Kan man vara fööör duktig?

Jag och sonen åkte hem till min syster och tog en fika förut. De har det så mysigt och fint i sitt nyrenoverade hem.

Kära lilla syster har alltid haft en förkärlek för värmeljus. Och andra ljus. Fast levande.

Jag har tidigare berättat om att jag ofta räknar mönster. Eller ljus.

Idag räknade jag till 63 tända ljus. Sen tappade jag räkningen.

Det är väldans mysigt med alla tända ljus.

Undrar hur lång tid det tar att tända alla ljus?

Undrar hur många förpackningar med värmeljus de köper varje gång de är på IKEA...

Många blir det nog.

Vet ni förresten att man kan vara så duktig att man är fööör duktig? Att man kan vara så duktig så att det inte är bra. Ändå är det väl ändå det som cheferna på det stora företaget vill ha hos sina anställda? Bra, trevlig och snabb personal. Men är man för bra så får man ingen fast anställning tydligen.

För det stora framgångsrika företaget har kommit på ett knep. Jodå, först får den duktiga personalen gå som vikarie i nästan två år men inte mer för då träder den fantastiska anställningslagen LAS in och man blir automatiskt fastanställd.

Då blir den duktiga personalen anställd som visstidsanställd i nästan två år. För det stora företaget vill ju ändå behålla den kompetenta duktiga personalen.

Men inte fastanställa. Nä, för det kan ju ge den duktiga personalen en viss trygghet och den stora klumpen i magen skulle kunna försvinna. Men, nädå. Det stora företaget väljer att ha kvar den duktiga personalen helt utan trygghet. Men bara de som är duktiga får ju stanna kvar, bara man inte är fööör duktig.

Fattar ni?

Nä, inte jag heller.

Kreativiteten sover lite

I går var jag och sonen på sonens kusins åttaårskalas.
På förmidagen satt jag (i sista sekunden såklart) och gjorde ett kort till åttaåringen:

Då fick jag en sån himla lust att scrappa och göra fler kort.
Jag har inte haft nån lust till det på länge och det har nog att göra med att jag har så mycket annat nu. Dels kursen på högskolan i Borås, dels datakursen som jag faktiskt är klar med nu! *Jättemallig*

Men i januari när examinationen i Borås är klar så ska jag sätta igång igen. För nu känner jag att lusten finns där men jag har nog bara inte orkat plocka fram den.

En sak till. Kören! Nu när det snart är dags för julkonsert och jag inte ska vara med så börjar det att krypa i sångnerverna rejält. Jag längtar till kören!!!

Jag ska nog gå till kyrkan och lyssna på min goa kör när de ska ha julkonserten. Jag kan ju sitta i kyrkbänken och sjunga med. Lite...

Trollflöjten

I torsdags fick jag två gratisbiljetter till genrepet av Mozarts Trollflöjten på Göteborgs opera.
Jag fick bestämma mig snabbt om jag ville ha dem så jag fick ringa några telefonsamtal och till slut ordnade min väninna A så att hon kunde följa med.

Jag har varit på Göteborgs opera flera gånger och tittat på musikaler men jag har aldrig varit på någon opera förut.

Vi fick jättebra platser precis i mitten.

Det var en helt fantastisk föreställning! Den var humoristisk och färgsprakande och sångarna sjöng så att jag fick gåshud.

Bilderna har jag lånat från Göteborgsoperans hemsida:

Jag älskar Mozarts musik och har alltid sagt att jag vill gå och lyssna på nån föreställning med hans musik och nu äntligen fick jag göra det. Det borde jag göra oftare.

Särskilt när man får gratisbiljetter...

Här kommer den välkända arian ur Trollflöjten som Nattens drottning sjunger:

Många olika ljus

Idag blir det bara några bilder.

Alla går i ljusets tecken.

Fast bilderna är tagna i kolsvart mörker.

Det började med att jag försökte fånga den vackra månens sken.

Tja det gick väl så där...

Då fick jag syn på att grannarna redan har satt fram

adventsljusstakarna OCH hängt upp julgardiner.

SKÄMS!

När vi satt och åt pannkakor (jaja, snabb och enkel middag, jag vet...)

rusade vi till fönstren allihop för det var ett evigt tutande.

Det hade hänt en olycka alldeles i närheten.

Vi räknade till fem-sex blåljusblinkande fordon.

Många blåljus var det.

Hoppas att ingen blev skadad.

