Jag måste nog erkänna att jag är en riktig hönsmamma. Jag är inte lika kaxig som alla de andra föräldrarna verkar! Den ena läraren frågade om vi ville släppa i väg våra ungdomar till en europeisk storstad på klassresa och alla svarade jaaa och såg så glada ut.
Hjälp! Är det fel på mig?
Borde jag tycka att det är helt okej att släppa iväg min lilla bäbis (det är han ju alltid för mig) på en sån resa med endast max fyra vuxna? Är det bara jag som ororar mig för rånare och andra farligheter som kan finnas i en storstad där invånarna knappt ens pratar engelska?
Jag själv var på Bornholm på klassresa så jag vet nog vad ungdomar kan hitta på för dumheter...
Björn Afzelius har skrivit en sång som heter Ikaros, vet ni vilken jag menar? En del av texten är:
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
en dag så flyger din älskade rätt.
Jag minns när min mamma lyssnade till den låten när hon själv brottades med samma tankar som jag gör nu. För en tid sedan hittade jag ett brev/dikt som min mamma skrev till mig när jag flyttade hemifrån. Min bror flyttade hemifrån i samma veva, så kvar hemma blev bara vår lillasyster. Och pappa :)
Äh, nu flummar jag i väg. Men det är många tankar i huvudet nu... Jobbigt!
Vad sonen tycker?
Han vill åka med, såklart...
Godnatt!
4 kommentarer:
Vi var i Budapest när vi slutade nian. Jag fattar fortfarande inte att vi blev ivägsläppta av våra föräldrar. Vi hade bara två lärare med, men det gick bra ändå...! Man växer en hel del när man får ett sånt ansvar so mvi ändå fick. Men man är inte gammal när man är femton... och jag vill inte ens tänka på när mina småfisar blir så stora att man måste släppa iväg dom så långt... Men det blir nog bra det där ska du se Camilla. *nickar övertygande*
Hmm, det är ju samma lärare som du hade... Det går säkert bra, jag är ju bara lite harig. Jag hinner säkert lugna mig med tiden. Det är ju ett år kvar. ;)
Sen är det ju det där med att släppa kontrollen, det är lite jobbigt...
Ja just det... tänk att hon fortfarande orkar! Iallafall då så hade vi som elever stor respekt för henne och han den andre, hade vi inte haft det så hade det aldrig gått.
Skicka en kommentar