onsdag, juni 09, 2010

Heja Sverige!!!

Sent i går kväll tittade jag på en repris av ett program från nationaldagsfirandet i Göteborg. Ett firande där nya svenskar med pompa och ståt och en svensk flagga som present blir firade som nyblivna svenska medborgare.


Fredrik Lindström höll ett tal till alla dessa nya svenskar fast om de fattade någonting är svårt att tro, så fort som han pratar. Talet höll på i fem minuter och det gick mest ut på att prata ner de infödda svenskarna. Han sa i sarkastisk ton att svenskar är de mest normala människor i världen och att vi svenskar är livrädda för pinsamheter såsom att ringa på dörren hos en granne som stör. Man ringer störningsjouren i stället. Haha.


Han sa att det finns en massa kultur och traditioner i andra länder men här i Sverige har vi inte någon kultur utan vi är normala i stället.


Fredrik Lindström pratade om hur svenskar beter sig på en busshållplats, att alla tittar åt olika håll för att undvika titta på varandra för det skulle bli pinsamt (precis vad jag upplevde på tunnelbanan i Stockholm faktiskt). Han avslutade talet med att säga att vi behöver våra nya svenskar så att vi kan lära oss av dem att ta risken att möta en annan människa.


Jag kände under talets gång att jag blev irriterad. För det som han själv höll på med, det är väl det som definierar en svensk. Alltså pratat man "skit" om sitt eget och om de man lever tillsammans med. Är det nåt fel på att vara svensk nu? Ska man inte kunna vara stolt över att vara svensk? Att vara normal?


Här i Sverige är det ganska normalt att inte pruta i affären. Det är ganska normalt att inte aga sina barn. Det är ganska normalt att ha bestämda öppettider i butiker. Det är ganska normalt för oss.


I andra länder kanske det är ganska normalt att pruta i affären, aga sina barn och ha flexibla öppettider. Det är säkert normalt där.


Vad är normalt?

Varför kan vi svenskar inte bara helt enkelt vara stolt över Sverige och svenskarna? Varför kan inte vi svenskar bara vara stolta över vår midsommartradition och våra andra traditioner? Är svenskarna för rädda för att bli kallade rasist?


Jag får samma känsla som när man bjuder hem någon och man går omkring och ursäktar sig för att man inte har köpt nån ny soffa eller inte har tapetserat en enda fondvägg i hela huset eller att man inte ens har en studsmatta på tomten. Varför ska man ursäkta det man har (eller inte har)? Hade vi i Sverige haft traditionen att aga sina barn eller en sjukvård som gynnar de rika eller en diktator som har makten så hade jag skämts för vårt land. Då hade jag ursäktat å hela landets vägnar.


Men jag tycker att vi bor i ett fantastiskt land och jag skulle hellre vilja välkomna nya svenskar genom att överföra den positiva känslan som jag har över att bo i ett demokratiskt och vackert land!


Vad tycker DU?


Nä du Fredrik Lindström! Jag gillar inte ditt tal. Så är det. Normalt eller inte.


Vill ni se själva? Klicka HÄR och dra er fram till 14.20 i det långa inslaget. Talet är ca fem minuter långt.


I morgon ska jag ägna mig åt en väldigt svensk normal tradition, nämligen skolavslutning. Jag är så där konstig så jag ska bjuda på gräddtårta med jordgubbar. Eller är det för normalt?

3 kommentarer:

Hanna sa...

Jättebra skrivet! Jag råkade komma in i mitten av hans tal och blev så bestört över hur han höll på att racka ner på svenskarna att jag stängde av. Jag tycker att detta hållit på i lite för många år nu. På 17 maj visar GP bilder på ljushåriga barn med norska flaggor i händerna, på Sveriges nationaldag visas "nya" svenskar med svenska flaggan. Varför? Man kan vara tolt och glad för sitt land utan att vara rasist, undrar när media kommer komma på det..?

Hanna igen sa...

Stolt. Inte tolt. ;)

camillos sa...

Åhh, en till som tycker som jag! Precis, stolt utan att för den sakens skull vara rasist!