Kaffe och middagsdisk

Häromdagen berättade jag om hur allt bara gick snett och idag kan man väl säga desamma, fast i en light-version. När jag skulle visa min kollega en bild på min lilla systerson i min mobiltelefon var jag som vanligt klantig och släppte telefonen innan kollegan hunnit ta tag i den. Den landade rakt i hennes kaffekopp. Nä, den var inte tom...

Jag öppnade batterilocket och torkade så gott jag kunde och telefonen funkar ännu. Så typiskt mig!

Men nu kom jag på att jag har gjort nåt liknande en gång för länge sedan. Jag var tonåring och tonåringar pratar mycket i telefon. I alla fall gjorde jag det. På den tiden fanns det ingen funktion som talade om att någon annan försökte ringa under samtalets gång. Min pappa som reste land och rike runt med sin orkester fick passa på att ringa hem när han hittade en myntautomat och då var det allt som oftast upptaget. För det mesta var det väl jag som pratade med nån kompis och då fick pappa ringa televerket som gick in och bröt mitt samtal och talade om att ett viktigt samtal väntade...
Tillbaka till den där gången när jag klantade mig. Jag stod vid diskbänken och diskade middagsdisken vilket troligtvis var långtråkigt så jag passade på att prata med en kompis i vår knallrosa plasttelefon. Knapptelefon var det minsann! Så modernt. Mina händer var fullt upptagna med disken så jag höll luren mellan örat och axeln när den helt plötsligt gled...och landade rakt i diskvattnet. Jag tror att det var MBF jag pratade med och hon hörde helt plötsligt: blubb, blubb, blubb....

En sån här telefon var det, fast vår var knallrosa: