söndag, oktober 16, 2011

Jag älskar inte...

...rådjur. För de äter upp mina blommor. Men söta är dem ändå. Det är kanske känslan av att de är vilda djur och mer exotiskt än så hittar vi väl inte i detta land. Förutom älg, lo och björn kanske, men hur ofta stöter man på de djuren?

Rådjur rör sig ofta i vår trädgård och i går kom två och tog en vilopaus i det daggvåta gräset. Jag älskar som sagt inte rådjur men jag kunde inte låta bli att fota och filma dem lite. Min systerdotter fick syn på rådjuren genom köksfönstret och utbrast: - Det är vilddjur!

Jag gick ut och smög fram bakom husknuten men de hörde mig. Fast de blev inte rädda, de bara tittade på mig. Och tuggade. Rådjur tuggar visst jämt. Undrar om det ena rådjuret är samma djur som låg i gräset i somras, som då var alldeles nyfödd.


I går kväll hade jag och min syster hemmaspa med vin, hårfärg och klipp. Mycket trevligt!


Nu laddar jag inför kvällens konsert med kören då vi också ska tacka av vår präst, hon med läsplattan. Tyvärr (för vår del) har hon fått en tjänst i en annan församling. Vi kommer att sakna henne. Men jag önskar henne lycka till!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas du får en fin konsert! Säkert blir det så eftersom du själv är med och sjunger! ;) Tråkigt när en bra präst slutar. Man är ju egoistisk... och vill ha dem kvar i den egna församlingen! :-)

mockapocka sa...

Spännande! Vad blev det för färg då? Samma som flaskorna?

camillos sa...

Helena; vi hade en jättefin musikgudstjänst och visst är man lite egoistisk men tänk vad glada folket i den nya församlingen blir när de får en sådan bra präst!
Mockapocka; nä...vi drack rödtjut och det är inte riktigt min färg.
:-)