måndag, maj 21, 2012

Dopet


Förberedelser i flera månader. Speciellt inbjudna gäster. Konfirmationsprästen är på plats. Den speciella kyrkan är bokad. Mat och dryck är ordnat. Dopklänningen som gått i arv. Föräldrarnas finkläder är nya, inskaffade för det speciella ögonblicket, likaså skorna. Mormor har laddat sin handväska med näsdukar för glädjetårarna. Videokameran är laddad och placerad på stativ. Faddrarna är tillfrågade sedan länge. Det lilla barnet är nybadat och doftar så ljuvligt som bara en liten bebis kan. Dopet kan börja.

I dessa tider kanske du tror att jag menar den söta lilla prinsessan Estelle som ska döpas i morgon? Nä, jag pratar om min sons dop. Idag är det hans dopdag.

Han var ett halvår gammal när han döptes och trots att jag egentligen har dåligt väderminne så minns jag att det kom en hagelskur när vi gick från kyrkan till församlingshemmet. Lagom till kaffet sprack det upp och solen sken på oss. Det var en fin dag tillsammans med släkt och vänner.
Sonens dopdatum fick flyttas fram från den första bokade dagen som var i mars. Då låg jag på sjukhus med gallstenar som täppte till gallgångarna, vilket gjorde hela mig gul. Efter många jobbiga dagar med illamående och gastroskopi som misslyckades sprättade de till slut upp ett jättehål i min buk och plockade bort den där gallan som ställde till det så. Och tre gallstenar som såg ut som kikärtor. Urk, vad jag mådde skit då. Sonen och hans pappa flyttade hem till sonens farmor tiden när jag var inlagd och de var ganska glada när jag till slut fick komma hem. Jag med såklart.

Så, idag borde jag egentligen tända sonens dopljus men det står allra längst in i ett förråd och jag tänker inte ta fram det. I år heller...

Ha det bäst!
Photobucket

2 kommentarer:

Nim sa...

Tror du sonen hade uppskattat ett litet tänt dopljus, vid middagen...eller hade han trott att du blivit skogstokig?

camillos sa...

Hehe, han skulle nog inte uppskatta ljuset idag! ;-)