Nu är gräset högt!

Idag känner jag mig energisk för ovanlighetens skull. När jag kom hem från jobbet gick jag och sonen ut för att klippa gräset. Brorsan hade nämligen påbörjat det arbetet, sen skickade han ett sms till mig att jag skulle fortsätta. Jag skulle kratta efteråt skrev han också. Alltid när det passar honom...

Men det var ju lika bra att göra det, speciellt med tanke på att gräset är riktigt högt!

Jag och sonen turades om att köra och det är tur att vi ens klarade av det. Det var nämligen pappa som alltid klippte gräset här förut. Jag erbjöd mig varje gång att jag kunde göra det men pappa envisades med att göra det själv. Han trivdes med att klippa även om det var ansträngande för honom. Vi har ingen sittgräsklippare utan en helt vanlig som man startar genom att slita i ett snöre.

Klipparen stannade några gånger men vi startade om den och fortsatte. Till slut stannade den och var omöjlig att starta. Det gick inte att dra i snöret. Så knappt halva trädgården är fortfarande oklippt.

Jag struntade i att kratta också...

Så jag och sonen gick in och lagade middag. Idag blev det hemgjorda köttbullar med potatismos. Man har ju lite olika sätt att laga mat på och jag är av den sorten att jag vill ha ett visst tempo när jag springer mellan spisen, skärbrädan och lådorna. Sonen är av den mer långsammare sorten så jag satte honom på att skala potatis. Det gjorde ju inget att det gick lite långsamt för jag skulle ändå rulla alla köttbullarna under tiden.

Inga köttbullar i världen är lika goda som min pappas köttbullar var men det smakade helt okej. Faktiskt ganska gott om jag själv får säga det.

Nu ska jag dra iväg på det där mötet med vår verksamhetschef. Ska bara ilskna till lite först.

Grrrr! *Såja!*