Livets stora frågor

Alla har väl nån sorts erfarenhet av Jehovas Vittnen? Jag har fler. En del lite läskiga och en del skrattretande. Många gånger har jag stött på denna konstiga församlings sätt att värva medlemmar.

Idag när jag satt vid mitt köksfönster ser jag två unga personer komma gåendes i backen. En kille och en tjej som såg välvårdade och trevliga ut. Jag fattade direkt vilka dem var eftersom att tjejen bar på en mapp.
Jodå, de knackade på och jag kunde ha valt att inte öppna dörren men å andra sidan så är det lite kul att samla på sig de där erfarenheterna från dessa konstiga människor.

De här två var varken påtvingande eller tjatiga utan lämnade bara över en brochyr innan de önskade mig en trevlig dag och sa hejdå. Puh!


En av de otrevliga erfarenheter som jag har från Jehovas vittnen hände när jag var ca tolv år. Jag var ensam hemma när de knackade på dörren. Det var en äldre man och en äldre kvinna och trots att jag förklarade att mina föräldrar inte var hemma så fortsatte de tjata om sitt budskap.
De sa bland annat: "Du vet väl det att jorden ska brinna och alla människor ska dö?"

Jag var inte rädd för det han sa, snarare var jag blyg för jag vågade inte göra vad mamma alltid sagt att man bör göra när såna typer knackar på; Smäll igen dörren och lås!

Min pappa öppnade visst dörren för många år sedan när Kalle från Jehovas vittnen knackade på. Kalle var en äldre herre med ett trevligt sätt och för att vara snäll och slippa nåt tjat så köpte pappa en prenumeration (kostade nästan ingenting) av "Vakttornet", deras tidskrift.
Pappa trodde att han blivit av med Kalle men där hade han fel. Kalle återkom år efter år för att påminna pappa om att prenumerationen snart skulle ta slut och varje gång gav pappa den lilla pengen till Kalle. För pappa skulle aldrig kunna säga som det var till den gamle mannen, att vi slängde tidskriften direkt...

Det lustiga var att när vi flyttade så hittade Kalle oss på vår nya adress. En gång till flyttade mamma och pappa och Kalle hittade dem igen.
Ja, alltså, inte för att mamma och pappa flyttade från Kalle på nåt sätt... De bytte bara bostad här i byn.

Titeln på brochyren som jag fick var "Kan man få svar på livets stora frågor?"

En annan stor fråga är ju hur det kunde hända att Sverige inte ska vara med i schlagerfestivalen??? Jag tror givetvis att det är så enkelt som att vi skickade fel låt. Den kanske är lite gullig. Men helt fel. Hade lilla Anna kommit till finalen så hade vi ändå inte haft en chans.

Jag tror att Sverige aldrig mer kommer att ha en chans. Det är ju alla öststater som tagit över hela festivalen. De röstar aldrig på oss i norden.

Tävlingen har blivit för stor med för många deltagande länder. Varför ska ryssar till exempel vara med? Jag tycker att vi ska starta en ny tävling - för de europeiska länderna. Så som det var förr när det var norden, Frankrike, England osv. Vad tycker du?

Jag tänker i alla fall inte titta på finalen i kväll! Jag säger som sonen och hans kompisar säger: Varför skulle jag?