det är så det känns just nu i huvet. Blankt.

Stress!

Jag ska ju dessutom arbeta heltid OCH klara datautbildningen här hemma på min fritid.
Jag måste hinna med att umgås med min kära familj också!
Och allt annat ska ska hinnas med i hemmet.

*jag anställer en städare genast*

*en snygg städare alltså*

Jaja, jag får väl hoppa av om jag inte fixar det/hinner med. Det är ju faktiskt frivilligt, så jag ska inte klaga.

Dessutom tror jag att det kommer att bli helt fantastiskt inspirerande, utmanande och glädjande som helst! Faktiskt. Jag vill ju!

I går kväll sprang jag omkring som en liten skolflicka och packade skolväskan med block och penna och almanacka...

Fast innan jag packade väskan så var jag duktig och cyklade på min motionscykel. Det som hände sen hade lätt kommit med på Youtube om någon hade filmat det.

Jag skulle bara ut på trappan och lufta mig lite efter min cykeltur (jaja, jag skulle ta några bloss också). Jag hade håret i en knut på huvudet och var endast klädd i t-shirt, trosor och ett par foppatofflor. Ett paraply hade jag i handen för det regnade på trätrappan som jag gick ner för. Jag hann väl ta ett steg när min fot åkte iväg med ilfart på den hala trappan.

Sen landade jag HÅRT på min ena arm och rakt över höften, strax ovanför svanskotan.

Det gjorde så ONT!
Inte konstig att min arm ser ut så här idag, kanske?

Så lär er av min läxa,

sluta röka!

Ni kan skratta nu om ni vill, för så här i efterhand skrattar jag också åt eländet. Frågan är bara om våra grannar stod i sitt fönster och skrattade...