Grått är det

Idag tror jag att naturen slog världsrekord.

Gråaste dagen någonsin!

Det blev liksom aldrig ljust idag. Bara grått, grått, grått!

Vilket löjligt ord förresten, grått, lika löjligt som denna gråa dag...

Tur att jag har ett ljus i novembermörkret; sonen som fyllde femton år i veckan. I går hade vi kalas för honom. Vi (jag) gjorde smörgåstårta:

Vi saknade några på kalaset igår, bland annat min syster som ligger med feber. Men den person jag saknade mest är nog min mamma.

Jag kom att tänka på för fem år sedan, då sonen fyllde tio år. Vi åkte till mormor som då låg på hospice, med en bit smörgåstårta. Hon älskade smörgåstårta. Men hon åt aldrig den biten vi hade med oss.

Två veckor senare fanns hon inte mer. Inte här på jorden i alla fall.

Guuud, vad jag saknar min goa mamma! Men jag tänker att hon har det i alla fall inte så grått som vi har det här. Det känns skönt.

Röda ögon och röda bockar

I lördags kväll kom en förskylning hastigt på mig och sedan dess har jag nyst och snytit mig om vartannat.


I tisdags när jag vaknade mådde jag pyton så jag skyndade mig att svälja två Panodil till morgonkaffet innan det var dags för ännu en dag på Borås högskola.


Jag drömde på natten att en av mina två bokrapporter inte blev godkänd. Det var en väldigt tydlig dröm och jag såg den stora röda bocken och texten "skriv om"...


Så inte nog med att jag mådde pyton, jag var alltså också jättenervös inför litteraturseminariet som vi inte skulle ha förrän på eftermiddagen.


Men efter en bra föreläsning, en god lunch på stan och en lektion i pedagogisk drama var det äntligen dags.


Jag blev godkänd!


Fast med kommentaren att sammanfattningen av boken var "bra men lite kort". Men jag vet med mig att sammanfattningen var väldigt kort.


Så när jag satt i måndags kväll med rapporterna av nästa två böcker så ansträngde jag mig för att det skulle bli bättre denna gången. När jag var klar, så där vid midnatt, var mina ögonvitor faktiskt helt röda. Man kan nästan säga att jag skrev och läste så ögonen blödde. Nästan. Inte konstigt att jag mådde pyton dagen efter kanske?

Detta är inte mina ögon, bilden har jag hittat på nätet. Men lika röda var dem...

Undrar om den där röda bocken kommer nästa gång?...

Min kära lilla son har fyllt femton! Jag hade fullt sjå med att se till att vakna innan honom så att jag kunde väcka honom med min sköna sång. Not! Jag kraxade mest på grund av min förkylning, men jag lyckades i alla fall väcka honom innan hans väckarklocka ringde.



Lilla gubben! Femton år! Det är väl inte klokt vad tiden går!

När han kom hem från skolan fick han välja middag och eftersom att jag mår dåligt så kan man väl säga att jag ledde honom till att välja china/thai till middag. Jag ringde och beställde, pappa körde mig. Praktiskt och gott. Tror jag, för jag har nästan inget smak- eller luktsinne kvar...

Till efterrätt blev det bakelse!

Fredag den 13:e

Så var det fredag igen och här blev det Taco's till middag.



På väg hem från jobbet handlade jag lite i affären som precis som vanligt var knôkfull av folk.
(Jag borde ju inte handla på vår Ica en fredageftermiddag)
Grönsakerna köpte jag i vår nya grönsaksbutik. Det konstiga är att den har öppnat vägg i vägg till vår fina lilla grönsaksbutik som har funnits där jättelänge. Hur många grönsaksbutiker kan ett litet samhälle behöva?



Jag vet att många bojkottar den nya butiken bara för att den gamla fina butiken inte ska behöva klappa igen. Men jag har alltid köpt mina grönsaker på Ica så jag känner inte att jag måste bojkotta den nya grönsaksaffären bara för sakens skull. Idag var första gången jag var inne i den nya butiken och jag måste säga att de har ett stort sortiment, trevlig personal och väldigt bra priser.



Så jag kommer nog att fortsätta handla där. För visst har priset stor betydelse? De har faktiskt nästan halva priset om man jämför med Ica.



Problemet var bara att när jag kom hem och började skära i mitt nyinköpta isbergssalladshuvud så såg det ut så här:

Den levande, krypande lilla parasiten ville jag inte bjuda sonen och fadern på, så det åkte rakt ner i soporna.

