Suck!

Jaha, så var det igång. Suck. Det där eviga jagandet av en svartvit läderkula och ett gäng svettiga gubbar i matchande kläder. Två kommentatorer som tjatar sönder hela spelet. Supportrarna som sitter hemma i sina soffor och gallskriker lite då och då. Nä, fotbolls-EM är inget för mig. Fotboll är inget för mig. Alltså, det skulle vara om våra blågula gubbar skulle ta sig till final. Då kanske jag skulle titta. Och heja lite också. Kanske måla en blågul flagga på kinden. Men alla dessa matcher innan det är dags för final...Suck.

Jag är ju i och för sig en gammal fotbollsmamma som varje vecka hejade på sonen och hans kompisar när de mötte ett gäng killar från nån annan byhåla i två korta halvlekar. Tränaren kallade killarna för gubbar redan när de för första gången snörade på sig sina grusskor. Då var de sex år. Suck.
Jag var alltid med, i alla väder. När jag tänker efter så var det nog mest regn för regnkläder och/eller paraply var liksom standardklädsel för fotbollsmamman Camillos. Men det gjorde inget för det var en sån glädje runt omkring varje match för att inte tala om alla cuper. Ett år tog de hem den stora guldpokalen då de vann hela cupen. Sicka goa gubbar (läses givetvis på bredaste göteborska)!

Nu sitter sonen i fåtöljen och glor på en match mellan Polen och Grekland. Då och då tjuter han JAAA eller NEEEEJ. Suck.

Ute regnar det. Nej, ösregnar. Annars kanske jag hade gått ut på en promenad. Men...jag kan ju skylla på mina hemska skoskav också så jag stannar inne. Jag får stå ut med ljuden från sonen och tv:n.
Suck.

Trevlig helg!!!