Stenen

Nu har jag haft några jobbiga dagar. Det är så himla mycket som ska klaffa innan allt är klart med hur vi ska göra med huset. Min syster med familj ska köpa ut vår bror och flytta hit. Till huset, inte till mig. Men vägg i vägg. Det känns jätteroligt att ha min syster och hennes familj i huset.
Men det är i många led som det ska klaffa och i helgen var det strul med köparen av min systers bostadsrätt. Det verkar ha löst sig nu men jag har varit med förr och vet att livet inte är så lätt som det är för andra så jag ropar inte hej ännu...

Rent logiskt så vet jag att allt löser sig så småningom. Jag fattar det. Men fram tills dess så är det bara jobbigt.

Nu har stenen på mammas och pappas grav kommit tillbaka från stenhuggeriet så jag åkte och köpte lite blommor och planterade. Jag kollade också till sonens pappas grav som är bara några meter därifrån. Sen satte jag ner några blommor på min morfars grav som finns på samma kyrkogård, fast lite längre bort.

Min farfars grav finns inte kvar längre. Ja, min farmor låg också i den graven. Men henne fick jag aldrig äran att träffa. Hon dog när min pappa bara var sju år gammal. Pappa valde att ta bort graven i höstas.
Är det inte konstigt? Vi har ju ändå haft det som en liten utflykt, jag, sonen och min pappa. Vi brukade åka till farfars grav och vi köpte alltid glass i Sävedalen på väg hem. Vi kanske inte åkte varje vecka men det fanns alltid blommor på graven och fanns det ogräs så tog vi bort det när vi kom dit.

Men pappa började prata om detta i höstas för han ville inte belasta någon med den bördan att ta hand om farfars grav. Han visste ju att det bara var vi tre som brukade åka dit. Jag sa ändå till pappa att jag kan tänka mig att sköta den graven så länge jag kan. Men han hade bestämt sig.

Som att han visste att han snart inte skulle kunna åka dit själv längre. . .