Jag kanske ändå ska köpa mina grönsaker på Ica. De kanske har bättre kvalitét? Eller också var detta nybörjarotur.

På tal om otur, idag är det ju fredag den 13:e. Jag kan inte påstå att jag är särskilt skrockfull så jag har inte gått och väntat på otur hela dagen.

Tvärtom så började dagen med tur då jag vann första pris i hälsolotteriet på jobbet! Jag vann en honungsdoftande hand- och kroppskräm.

Nu ska jag bara slappa framför tv:n resten av kvällen. Det är jag värd efter en lång, intensiv och utmanande vecka på jobbet med bland annat föräldramöte (som var riktigt trevligt och lyckat).

Trevlig helg på er!!!

Jaa, jag skriver också om vaccinet!

Idag tog jag med sonen på ett ärende i grannbyn. Det regnade hela tiden, med lite inslag av snö.
Snöblandat alltså, som vanligt.
Men när vi kom hem hade nederbörden faktiskt övergått till bara snö.

Vet ni hur svårt det är att fånga snöflingor på bild?

Jag har inte riktigt hunnit lära mig min nya kamera ännu.
Kanske för att hela instruktionsboken ligger på en CD-skiva.

Nä, jag vill ha en bok att bläddra i. Så det så!

Idag släpptes svininfluensavaccinet för barn 3-6 år på BVC och jag misstänker att det var lätt kaotiskt vid BVC i vår by. De ska visst bara ha öppet några få timmar och det bor många barn här.
Det kändes lite läskigt idag när klockan närmade sig 13.00 och jag visste hur många som var på väg med bestämda steg till den lilla byggnad där det omtalade vaccinet äntligen skulle delas ut.

Som att framtiden är oviss annars.

Som att livet hänger på att man får den där sprutan.

Som att det kan bli panik om man inte agerar NU!

Tänk OM vaccinet är farligt? Tänk om vaccinet INTE är farligt?

Vem vet?

Jag hoppas på nåt sjukt sätt att vi (jag och sonen) får svininfluensan. Lindrigt alltså. Utan konstgjorda lungor och så.

För då slipper jag ta ställning. Mesigt, va?

Idag blev det i alla fall hemmarullade köttbullar och hemmagjort potatismos. Jättegott!


Vet ni vad hemligheten är?

Min pappa.

Han gör världens godaste köttbullar! Faktiskt!

Jaa, bättre än mamma gjorde.
När jag var liten var min pappa bortrest mycket, dansbandsmusiker som han var. När det nalkades köttbullar och pappa inte var hemma sa alltid mamma att pappa hade gjort köttbullarna innan han åkte och lagt i frysen.

Men varken jag, min bror eller min syster gick på det. För det smakade helt enkelt inte pappa-köttbullar när mamma gjorde egna.

Min kära lilla mamma var mycket duktig på att laga andra maträtter som tur var.

Men köttbullarna ska vara pappas!

Feber

Idag vaknade sonen med feber. 37.6.

Sen har febern gått upp hela dagen.



Det är väl inte svininfluensan?

Vi som skulle på min brors födelsedagskalas idag! Min pappa fick ta med sig presenten från mig och sonen. En spikmatta fick han. Jag köpte den i går och jag hade sån tur att det var "köp 2 betala för 1", så brorsan fick en och jag fick en. Bra, va?

Så idag har jag passat upp på sonen som har legat i soffan och ojat sig mest hela dagen. Jag åkte till affären och köpte lite nya filmer (vi har väl flera hundra filmer hemma, men sonen har sett alla...), och lite isglass.

Nu ska jag titta på en av de nya filmerna tillsammans med sonen.

Hans feber har nu stigit till 39.4 .

200

Idag firar jag

mitt

200:e inlägg

med att lägga mig

på min alldeles nya

spikmatta!

Jag sitter ensam framför tv:n denna fredagkväll.
Sonen är i skolan med klassen som håller i fredagsdiscot för de mindre skolbarnen.

Så jag väntar nog med spikmattan tills det är dags att sova, ifall jag somnar på den. Annars måste sonen gå hem i mörkret och regnet när discot är slut.

Vi får väl se om den där spikmattan är så bra som alla säger. Men det tror jag. Eller hoppas. Jag får väl återkomma om det när/om jag märker någon effekt av något slag.

Godnatt!

Lärkvingar

Idag är bara en sån där dag.
På jobbet gick mina käkar som lärkvingar mest hela dagen.


