Stress och Anders Bagge

Usch, det känns som om jag bara gnäller...men jag är så stressad nu!

Förut satt jag i soffan med mina lånade glasögon på näsan, med "Idol" på tv:n, boken "glasfåglar i molen" i ena handen och en blyertspenna i den andra handen.

Då ringde telefonen och jag reser mig upp, stoppar pennan i munnen och svarar ett knappt hörbart -hajjå?

Det var min kära syster som ringde. Jag greppade pennan i handen igen och satte luren mellan hakan och axeln och började prata med min syster som för övrigt var på ett strålande humör.

Samtidigt som jag pratar med Siz så försöker jag läsa i boken. Och titta på Anders Bagge (som är såååå charmig).

Men det höll bara i en halv minut, sen fick jag snällt lägga ifrån mig allt jag hade i händerna och i knät, stängde av ljudet på tv (jag ville ju fortfarande titta på Anders Bagge...), sen fortsatte jag mitt samtal.

Nu hade det väl ändå gått lite för långt. SÅ stressad kan man ju bara inte vara!

Jag kom återigen att tänka på min käraste lilla mamma som gjorde många roliga saker. Det fanns en period i hennes liv när hon var superstressad av jobb och annat. Vet ni vad hon gjorde som fick henne att tänka över sin egen stress?

Hon rökte i duschen!

Visst kan viss stress vara bra. Som till exempel när någon ringer till mig och meddelar att de tänker hälsa på mig om nån timma eller två. Den stressen önskar jag att jag hade varje dag så att jag kunde fått städat lite oftare. Jäklar vad jag kan städa fort och bra när jag är lite stressad. Lagom stressad, alltså.

Visst kan jag och många andra göra fler saker samtidigt, men det får ju finnas gränser.

Min syster kan säkert göra många saker samtidigt, men jag vet att hon inte kan bläddra i en kvällstidning och föra ett normalt samtal under tiden. Då låter alla hennes svar: -Mmmm...

Nu ska jag snart släcka ner, stänga av tv:n (Idol är ju ändå slut), ta på mig nattlinnet och bädda ner mig med min bok.

EN sak i taget!

Godnatt!