Så, nu har jag lite mer tid för bloggen. Det blir mycket ibland.
Som i söndags då vi var i kyrkan hela dagen för att repa innan konsterten på kvällen. Det var en fantastisk dag och konserten var så stämningsfull och fin! En toppendag alltså!
Fast efter att ha stått upp i nästan sju timmar i sträck var jag såå trött i ryggen så jag hade svårt att somna. Eller också berodde det på att jag var så pigg och glad. Fast egentligen var jag helt slut. Ja, du fattar kanske. Trött fast pigg...
Här kommer ett litet klipp från konserten:
I går hade vi studiedag och vi ägnade förmiddagen åt en föreläsning. Gissa hur skönt det kändes i min trötta rygg?
Det var i alla fall en bra föreläsning om olika kulturer av en kvinna som jag har fått höra förut fast den gången handlade det om fantasti och kreativitet utifrån Lev Vygotskij's bok.
Att det handlade om olika kulturer betyder inte att det handlade så mycket om folk från olika delar av världen utan snarare om olika kulturer som man kan stöta på varje dag. Alla kommer från sin familj där man har en viss kultur. Hur kan man möta andra människor som tänker på ett annat sätt än mitt eget? Hon menar att mitt uppdrag som pedagog är att först förstå andra, att visa empati för deras situation. Sen kan andra börja förstå mig. Så sant. För det är ju så att det finns fler rätt än mitt rätt. Det finns fler normer än min norm.
Det tråkiga är att vår verksamhetschef, som för övrigt ger mig kalla kårar som ni vet som har läst min blogg förut, inte verkar tänka så. Hon inledde nämligen dagen med att prata om ett visst politiskt parti och hur vi kan hjälpa de stackars ungdomarna som har valt att rösta på dem och att de nog har ett dåligt hemförhållande.
Men vänta nu. Vad är det som säger att vi som satt framför henne inte sympatiserar med just det politiska partiet? Och om vi nu gör det, skulle det bero på att vi har det taskigt i vårt hem?
"Det finns fler rätt än mitt rätt"
Jag sympatiserar absolut inte med det där partiet men jag hävdar fortfarande att de som gör det har sin rätt att tycka som de vill. Jag håller inte med dem men jag kan ändå ha medkänsla för dem som människor.
Det är ju precis som religioner. Jag har till exempel haft flera muslimska familjer på förskolor jag har jobbat. Jag håller inte med dem i deras trosuppfattning men jag visar dem medkänsla för den de är. Jag visar lika mycket empati för dem.
Alla människors lika värde! Vi har till och med en slags slogan här i kommunen som lyder så här:
"Alla är unika - därför behandlas alla olika"
Det betyder att vi inte kan behandla alla likadant, inte kan förvänta oss samma från alla, inte kan "dra alla över en kam".
Det borde ALLA anställda i kommunen stå för! Ska menar jag. SKA!