- Sitt still!


- Lyssna på mig!


- Kom tillbaka och städa efter dig!


- Sluta spring inomhus!


- Hallå!

Vid lunchtid var jag så trött på min egen röst så jag sa till mina underbara, söta, fina förskolebarn att nu orkar jag inte prata mer om jag måste prata på det här viset. Kan jag få vara tyst nu och resten av dagen?

- Ja, det får du om du vill, fick jag till svar.

Den lilla personen var nog också trött på min röst. Eller så var det ren medkänsla.

Jaja, jag har allt haft några bra stunder under dagen också! Det tror jag att jag vet att de goa små barnen också har haft.

Shit, nu ser jag att det snöar ute!!!

Lilla pappa!

Jag sitter här i min fåtölj och tittar på tv-programmet om Gekås i Ullared. Det var väl inte det roligaste programmet, men den blonda lilla makeupartisten och hans lika blonda mamma var ganska roande.

En stund.

Typ en minut.

Sen blev det för mycket!!!

Jag älskar Gekås, detta varuhus med så låga priser och så mycket onödig skit som jag brukar handla! Jag brukar se till att åka dit minst två gånger om året.

Sist jag var där var i augusti i år, då åkte sonen och min pappa med. Vi gjorde som vi brukar göra, jag och sonen gick för oss och pappa gick för sig. När pappa var klar gjorde han som han brukar göra, han gick ut till bilen med sin kasse och sen satte han sig på en bänk för att prata med folk (han hittar alltid någon att prata med).

Fast denna gång gjorde han något nytt. Han skaffade sig en ny mobiltelefon på väg ut ut varuhuset. Där står alltid ett gäng försäljare från 3 eller Telenor eller vad de heter.

Pappa valde 3, för då kan vi ringa gratis till varandra. Han var såå mallig för sin nya snygga blåa mobiltelefon, det är en sån som på bilden:

Det hör till saken att pappa är pensionär, 70 år gammal faktiskt. Han har alltid haft en enkel mobiltelefon, en sån som man på sin höjd kan ringa telefonsamtal på. Ja, den senaste han hade var faktiskt med kamera och han kunde ta kort men behövde oftast hjälp med att visa upp sina tagna bilder.

Pappa fick en liten pik från sitt äldsta barnbarn för några veckor:

-Farfar! Nu har till och med mormor lärt sig sms:a, är det inte på tiden att du också lär dig?

Sagt och gjort! Nu har min lilla pappa äntligen lärt sig! Han har lärt sig både att läsa och skriva sms!

Idag hade pappa och min son sms-maraton berättade sonen alldeles nyss.

"När kommer du hem?", sms:ade pappa.

"Snart", svarade sonen.

"Jaha", svarade pappa.

"Haha", svarade sonen.

"Hihi", svarade pappa.

"Håhå", svarade sonen.

Och så vidare.

Tur att de sms:ar gratis till varandra!

Stoora läppar och stoora tuttar

Jag råkade slå över tv:n till programmet "Debatt" häromkvällen. Det handlade om skönhetsoperationer och då gästades studion av dessa plastiga damer:

Linda-bredaläppen-Rosing och Lulu-stelastoraläppen-Carter.

Ser de inte själva hur hemska de ser ut? Båda två har så stela, stora, feta läppar så att de knappt kan tala rent. Överläppen rör sig över huvud taget inte alls när de pratar. Huuuu....

Själva debatten om skönhetsoperationer eller inte lägger jag mig inte i, det är väl upp till var och en.

Men när det går för långt?

Är det då inte plastikkirurgens uppgift att stoppa, eller vill de tjäna mer pengar oavsett hur hemska deras patienter ser ut?

Jag tittar ibland på tv-programmet "Äntligen hemma", men när Lulu-stelastoraläppen-Carter's inslag med alla stora guldfärgade kuddar och miljoner ljuslyktor kommer, så kan jag liksom inte riktigt koncentrera mig. Det enda jag ser är ju hennes läppar och, för all del, hennes bröst som nästan alltid är på väg ut genom tv:n.

Hon är ju en duktig inredare, så det retar mig att jag jag bara sitter och retar mig på hennes personlighet när hennes inslag kommer.

Jag kan tänka mig att män tittar på "Äntligen hemma" enbart för hennes skull. Men det finns väl andra forum om man vill vika ut sig, Playboy och sånt!

Så, nu har jag gnällt nog för idag...