Neandertalare

Idag hade vi, efter avklarad heldag, personalmöte. Vi började med en gäst som pratade om stress och en stunds avslappning.

När jag att där och blundade och lyssnade på vågor som kvalpade i CD-spelaren stod vår gäst och sa vad vi skulle se/tänka på. Vi skulle bland annat tänka oss att vi var på en skön plats där solen sken. Vi skulle titta upp mot himlen och låta några moln komma fram och skymma solen och molnen skulle representera våra tankar.

Molnen som jag såg på min himmel såg ut ungefär så här:

Sen var tanken att vi skulle tänka oss en inre sol som löste upp molnen. (tankarna/problemen)

Jaja, det var rätt skönt med avslappning och jag såg allt hur mina svarta moln löstes upp.

Sen fortsatte vi mötet med att bland annat prata om den nya skollagen och den nya lärplanen för förskolan. Sakta men säkert kom mina moln tillbaka. Varför ska jag ens engagera mig? Jag har tidigare berättat om hur vår kommun ska utrota min yrkesgrupp, barnskötarna. Därför känns det inte motiverat att engagera sig.

Men det irriterar mig! Att jag blir irriterad alltså! Jag älskar mitt jobb och många stunder på dagen så är det barnen som skingrar de svarta molnen på min himmel. Trots all stress så är det ändå ett fantastiskt roligt och utmanande jobb! Men vad hjälper det när jag inte ens ska få jobba med detta länge till???

Grrr... Vår gäst som föreläste om stress berättade om hur man förr i tiden, på neandertalarnas tid, kröp ihop i fosterställning och spelade död vid stress.

Precis det vill jag göra nu!