För tillfället har jag tre papperskassar överfulla med petflaskor i mitt kök. Nä, jag samlar inte på petflaskor. Men jag glömmer jämt att ta med mig dem till affären. Ofta handlar jag på väg hem från jobbet och då har jag ju inte med mig dem. Om jag får ett städryck (vilket inte händer allför ofta, tyvärr) så bär jag ut mina kassar till bilen men sen kommer det som är så knäppt med mig.
Jag skulle aldrig komma på tanken att panta flaskor dagarna innan lön! Då skulle ju folk kunna tro att jag är fattig. Jag är ju inte direkt rik men det går sällan så långt att hela min ekonomi hänger på några petflaskor. Dessutom brukar jag alltid köpa Trisslotter för mina pantpengar. Fast det är ju dumt eftersom att jag aldrig vinner nåt på de där förbaskade skraplotterna. Men...plötsligt händer det, som reklamen säger...
När sonen var liten satt han ofta i mormor eller morfars knä och pratade och gosade. I morfars knä ingick det också alltid en fruktstund. En gång när han var ca tre-fyra år satt han hos mormor och pratade och klappade henne på kinden då han plötsligt sa:
- Mormor, varför är du så fattig? ("Herrgud, hur kan han veta det" berättade mormor för mig att hon tänkte)
Det sonen egentligen menade var att han tyckte att mormor var rynkig och eftersom att sonens mor, jag alltså, älskar Astrid Lindgren så kan man säga att hennes filmer ofta spelades på vår VHS-spelare på den tiden. En lång period var det nästan bara Emil i Lönneberga som gällde och i fattigstugan, där den elaka kommandoran bodde, var alla fattighjonen väldigt rynkiga.
Alltså: rynkig = fattig. Så enkelt kan det vara i ett barns värld.
Eller i min värld: panta flaskor = fattig.
3 kommentarer:
VET du när du pantar petflaskor??? Alltså har du koll på vilken dag du tar dem till affären?!? Jag är full av beundran! (själv är jag bara glad om de överhuvudtaget kommer till affären ;))
Hahaha...underbart det där med barn och kommentarer. Det kommer så plötsligt!! :))
Cami du är ju bara så himla underbar! :)
Skicka en kommentar