Reservknappar

Idag har jag varit på en heldag med facket. Vi matades med mycket nyttig information, men framförallt med en himla massa mat och kaffe. Ibland känns det som att det är det enda man gör när man är på utbildningsdagar. På förmiddagen kaffe och fralla, sen en superb lunch och på eftermiddagen kaffe och kaka.

Dagen till ära hade jag på mig ett par nya byxor som jag har köpt på postorder.
Ja, jag handlar på postorder ibland! Det brukar funka så bra så! Dels finns det bra storlekar till mig, dels slipper jag springa runt i tråkiga klädaffärer och priserna brukar vara bra. Sen hämtar jag upp paketet när jag ändå ska till affären för att handla mjölk.

Åter till mina nya byxor. Det är ett par helt enkla, vanliga svarta byxor. När vi gick tillbaka till konferensrummet efter lunchen var det något som stack till på benet.

Haha, det var en liten påse med reservknappar som hängde kvar inuti byxan. Men i det läget kunde jag ju knappast sticka ner handen i byxan utan att verka alltför knäpp, så jag fick låta knapparna hänga kvar där inuti byxan i sin lilla plastpåse.

Jag fick vänta ända tills eftermiddagskaffet innan jag kunde avlägsna den lilla påsen...



Strax innan vi skulle avsluta dagen skickade jag ett sms till sonen för att kolla så att han kom i väg till konfirmationsundervisningen (vilket långt ord!).
Jodå, han var på väg. Men han var på väg till kyrkan där konfirmationen ska vara. Där ska de prova ut kåporna och ta en gruppbild.

Shit också! Det skulle ju inte vara förrän nästa vecka. Tanken var ju att han skulle vara nyklippt innan kortet togs. Det är han INTE!
Hmm, sonen låg ju hemma och var sjuk när konfalägret var, det var säkert då de andra fick den nya informationen.
Jaja, sånt är livet!

Nu ska jag snart hämta upp den långhåriga, nyfotograferade sonen och åka direkt hem till hans farfar som fyller år idag.

Kram kram!