Jag får skylla mig själv. Det var jag som sa det...
Jag råkade nämna för sonen att det snart är dags att åka till Ullared. (det har jag ju nämt flera gånger här i bloggen)
Man kan inte nämna något för min son - för då blir det så!
Så, imorgon drar vi två dit för att fylla ett otal gula kassar med sånt som vi behöver och sånt som vi inte behöver.
Min kära pappa brukar alltid följa med oss dit. Men nu får vi åka utan honom. Fasen också!
Det är inte det att vi inte kan åka själva. Men hela tiden kommer man till situationer där pappa var en naturlig del. Det känns jobbigt när de stunderna kommer hela tiden
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar